juli 29, 2007 vid 14:18 (Musik)
Dags för mig att dela med mig av min sjukt bra musiksmak och tvinga på er ett gäng band och artister som inte särskilt många ens vet existerar, men som fler borde ge sin tid. Här finns mycket bra skit att snacka om så vi sätter igång omedelbums. För sakens skull kör vi också i alfabetisk ordning.
Days
Det finns många bra indiepop-grupper i Sverige. Nästan lite för många, eftersom denna inflation lätt gör att halvbra band snor all uppmärksamhet som de svinbra banden borde få gotta sig i. Days är förvisso på uppgång nu, och det är bra det. De är nämligen cream of the crop på Sveriges indiescen just nu.
Myspace
Kevin Hearn & Thin Buckle
Kevin Hearn är till vardags keyboardist i mina gamla favoriter Barenaked Ladies men Thin Buckle är något helt annat. Det här är nämligen Hearns hjärta utbrett i musik, och det är massivt. Inte lika mycket humor som i BNL’s texter, men desto mer berörande.
Myspace
LukHash
Den här killen gör något som väldigt många skulle förkasta med ens; instrumental nu-metal. Men om du är öppen nog att fortfarande läsa det här så kolla då in hans senaste platta “Psyche” som finns alldeles gratis att ladda ner, för det är verkligen något utöver det vanliga. LukHash blandar tunga gitarrer med drömska melodier och en massa lull-lull som drar de flesta världsberömda banden i genren i smutsen vid jämförelse.
Myspace
Ladda ner nya skivan “Psyche”
Mangrove
Nog för att jag förmodligen är lite biased då jag faktiskt känner gitarristen Magnus Jernström, men en sann musikälskare kan se förbi vänskapliga relationer för att skåda totalhärlig gitarrock. Mangrove är på gång och på deras Myspace finns ett par demos som tar en tillbaka, för ett par minuter, till det ljuva 70-talet, fast med en modern twist. Watch this space.
Myspace
Sternfall
Man måste älska Sternfall bara p.g.a. att de spelar klezmer. Man kan också älska dem för att frontmannen Nils Harning är en judisk bög från Norrland som sjunger omväxlande på svenska, engelska, tyska och jiddisch. Men mest måste man nog älska dem för att det är så jävla bra sväng. Låtar du aldrig trodde att du skulle gilla kommer du nynna på i veckovis, och om du får chansen så se dem live så är du fast för evigt.
Myspace
The Windupdeads
Min pappa gav mig nyligen en EP med ett band jag aldrig hört förut; Froid. EP:n var riktigt bra och när jag tog till internet att undersöka vidare så hade Froid redan upphört. I deras aska hade, likt en fenix, rest sig The Windupdeads som nog kan komma att bli sveriges nya rockunder. De fattar poängen att blanda tyngd och melodier och Rickard Ols鮠är min favoritsångare för tillfället.
Myspace
Officiell hemsida
Comments
juli 28, 2007 vid 21:55 (Musik)
Riksbimbon Alex Schulman har gift sig, tydligen. Det är inget roligt med det, men däremot är det bra underligt att som utgångsmarsch valde paret U2s “I Still Haven’t Found What I’m Looking For”. Men man tager vad man haver, antar jag.
Kent sålde slut på 16 minuter, vilket är imponerande men knappast förvånande när de valde minimala konsertarenor, antagligen för att köra en intimare turne än den senaste, bombastiska tältturnen. Av detta att döma vågar jag gissa att deras kommande platta antingen kommer bli deras rockigaste eller deras mest akustiska.
Comments
juli 25, 2007 vid 22:51 (Musik)
Jag har ganska mycket att skriva om just nu. En hel del skivor och bra band som jag underhållit mig med, Harry Potter, ekonomiska problem samt ett gyllene tillfälle som verkar glida mig ur fingrarna för att min dator suger kuk. Jag kommer dock inte ta mig an något av det här nu, utan bara säga att jag har en del i görningen, samt skicka ut en stilla bön i universum att jag får jobbet jag just slängt iväg en ansökan till.
Men vi hörs senare, när jag vet mer.
PS. Lyssna på Korns nya platta, Untitled. Den är svinbra.
Comments
juli 21, 2007 vid 14:10 (Musik, Nyheter)
Mycket roligt att Aftonbladet idag kör en notis om att Rammsteins frontman Till Lindemann ska lämna gruppen efter inspelningen av deras kommande album. Att detta är ett rykte som startade på Blabbermouth för nästan en vecka sedan för att senare bli nedslaget och dementerat av bandet själva för tre dagar sen får en att undra vad för research nöjesmupparna på sveriges främsta skitblaska gör egentligen.
