Han tror på tidsmaskiner

mars 29, 2008 vid 7:39 (Funderingar, Humor)

Solen faller på skärmen och gör det fruktansvärt svårt att se vad jag själv skriver. När detta inlägg nu inleds så täcker dess strålar enbart ett litet hörn i vänstra kanten men med tanke på hur snabbt den accelererar så lär hela displayen vara oläsbar när jag avslutar.

ännu en sömnlös natt, ännu en grym morgon, ännu några uppvärmda rester för att ta mig genom mitt zombielika humör. Flickvännen ligger som alltid och sussar som en nalle bakom mig och jag undrar när jag äntligen ska kunna sova som vanligt igen. Efter proven? När jag är i Sverige? Efter sommaren? Om det inte är fixat innan proven börjar ska jag nog höra av mig till doktorn för att kolla om det är något fel eller om jag bara suger kuk på att ta det lugnt.

I mitt insomniac-tillstånd valde jag att ännu en gång läsa American Scream, Cynthia Trues biografi om Bill Hicks, som de flesta som känner mig borde veta är min stora, orubbliga hjälte och idol. Jag har runt 10 gigabyte Hicks-material på datorn i form av rippade skivor, bootlegs, artiklar, essäer, filmer och tv-inslag och jag kan gott säga att karln inspirerat mig och influerat mig mer än någon annan minus nära och kära. Att läsa om hans liv är alltid upprörande på grund av den hemska ironin i hans bortfall. Att dö 32 år gammal av en form av cancer som närmast aldrig drabbar någon under 60 bast, just när flera decenniers arbete, sorg, svett och blod börjat ge frukt och drömmen just börjar bli nåbar. Det är onekligen biopic-material om inget annat. Klyschan går ju att det enklaste sättet att få gud att garva är att planera, och jag tror det ligger något i det , speciellt om man byter bort “planera” mot “ha förväntningar”.

Snubblade över ett schysst stativ till min kamera idag, för nesliga 10 pund, men det är faktiskt riktigt schysst. Stabilt, 149 cm i helt utfällt läge och med massa sköna funktioner som inte ens fem gånger så dyra stativ jag kollat på har kunnat skryta med. Det påminde mig om mitt fotande, som jag faktiskt börjar känna mig sjukt driven i. Jag vet inte om jag kommer att bli en proffs-fotograf någongång snart, men jag hoppas verkligen driva den här passionen vidare på ett eller annat sätt. Skrivande kommer alltid vara min nummer ett, men att fota är och sniffar. Om jag har någon tur här i livet kommer jag att kunna njuta av bägge.

Att vara vaken så här tidigt har faktiskt sina fördelar, speciellt om man är på någorlunda bra humör eftersom sådana här schyssta rants bara vräker ur en. Det känns som att jag skulle kunna skriva i timmar, men det kan nog bli lätt ansträngande för er tilltänka läsare - alla 10. Det påminde mig förresten om att min farmor och hennes man faktiskt läser det här, vilket bara det känns helt sjukt. De bor i en stuga några mil utanför Enköping, omringade av skog och åkrar, och de har en bredbandsuppkoppling. The future is now, onekligen. Dessutom känns det en smula obekvämt att de läser en blogg där jag sällan drar mig från att skriva de flesta av de orden man inte får säga i TV. Er lilla pojke har “vuxit upp”. Den svarta killen är förresten Ice Cube, en gammal god rappare som numera horar ut sig i amerikanska må-bra-filmer, som så många av de gamla idolerna för eller senare gör.

Vad hade Bill Hicks och Kurt Cobain gjort idag om det inte varit för cancer och hagelgevär? Bägge dog unga år 1994, bägge hade oerhört mycket outnyttjad potential och förmodligen så fruktansvärt mycket att ge. Eller hade de också till slut gett in, blivit hemkära, varit med i kändis-Jeopardy, blivit normala? Bill Hicks DVD Sane Man innehåller en rant om Elvis Prestley där han ifrågasätter hur tragisk han död verkligen var, och om vi verkligen hade velat se Kungen bli ännu mer patetisk, gammal och dålig? Kanske var det bäst att lämna tronen obefläckad, bli en legend - en martyr? - och leva för alltid?

Det är utan tvekan en outgrundlig värld som vaknar när jag skriver detta och solen, vars reflektion nu är helt centrerad över min skärm, stiger upp. Jag känner mig extra fet idag så jag ska nog röra ihop lite flingor till frukost och ta en promenad. Ni, vanliga människor sover och drömmer eller drömmar, och gud skrattar gott i sin himmel medan Bill Hicks räcker honom en cigarett utan filter.

