En illavarslande magvärk har drabbat mig. Jag har ännu inte behövt tillbe toalettguden Ulrik, men det är nära inpå. Har svalt en hel hög med tabletter och skit idag men som vanligt så är hjälpen knapp. Får väl ligga ner och tycka synd om mig själv resten av den här gråa pissdagen. Något roligt är det nog inte på TV ändå.
Var på Ikea igår och inhandlade en stol samt en matta till mitt nya rum, som vi för övrigt flyttar in i nästa söndag. Ska bli spännande att äntligen se det med egna ögon. Mitt rum var låst när vi besökte huset sist så jag vet fortfarande inte exakt hur stort det är, vilket är lite jobbigt. Förhoppningsvis är det en smula större än skokartongerna jag bott i hittils.
Sitter nu och funderar på vad jag ska underhålla mig själv med under resten av dagen. Antingen fortsätta trekka runt i det helgrymma Twilight Princess eller gå oldskool och dra igenom Super Metroid igen. Erica har uttryckt intresse att spela Snatcher också, och jag tackar inte nej till att spela ett av universums coolaste spel igen. Ack, så lite tid, så mycket bra spel. Dessutom är ju för fan Metroid Prime 3 här nu. Gah, tur att mitt jävla studielån kommer på tisdag så jag kan mätta den abstinensen.
Efter lite mer än en vecka utan några uppdateringar återvänder jag härmed, något sargad, till er en alldeles för sen kväll. Väcktes av flickvännen när hon kom och lade sig och medan hon snarkar på så sitter jag nu klarvaken och mumlar framför det ensamma datorskärmskenet.
En vecka i England tar på nerverna, och bättre lär det nog inte bli. Imorgon bär det av till Ikea där stol ska införskaffas. Personligen brukar jag vara väldigt petig med just stolar eftersom min rygg så lätt tar stryk av en dålig sittställning, men eftersom CSN knullar mig i röven och dröjer med studielånet vetefan hur det blir med den saken. Ska försöka låna några slantar av flickvännen och skaffa en bra en.
Nämnda flickvän har för övrigt fått för sig att undertecknat “haft sönder” en av hennes Wii-handkontroller. Tydligen så har jag lyckats böja en metall-del i kontrollens underkant. Jaja, det faktum att hon, hennes bror samt fyra av hennes kompisar använt densamma kontrollen de senaste dagarna verkar inte spela in i gärningsmannaprofilen. Nåväl, det är väl så det ska vara.
Sitter här och bara saknar polarna just nu. Nätter och stunder som dessa, när man sitter ensam, bitter med en snarkande, mensig flickvän så önskar man att en Emma, en Christopher eller en Fabian fanns i kulvertarna och kunde komma till sällskapligt understöd. Dessvärre är sommarens glada dagar över och studiernas och helveteseldarnas plågsamma timmar vankas som en tunn, obrutbar hinna av desperation, ångest och själslig smärta. Morr…
Sitter och - faktiskt! - toknjuter av The Birthday Massacres nya singel “Red Stars”. Jag var lite besviken på de två övriga smakprovet “Kill The Lights” och “Looking Glass”, men den här låten är verkligen sådär oborstat fantastisk som jag vill att TBM alltid ska vara. Det får mig att verkligen, på riktigt, vilja ha nya platta så snart som möjligt. Den kan vara hur jävla grym som helst.
Själv sitter en annan här och ska flyga flygplan om inte så länge nu. Hela kvällen har mer eller mindre spenderats ensam framför teven eftersom alla andra haft viktigare saker som att spela Yoshi’s Island och sova att göra. Lite beigt att sista kvällen hemma skulle vara så, men vad kan man göra? Kommer i alla att vara hemma imorgon och det ska bli skönt som fan. Ska sova ut i armarna av någon som give-a-damn, samt spela Wii för första gången. Awesome.
Just ja, Emma var ju här tidigare idag. Vi kollade på Outlaw Star, käkade pizza (Mariaplan forever) samt tog en sväng ner till djuraffären och fick knäppsmällar i skallen hur söta kaninerna var.
Vilket påminner mig, imorgon ska jag träffa min hamster för första gången också. Hon ska tydligen vara väldigt retlig, territoriell och bitas mycket. Kul…
Bussen är fullpackad, sådär fullpackad som bussar egentligen bara är på stekheta dagar då alla bara vill sitta ner och hoppas på att busschaffören har kommit ihåg att slå igång luftkonditioneringen, titta ut genom fönstret och glömma att solen ens finns. Då?traskar er älskade berättare elegant in och lyckas som ett mirakel få en plats, förvisso inte en fönsterplats men man tager vad man haver. Några fot klockan halv ett från mig står en snygg tjej.
Den snygga tjejen - som ser ut att heta Therese, kallas Tessan av sina föräldrar, Tess av sina kompisar och Tezz på sin lunar - tittar på mig. Trånande. Vill hon något? Stirrar hon trånande, drömskt mot mig för att jag är allt hon någonsin drömt om? Har hon tröttnat på de soliga, slingbleka bratsen hon förmodligen vanligtvis kopulerar med för att istället söka sig mot “snälla killar”, killar som har en kalaskula förvisso, men som behandlar henne med respekt och som inte alls har något emot att “dammsuga mattan”.