Läs dementeringen här
Läs notisen här
Läs Aftonbladets rapportering av dementeringen - postad hela en och en halv timme senare här
Comments
juli 21, 2007 vid 12:15 (Funderingar, Rants)
Ibland utelämnar man sig mer än man tänkte att man skulle göra, och mitt tidigare inlägg är ett bra exempel på sånt. Man ska inte vara bitter, och man ska inte visa att man är bitter, men med detta liksom mycket annat är jag en innovatör. Nåja, relationsbekymmer brukar i de allra flesta fall lösa sig finfint i slutändan och jag tror att just detta kommer lösa sig ungefär samtidigt som bägge parterna inte orkar bråka längre, och ber om ursäkt för vilken skit som helst bara man slipper gräla längre - som det brukar.
Jag tror att det är naturlig reflex för speciellt män när man varit i en stadig, långvarig relation med en kvinna som man verkligen älskar, att man känner av gräset-är-grönare-på-andra-sidan-vibbarna. Man börjar fantisera om att frigöra sig själv, man känner sig instängd och får för sig att man var mycket lyckligare och mer tillfredställd som singel, vilket såklart är totalt jävla bogus. Jag är givetvis överlycklig över att jag haft sån sinnesjuk tur och hamnat i en så enormt bra relation med en tjej jag älskar mer än någon annan människa på jorden, och vi har trots hav och eld i snart fyra år för varandra och ska inom loppet av en månad äntligen flytta ihop. Men, jag kan inte undkomma att jag ibland undrar “what if”.
Men vadå “what if”? När jag var singel, för sisådär tre och ett halvt år sen mådde jag som ett svin dygnet runt. Jag hade ett självförtroende knappt värdigt en indiepopparbrud i 13-årsåldern, och inte fick jag något doppa då heller - något jag av någon anledning ibland får för mig att jag skulle få i drivor om jag blev singel igen. Mjoo, tveksam hörru. Gräset är brunt som bajs på andra sidan och jag vandrar runt på grönskans ängar under mina barfota sulor, men det är så förbaskat mycket enklare att titta över på andra sidan och fantisera fram att det bättre livet hägrar där, medan man sällan tittar ner på en själv och ser att man redan är där man ville vara för bara ett par år sen.
Kärlek är ett jävla skit, men nu har vi baxat den ända hit.
Comments
juli 20, 2007 vid 15:03 (Funderingar, Musik)
Ibland undrar man ju vad man ska ha flickvänner till egentligen. Visst, de är gosiga och mysiga allt som oftast men stunder som dessa när allting är komplext och allting man säger analyseras ner i sömmarna i jakt på baktankar som inte finns, så undrar man varför man inte bara fejkar sin egen död och börjar free for all-knulla med halva Stockholm.
Men så illa är det såklart inte. Man måste vara beredd att ta massa jobbiga smällar i en relation. Jag är dessutom en människa som har för vana att ta ut mina aggressioner på människor som inte alls förtjänar det, så jag kan inte gärna klaga på när andra gör det på mig.
Jag njuter, en dag som denna, i faktum som att Kent har nya plattan “Tillbaka Till Samtiden” (en titel som är gulligt pretto och härligt nördig på samma gång) på g. Ser fram emot den som fan. Mest på grund av den här underbara viktorianska porträttbilden de förljuvat sin hemsida med.
Comments
juli 16, 2007 vid 17:33 (Recensioner, Spel)
Jag har tråkigt. När jag har tråkigt brukar jag spela, och så även nu. För närvarande har jag syltat ner mig i en gammal klassiker på Sega CD (världens sämsta konsol?), Snatcher. Storyn är närmast en karbonkopia av gamla kultrullen Blade Runners, men med kirurgisk precision har Konami dessutom lyckats få med den engagerande stämningen och karaktärerna. Atmosfären är enorm, fast spelet sköts nästan uteslutande genom menyer och stillbilder. Producent, manusförfattare och regissör heter Hideo Kojima och då förstår man samtidigt varför. Mannen har ju, för er som inte är så insatta, även Metal Gear-serien på sitt samvete så han vet hur man snor det bästa från sina favoritfilmer och för över dem till fascinerande spelupplevelser. Kolla absolut in Snatcher, och se till att göra det på Sega CD om du får chansen, det är den klart bästa versionen även om spelet finns till ett flertal andra format också.
Ett annat spel som jag gärna förströr min tid med nu är ett av de mest underskattade spelen av vår generation; Beyond Good & Evil till PS2. Hypat till tusen så föll detta smått makalösa äventyr som en sten när det nådde spelbutikerna, och det är inget annat än ett mysterium. BG&E lyckas mixa engagerande intrig med sympatiska karaktärer och ett varierande spelsystem och packar in allt detta i grym grafik och kryddar med (faktiskt!) riktigt bra röstskådespeleri. Om du inte har det här liret så stick till närmaste spelhak och fiska fram det ur reakorgen. Du lär kunna gå hem med en fantastisk spelupplevelse för knappa hundringen, och du kommer tacka mig senare.
