Jag har varit olaglig igen
Och för vad? Ingenting!
Jo, faktiskt. Jag har just varit ohederlig och ”fått tag” i en högst hemlig mp3 med Kents splitternya singel ”Ingenting”. Ni som har lite vana att leta efter sådant här vet redan vad ni ska göra för att hitta den, jag tänker verkligen inte lägga upp den här.
Det sorgliga i den här sagan är att låten inte är mycket att hurra för, och det är trist som fan när man väntat på den här singeln samt den kommande skivan så länge. Efter lite drygt fem genomlyssningar är det här förvisso en något osäker åsikt – jag kan?helomvända om jag hör den fler gånger – men för tillfället är jag lessen hest.
För er som är familiära med Kent så kan jag sammanfatta låten ganska enkelt; det låter som Vapen & Ammunition – fast tråkigare. Och Vapen & Ammunition var ganska jävla tråkig. ”Ingenting” är en av de mest elektroniska låtar Kent satt på pränt någonsin, med en analog syntmatta som grund och en text som suspekt nog referrerar till Hagnestahill två gånger. Refrängen består nästan enbart av ordet ”ingenting” och en pianoslinga som känns som gjord för att användas i drum n bass-remixer.
Den senare anmärkningen blir än mer intressant när man lägger till att tre – jepp, TRE – av maxisingelns b-spår är remixer av just den här låten med endast en original-låt som sista b-sida. Dessa remixar har ännu inte läckt, men jag är inte direkt förväntansfull på vad för dunkadunka-alster de kan tänkas vara.
Sammanfattningsvis? Tja, det är en helt okej discorock-låt som har potential att bli en hit, och som säkerligen kommer att dela Kents egen fanbase i två distinka läger – de som vill ha ballader och tung rock med ett luddigt budskap samt de som inte har något emot lite dansant svängom som inte betyder ett skit. Tänk er Death Cab For Cutie mot Kasabian, ungefär. Personligen tycker jag den är okej, men inte mycket mer än så.
No trackbacks yet.