I love The Power Glove, it’s so bad!

Trodde jag hade fått testikelcancer. Visade sig vara en episkt stor finne på pungen.

Och nu till något helt annat. Dags för mig att skriva några rader om mitt och flickvännens senaste biobesök som vi betog oss häromdagen. Vu gick för att se Resident Evil: Extinction vilket, som de flesta vet, är den tredje i serien som nuförtiden knappast kan associeras med spelserien den till en början var löst baserad på. Den tredje delen skiter ännu mer i originalmaterialets story och har nu placerat vår hjältinna Alice – den förtjusande Milla Jovovich – i en värld som av någon anledning lyckats förvandlas till en öken bara ett par år efter att världen blivit övertagen av zombies. Hmm.

Nåja, historien vinner inga pris för originalitet och det gör inte resten av filmen heller, men för en gångs skull så spelar inte det någon roll. Föregångaren, Apocalypse, var så vansinnigt usel att producenterna måste ha insett att för att driva lite liv i franchisen måste de börja bete sig som proffs och sno från filmer som är mycket, mycket bättre. Så vad vi har framför oss är en grym mix av Mad Max med Day of the Dead, Land of the Dead och nyversionen av Dawn of the Dead. Effekterna är likaså upphaussade rejält sen sist, med överraskande bra zombie-sminkning och ett par scener som är genuint breathtaking.

För fans av spelen, och speciellt då mina egna systrar, så kommer en del element av Extinction att irritera som fan, precis som de två tidigare delarna också gjort. Lyckligtvis så kan man se igenom det vid det här laget. Extinction försöker inte ens ha något med spelen att göra, utan har nu tagit sin egen story till sin spets istället. Ett par karaktärer från spelen dyker såklart upp – men har väldigt lite med sina original att göra. Däremot är det uppfriskande att ha en stark kvinnlig karaktär vid Alice’s sida – något vi verkligen inte fick i Apocalypse där Jill Valentine gick från att vara coolast någonsin den första kvarten till att bli en värdelös fitta så fort Alice gjorde entre. Clarie Redfield – bra spelad av Ali Larter för övrigt – förbli stenhårt cool från första början till slutet.

Slutet ja! Jo, det blir nog en fjärde film, trots att flera i produktionsteamet insisterar på att det enbart blir en trilogi. Slutet är lite lackluster, även om det bådar för en ganska intressant fyra om en sådan skulle materialisera. Tyvärr så lämnar den en hel del lösa trådar som man gärna hade velat få ihopknutna.

Allt som allt så är Extinction den klart bästa delen i den mycket bespottade serien. Från början till slut är det en film som håller en på totalt helspänn, med ett par scener som är direkt fantastiska. Kanske kommer en fyra och kanske är den lika bra, men jag hoppas nog på att den här serien får gå ut med flaggan i topp istället för att chansa och sabba allting igen.