Inte en skruv på plats
Jag funderade länge på att klaga på Rockbjörnen-nomineringarna som i år är ännu värre än vanligt – vilket bara det säger nåt. Att varken Jens Lekman eller Timo Räisänen fick en endaste nominering är såklart helt barockt – bägge har släppt fantastiska album, vilket varken Måns jävla Zelmerlöv eller Tokio Hotel?gjort. Det är såklart larvigt och poänglöst att gnälla över att pris där ”allmänheten” röstar, ochjag älskar verkligen hur Aftonbladet gömmer sig i en slags tunn stolthet över just det faktumet. Som att allmänheten någonsin visat prov på någon vidare smak, vare sig man bor i Sverige eller England. Men som den musiksnobb jag faktiskt är så irriterar det mig hur likartat det verkligen är. Eventuellt gör jag en anti-björn och delar ut lite priser själv till skivor som faktiskt förtjänar det.
Några som verkligen skulle förtjäna en är nerdcore-supergruppen The Grammar Club som bara för ett par timmar sedan släppte sin första EP gratis online. Varför säger jag nu supergrupp då? Jo, för att om man är någorlunda nerlusad i nerdcore-träsket har man med säkerhet hört och diggat Shael Riley, Glenn Case same Beefy, varpå alla dessa är tre femtedelar av kvintetten. Kolla in skivan Bremelanotide- helt gratis alltså – här, med en gång.
Läs även andra bloggares åsikter om rockbjörnen, jens lekman, timo räisänen, the grammar club, nerdcore
No trackbacks yet.