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Comments

Emo under attack

mars 28, 2008 vid 18:31 (Musik, Nyheter)

Kamrat Fabian skickade den här länken till mig, och jag är väldigt konfunderad. är det något slags skämt eller är folk i Mexiko så jävla korkade? Eller har de bara inget annat att göra? Nog för att man kan tåla att folk kastar bajs på en på internet för att man gillar Panic! At The Disco men 800 pers i en protestmarsch? Helt galet, och helt sjukt korkat.

Läs även andra bloggares åsikter om ,

Comments

Skit i OS

mars 27, 2008 vid 14:34 (Nyheter, Rants)

Jag tror bestämt att jag ska sluta dansa mamba runt den heta potatisen OS för en sekund. Anledningen till detta är att allas vår Thomas Bodström ringt Aftonbladet och säkrat lite mediautrymme för att förkunna att Sverige borde skita i OS-invigningen, avslutningen samt alla andra liknande ceremonier kring OS, för att istället “ta lite medaljer” och, jag antar, visa var skåpet ska stå i sandlådan.?Sverige borde göra en markering med sin frånvaro, eftersom vi är så kända för vårt engagemang i mänskliga rättigheter annars så kommer Kinas regering fatta hur dumma de varit om inte Karolina Kluft struttar runt i sina blå trikåer i Peking.

Sanningen att säga så håller jag delvis med. Jag tycker inte vi ska delta i någon OS-invigning, men jag tycker samtidigt inte att vi ska åka dit överhuvudtaget. Anledningen är inte för att “göra en markering”, utan för att inte stödja ett land som har offentliga avrättningar på samma arenor där vi förväntas “plocka några medaljer”. Kina är ett bra exempel på en diktatur och förtryckarregim som vi gärna låter hållas enbart för att de stannar inom sina egna gränser och slaktar sitt eget folk vilket vi i väst brukar vara ganska cool med. Om man däremot gör som Hitler och tittar in hos grannen så blir det bakläxa.

I vanliga fall brukar jag inte bry mig mindre, men Bodströms uttalande är både delvis korrekt men också så typiskt svenskt. Vi kan visa var vi står, men bara lite. Ungefär som att stå upp till mobbaren genom att säga “ta det inte personligt, men jag tänker inte vara på den här sidan av skolgården under just den?här rasten, men vi ses efter skolan”. Och samtidigt kan man ju undra varför just våra godtrogna idrottare ska vara de som ska göra den här markeringen? Kunde inte Göran Persson gjort den i samma andetag som han istället valde att prisa Kina för deras stabilitet? Eller någon av de många hundra svenska företag som har fästen i Kina, såsom Ericsson bara för att nämna ett av en handfull?

Nä, skit i OS, stanna hemma och var lite coola för en gångs skull. Det kommer bara bli max tre-fyra medaljer ändå, och då kan man lika gärna sticka ut näsan lite ordentligt och sippa Zingo på en hängmatta istället.

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Comments

Allt som vanligt, snart igen

mars 26, 2008 vid 8:30 (Funderingar, Musik, Skrivande, Spel, Studier)

Högen med deadlines som jag nästan helt lyckats förtrycka till de mörkaste delarna av mitt undermedvetna börjar sakna men säkert sippra ut i mitt vanliga liv igen och sanningen är att jag inte längre kan blunda och låtsas att alla spöken i garderoben bara är på låtsas. Spökena finns, och de tvingar mig att skriva uppsats om varför radion är ett underskattat medie vad gäller partipolitiska debatter. Man vill så gärna bara gråta och tyna bort, eller bara skaffa en sån där klocka som stannar tiden så man kan ge alla professorer som inte har common fucking decency att ens korrespondera alla uppsatsfrågor med en specifik lektion en snyting rätt på ballen. Det är verkligen inte utan att man blir lite tokig av det här jävla pisslandet.

Morgonstund har plutonium i mun, om inget annat. åtta på morgonen är för jävla tidigt när man inte har någonting att göra, och kroppen skriker efter mer sömn men hjärnan så idoga tvingar en att stanna uppe. Min kropp har alltid varit slav åt min hjärna på många sätt, och min hjärna är mycket mycket dum ibland. Det ska sägas att det faktiskt har sina fördelar att gå upp tidigt, men när man inte ens får skörda några inspirationens frukter så känns det mest som att man dödar tid tills resten av hushållet slutat snarka.

