januari 22, 2008 vid 18:02 (Funderingar, Studier)
Idag är den 22:a, och trots att jag inte direkt lägger någon tro på nummerologi så måste jag erkänna att 22 alltid varit kusligt lyckosamt för mig. Jag föddes precis på pricken 22:22, mina systrar föddes den 22:a december, jag blev tillsammans med flickvännen den 22:a november etc. etc.
Denna fina tradition har följt mig idag då jag återfick min uppsats om Jean Baudrillard och fick klart godkända 61 poäng, vilket översätts i VG- ungefär. Klart nöjd med detta fick jag också äntligen iväg min studieförsäkran som nu skrapat mig som ett illabådande munsår alldeles för länge, så nu kanske lite gröna papperslappar trillar in på konton inom ett par dagar.
Trots detta känner jag mig långt ifrån på topp, utan snarare en aning melankolisk. Jag tror att det kan ha att göra med att jag känner mig gruvligt ensam, men samtidigt så känner jag mig bara för att röka en feting, kura ihop mig i en kokong av lakan och sova bort de närmsta dagarna. Apati, kanske det kallas, vad vet jag.
Att vrida stolen 180 grader och se resterna av vad som brukade vara mitt rum känns vanskligt eftersom jag knappt städat det sedan jag återvände från Sverige. Resväskan är ännu inte uppkörd på garderoben, kläder som borde tvättats ligger strödda som livlösa spöken över sängen och hela synen ekar studentlivets lathet och misär.
Fast det är så klart ingen riktig misär, det är sån där mysig misär som man skojar om när man pratar med sina polare. Behaglig misär, kanske jag borde döpa det till. För i samma andetag som man suckar så formar man munnen till ett försiktigt leende. I suckande stund har man inget annat problem förutom de där jävla kläderna och den där jävla resväskan och de där jävla tidningarna som måste stoppas in den där jävla bokhyllan som jag inte orkat åka till Ikea och köpa ännu.
Känner du att det här inlägget har a) dragit en depressionens filt av grå, illavarslande?oundviklighet över din existens eller b) varit för långt och poänglöst för att inte scrolla ner till den sista paragrafen så har jag full förståelse. Luta dig tillbaka, högerklicka och “Spara som” den här länken och ta det lugnt i vetskapen om att så länge artister som Glenn Case gör låtar som Pencil Me In så finns det hopp om en ljusare, mer fridfull framtid.
Läs även andra bloggares åsikter om glenn case, apati, studentliv
Comments
januari 19, 2008 vid 21:47 (Musik)
Idag har jag helt enkelt blivit överrumplad med så mycket härlig information att jag vet inte riktigt vad jag ska göra. Jag beslöt mig för att dela upp det i enkla punkter och hyfsat kortfattat gå igenom allting. Så här kör vi.
Ett:
In Flames nya skiva heter “A Sense of Purpose” och kommer släppas den fjärde april. Omslaget ser ut så här:
Inget konstnärligt mästerverk direkt, men sen så är ju Flejms inte direkt kända för sina snygga omslag (undantaget det läckra “Soundtrack To Your Escape”). Så vitt jag vet finns inga smakprov ute ännu, men om den är ens hälften så bra som mästerverket Come Clarity kommer det att rocka rejält.
Två:
Eftersom hela världen är tre-fyra år efter så har ni j-rockens giganter fått fotfäste på västerländsk mark. Det är så såklart roligt, men desto roligare är att både X Japan och Luna Sea - två gamla favoriter - har återförenats (temporärt?). X Japan utan hide är förvisso mycket suspekt, men jag måste erkänna att deras nya singel “I.V.” faktiskt håller klassen. Kolla in videon, vetja.
Luna Sea reunitade för ett one-off gig i Tokyo på julafton och detta har nu förevigas på en tre timmar lång dvd/cd-box som nu äntligen går att förhandsboka. Det hutlösa priset borde skrämma bort mig, men det är svårt när man tänker på chansen att få se Ryuchi, Inoran, J och grabbarna tillsammans på scen igen. Förhoppningsvis så är det inte bara en one-off utan kanske en världsturne stundar? Jag är där med en gång om de ens kommer i närheten av våra breddgrader.
Tre:
återigen dessa japaneser: L’Arc~en~Ciel har ju för fan släppt nytt och jag har helt missat det. Plattan heter “Kiss” och verkar minst lika bra som förra “Awake”. Dags att dra sig ut på Google och leta efter torrents, med andra ord. Omdöme kommer väl i ett senare tillfälle.
Det var nog allt det, där fick ni ett mustigt inlägg med massa japaner. Har mer jordnära prylar att skriva om också, men det får bli imorgon.
Läs även andra bloggares åsikter om in flames, x japan, luna sea, j-rock, l’arc~en~ciel
Comments
januari 18, 2008 vid 18:35 (Spel)
Nu har det gått lite över en vecka sedan senaste gången jag orkade sätta mig ner och uppdatera er på vad som försigår. Därför är det här ytterligare ett “jag lever”-inlägg utan vidare substans. Jag har nu avslutat alla prov, uppsatser och liknande och sitter nu mest och rullar tummarna innan studierna tar vid om ungefär en vecka.