Comments
juli 14, 2007 vid 14:41 (Ego)
Tillbaka i civilisationen igen efter en fem dagar lång visit i Anderstorp hos Christopher. Halva tiden hade vi dessutom digert besök av Fabian och det var en vecka som hette duga. Anderstorp är ett skönt ställe, och jag brukar ogilla små “städer” i vanliga fall men Anderstorp über alles säger jag bara. Dessutom har de världens godaste kebab, I shit you not. Anderstorp Pizzeria är verkligen kungar.
Sammanfatta tiden i Anderstorp med två låtar och en maträtt:
The Smiths - Golden Lights
The Beatles - Run For Your Life
Familjepizza
Ikväll ska jag nörda mig på tecknarmöte och resten av veckan ska jag hänga på låset på varenda gudsförgätet ställe i den här stan för att få ett jädrans jobb. önska mig lycka till, eller nåt.
Comments
juli 7, 2007 vid 20:56 (Funderingar, Musik)
Suttit och stundtals gluttat in Live Earth, årettiondets mest felriktade politiska firmafest. Med ett oerhört tamt artistutbud i vilket det stora dragplåstret heter Madonna - som nyligen släppte en “live”-skiva inspelad på en turne under vilken hon mimade till sina egna låtar, samt ett oerhört luddigt agenda så är det inte utan att man sitter och undrar varför Al Gore helt plötsligt försökt sig på att bli en trädkramande variant på Bob Geldof, utan någon av den medfödda coolness som den senare byggt en helgonlik karaktär på.
Live Earth är nämligen inte något annat än en light-version av Live 8 som förra året visade att sådana har jättearrangemang fortfarande kan funka och skapa den där kusliga atmosfären där “alla” tittar på samma sak och kommer snacka om det i veckor efteråt. Där Live 8 hade enorma namn som ett återförenat Pink Floyd, U2, The Who, Robbie Williams, Paul McCartney, Coldplay och en hel drös andra världsartister så har Live Earth ruskat ihop endast ett fåtal namn värda att bry sig om. Nämnda Madonna, Linkin Park och möjligen Red Hot Chili Peppers, Fall Out Boy, Metallica och The Police är vad som ska lyfta det här skeppsbrottet i 24 timmar medan propagandaaktiga kortfilmer ska lära oss att källsortera och panta flaskor.
Det största problemet med hela skiten måste nog vara just bristen på mål. Under både Live Aid och Live 8 fanns det tydliga och klara mål. Geldof och hans team lyckades mästerligt plocka ihop världens främsta artister och dessutom förse dessa med en arsenal av kloka slogans och kortfilmer som faktiskt berörde gemene man som satt i soffan. Bägge dessa evenemang var mycket tydliga i vad de ville uträtta, och det var ett statement de flesta i världen kunde relatera till och känna sig som en del av. I fallet Live Earth faller detta platt eftersom… ja, vafan är det egentligen de vill att vi ska göra? Ta hand om miljön? Det är för luddigt, det går inte att göra plast-armband av. Det sitter helt enkelt inte, och därför bryr man sig inte.
Dessutom kan man ju ha svårt att inte vara cynisk över en gala som har för avsikt att få oss att bry oss mer om miljön och utsläpp, men som säkerligen själv sprutar ur sig mer avgaser och förbrukar mer energi än vad hela Södermanland gör på ett millenium, bara i transporter, elektricitet till instrument, enorma skärmar, byggnad av scener, privata jetplan och så vidare. Men det hade man kunnat lämna därhän om skiten hade varit intressant att se på, men hittils har det som sagt varit oerhört beigt.
PS. är det inte olagligt att försöka rädda världen utan U2 nuförtiden (eller åtminstone fucking Coldplay?)
Comments
juli 4, 2007 vid 16:48 (Studier)
Fick, efter lite drygt en veckas tortyr-liknande väntan så ramlade mitt betyg in i lådan. Några close calls, men jag klarade rubb och stubb och slipper därmed göra några som helst omprov, omtentor eller uppsatser och kan därmed sluta oroa mig för mitt kommande studielån. Det känns oerhört befriande, som ni kanske förstår.
Andra goda nyheter; nu är tiderna satta och datumen spikade i sten. Jag gör mitt första besök i Anderstorp på måndag och stannar där tills fredag och under den tiden är jag helt internet-fri. Christopher och jag ska göra världens minsta stad osäker as hell. Det kommer bli klart intressant.
Comments