Näe, hon tittar på mig med en blick som är en produkt av nöd, men inte efter mig, utan efter vad som befinner sig någon millimeter under min söndersvettiga röv; platsen. Hon vill så gärna sitta där jag nu parkerat häcken och hon är väl medveten att hon, med sin snygga kropp, halvt utmanande klädsel (bara lite, lite mage, diskret urringning etc.) och fina leende har en hyfsat stor chans - 50/50 minst - har en stor chans att få den genom att få mig att tro att om jag överlåter min mirakulöst vunna plats så kanske jag får leka sänka skepp i sänghalmen med den här uppenbarelsen.
Jag överväger det till och med, och faktumet att jag överväger det får mig att undra. Varför skulle jag ge upp min plats för att stå och gny av värme bara för att den här tjejen är snygg som satan? Jag får inte ut någonting av att göra henne den här tjänsten, absolut inte något mer än ett framtvingat leende och ett halvt entusiastiskt “tack” som belöning för min scoutliga uppoffring. Chansen att hon skulle låta mig ens se henne i bara mässingen är ungefär i samma liga med att vi skulle injicera heroin i varandras ögonglober.
I slutändan ler jag vagt åt henne, hon tittar genast undan, jag drar upp volymen på min iPod och låtsas att den spottiga kalluft som strömmar ur från ovan är en vindtunnel av kylig vind och funderar på hur hela den här triviala historien skulle kunna dras ut i ett onödigt långt blogginlägg när jag kommer hem.
Sen gick jag och såg Ed Harcourt och Jonna Lee live, men det är en helt annan historia…
äntligen är så min och mina syrrors senaste spelrelaterade film färdig och offentliggjord. Inte så mycket att säga förutom att den baserar sig på Animal Crossing till Gamecube som är ett grymt bra spel, men väldigt enkelt - och kul - att driva med. Vem vet vilket spel vi tar oss an härnäst…
Helt plötsligt, en lagom grå och tråkig tisdag så får jag höra att Ed Harcourt ska göra en hemlig spelning i Stockholm på torsdag. Whaddefuck liksom? Men det verkar stämma, han och den förtjusande Jonna Lee ska spela tillsammans på Landet och jag kommer givetvis vara där. Ska se till att äntligen få min Loneliness-vinyl signerad - något jag inte kunde sist jag fick äran att träffa karln. Hoppas bara han håller sig nykter.
In other news: My Chemical Romance ska tydligen släppa massa låtar i en expansion till Guitar Hero II. Helt sjukt bra nyheter idag.
Som jag tidigare skrev om så har Sega aldrig bangat för kaxig och smaklös reklam, och detta var inget de enbart nyttjade i sina senare hårdvaruår. De har annonserna är tagna från engelska herrmagasinet Viz, så njut.
Då kan vi alltså slå fast att man aldrig någonsin kan lita på mobiler. Efter att ha provat att uppdatera bloggen med Emmas splitternya mobil så lyckades det rövknulla sönder hela bloggen - ni som kollade in den igår vet vad jag snackar. Av någon anledning publicerades samma inlägg 500 gånger, som jag sedan fick sitta och ta bort en efter en.
Sedan blev jag assrapead av min egen telefon när den laddade ur lagom till att jag var tvungen att ringa hem för att någon skulle kunna komma och släppa in mig (portjäveln stänger klockan 21, och hade det inte för varit för att de inkompetenta rynkrövarna på SL beslöt sig för att skita i två bussar hade jag klarat den här tidsgränsen med råge), så jag fick stå utanför dörren och vänta på att nån liten skitunge med nyckel skulle gå förbi och släppa in mig.
Edit: Det här funkade inte alls. Samma inlägg postades 400 gånger och sabbade hela bloggen. Så skit i att blogga från mobiler, som Sonic säkert skulle säga.
Jag älskar Sega. Sega har aldrig gjort de bästa konsolerna, de bästa spelen eller varit coolast, men de var i alla fall kaxiga och hyfsat franka med sin publik. När Nintendo alltid satt upp fasaden att de är ett ideell organisation vars enda syfte och livsmål är att göra spel som skäner livsglädje till gemene man, så hymlar inte Sega - i alla fall inte till riktigt samma nivå - om att vinst är viktigast och att utan vinst kan man inte ens försöka göra bra spel. Därför har jag alltid respekterat Sega som, trots att de sällan haft anledning till det, varit tuffast och mest brutala i sin marknadsföring. Alla som sett den klassiska “Genesis does”-reklamerna vet vad jag snackar om.
Därför var det inte konstigt att den här annonsen fick mig att både skratta och känna mig lite sorgsen på samma gång. Publicerad i Englands svar på Slitz, FHM, för en herrans massa år sedan så gör den tydligt klart vad Sega tyckte om att publiken övergett deras - faktiskt riktigt grymma - konsol Dreamcast till förmån för den kommande Playstation 2. Tragikomik på hög nivå.