För att överhuvudtaget vara till någon nytta så tänkte jag direktreklama lite till min egen farsa som jag vet gluttar in här då och då. Inte nog med att Bionic Commando är på gång att få en uppföljare till alla konsoler som spelar någon roll (minus Wii), originalet kommer dessutom bli remakeat och det ser vansinnigt snyggt ut. Bägge spelen är utvecklade av svenska GRIN och Capcom, för övrigt.
Grattis också till min gamla kamrat Emil Kraftling som strax ska live the dream. Ny karriär, nya drömmar. Jag ser fram emot vad du kommer åstadkomma, så lycka till!
PS. Tre länkar i ett inlägg, nu är man väl ändå en riktigt bloggare kan jag tänka mig.
Läs även andra bloggares åsikter om bionic commando, grin, capcom, emil kraftling
Comments
januari 7, 2008 vid 18:25 (Ego)
Äntligen tillbaka i Leeds efter en turbulent flygresa till Birmingham följd av en turbulent bilresa hela vägen hem. Det känns skönt att ha allt på plats igen, och det känns minst sagt underbart att veta att man har fötterna stadigt här i minst ett och ett halvt år till. Livet känns skönt för tillfället, helt enkelt, fast prov och uppsatser tornar upp sig som glädjesugande monster i den närmsta framtiden, men jag tar det piano och pluggar i min egen takt och det kommer nog att lösa sig trots allt. Synd bara att CSN fortsätter med sitt rövknulleri vilket förmodligen kommer att leda till att jag inte får några pengar förrän slutet på månaden, vilket kommer göra det kul att leva på nudlar och gröt i en månad framöver.
Följande detta fattigdomstema så blir det antaligen fryspizza till kvällsmat idag. Tack och lov för cornershops, ändå. Helt galet skönt att kunna handla det mesta utan att ens kliva ur pyjamasen. Med den mentala bilden lämnar jag er därhän. Har’e.
Comments
januari 4, 2008 vid 5:10 (Ego)
Lämnar nu återigen Sverige och Stockholm bakom mig för att återvända till England och Leeds. Livet fortsätter sin gilla gång, solen ska gå upp och jobb ska uträttas. Mackan jag just slungat i mig var inte riktigt värd de 59 kronorna den kostade, det var inte heller dem stenhårda kanelbullen jag tänkte skämma bort mig själv med, men så sitter man också på den där gudsförgätna anrättningen där allting kostar som i verkliga livet fast gånger sju.
Kvasitröttsamheter som dessa åsido så ska det bli skönt att komma hem igen, även om det som alltid är en pina att lämna alla. Det har varit en konstig vistelse, men jag känner mig överlag nöjd med den. Nu återstår bara en termins kunskapsfrossande och sedan är det sommar igen - då är man förhoppningsvis beväpnad med en liten anställning någonstans. Dags att börja leta efter sommarjobb, med andra ord.
Nu vill jag dock bara skita i allt vad framtiden heter och bara tömma huvudet på allting. Morgonen gryr och jag är tröttare än jag varit på mycket länge. Flickvännen sitter och halvsover borta vid gaten, och dit ska jag kila nu. Ses i Leeds, bitches.
Comments
januari 1, 2008 vid 3:33 (Musik, Skrivande)
På anrådan av Fabian och Christopher sitter jag nu och lyssnar på Shotter’s Nation, Babyshambles andra fullängdare, och det verkar ju faktiskt som att alla de där förhoppningarna som Down In Albion aldrig uppfyllde äntligen tillgodosetts. Skönt stuts, bra riff och man kan nästan hela tiden förstå vad Pete sjunger (!!), och en skiva med en så jävla grym låt som UnBiloTitled måste nästan projicera mardrömmar om köttätande spindlar innan jag på allvar började ge den minusbetyg.
Det nya året inleds alltså med skön rock samt att jag fyllespelade Trauma Center (och fortfarande ägde). 2008 för med sig en hel del löften, 2007 var betydligen bättre än 2006 så förhoppningsvis fortsätter trenden. Ska langa iväg drygt 7 tusingar på en ny kamera och i och med detta ska jag även på allvar ge mig in i den “branschen”, dessutom har jag bestämt mig för att återigen slänga mig huvudstupa in i speljournalismens stinkande sumpmarker. Medan jag varit i England verkar ju varenda svensk spelskribent blivit fullständigt lobotomerad. Super Play är knappt läsbar tack vare den vedervärdiga layouten och Level ska vi verkligen inte ens tala om. Dags för undertecknad att rida in och rädda dagen, verkar det som.
Det kommer bli ett mysigt år. Join me.
Läs även andra bloggares åsikter om babyshambles, pete doherty, trauma center, nyår, speljournalistik, super play, level, 2008
Comments