Utöver allt skit i världen så har jag faktiskt en hel del bra grejer på gång. äntligen har jag orkat med att börja plita på nya noveller och det känns verkligen hur skönt som helst att skriva bara för att få skriva igen. Allting som inte måste anal-formateras och lämnas in i dubbla kopior i bruna kuvert känns fräscht just nu, och även om de verk som lämnar mina tangenter just nu kanske inte är några mästerverk så är den här uppstarsperioden alldeles underbar på många sätt. Jag har i skrivande stund tre grejer på gång, men inget av dem kommer att yppas ett ord om, då förbannelsen som drabbar bra ideer som snackas om innan de är klara kommer att slå in, obönhörligen.

Egentligen fattar jag inte varför jag skriver såna här inlägg när jag egentligen borde hänga på knuff.se och kolla vad de hetaste blogg-kategorierna är och horande skriva några inlägg för att enbart dra till mig läsare. Folk vill helt enkelt inte läsa om något som inte Alex jävlakuk Schulman eller Fredrik pungnäsa Virtanen skrivit om, ack så blasé. Man vill inte läsa om en 21-årig Stockholmsidiot som varit så dum i huvudet att han lämnade huvudstan bakom sig för att flytta till en inskränkt terrakotta-håla i norra England. Med mindre än halva utbildningen kvar är det inte utan att man?önskar att man kunde landa ett schysst jobb “där hemma” så man slapp den här skiten. Annars lär jag nog bli här ett tag till, möjligen för att plugga en MA (a.k.a. typ ta nåt slags superbetyg som mer eller mindre garanterar jobb varsomhelst).

Helst av allt vill man ju göra en Kraftling och bara landa drömjobbet sådär hipp som happ. Kraftling är en gammal god vän och han är helt klart en av landets bästa spelskribenter men sättet hans karriär rivstartade är verkligen så sjukt Askungenaktigt att man inte kan undgå att avundas karln. Sen att han är en av ytterst få människor som faktiskt förtjänar sin position är en faktor som gör hela saken betydligt mindre avundsvärd, men det är inte utan att man sitter och bara väntar på att Super Play ska fatta vilka puckon de låter fylla sina sidor och istället lirar iväg ett mail till yours truly.

Vafan, sex paragrafer? Nu har jag väl tappat så gott som alla av er tio som pallar er hit. Nåja, då kan man väl avsluta i stor stil och tipsa om det grymt bra Persona 3 till PS2, be er att skita i alla andra skivor i en trekvart och lyssna på underbara Guillemots - Red och sist men inte minst; köp en kanin. Den kommer att göra ditt liv femtifyra gånger bättre, om du bara orkar ta hand om den.

Comments

Tidig natt, sen morgon

mars 21, 2008 vid 9:48 (Funderingar)

Ännu en natt utan minsta blund sömn, som spenderats på Youtube, med kaninen sovandes mellan fötterna och flickvännen likväl snarkandes någon meter bakom mig. Jag vet inte om jag kan klassas som insomniak riktigt ännu, men det är tre kvällar på två veckor som varit helt zzz-lösa nu. Funderar på att gå till doktorn om det, men jag får ju så satans mycket gjort mellan klockan halv fyra och halv nio att jag inte vill torska den produktivitetskurvan. Da Vinci sov ju fan aldrig heller, och han klarade sig fint.

Vad som är så kul med sömnlöshet är att myten om powernaps lyckras upp ordentligt. Powernaps finns inte, de har aldrig funnits och om någon nyttjat de så fungerar de inte mer än psykosomatiskt. Jag skiter i vad läkare och hälsoexperter säger, de är lögn. Att säga “jag ska bara ta en powernap” är bara 2000-talsversionen av “jag ska bara vila ögonen” lite. Det betyder på klarspråk “jag är så trött att jag håller på att förgås, men gud förbjude att jag skulle sova ordentligt, nä, mycket bättre att nicka till sittandes i en soffa och dreggla över min skjorta”.

Lasse Lindh, min gossebjörn som jag snackade om lite längre ner på sidan, skrev på sin blogg för ett tag sen om den där konstiga vanan vi svenskar - och antagligen alla andra västerländska civilisationer för den delen - har när vi blir väckta av telefonen. Vad svarar man, om man blivit väckt, så gott som helt oberoende på dygnet förutom om det är efter 23 och innan 7 på morgonen?

“Mrguugh, h-hallå?”
“Tjena, sov du eller?”
“*gäääsp* Nä för fan… vilade bara ögonen lite”

Frågan han ställde är varför det är så jävla skamfullt att sova, och att erkänna det till någon som obönhörligen har ringt och stört en. Det har väl med den svenska artigheten att göra. Aldrig att man ska hamna ens i den mildaste av konfrontationer, eller obekvämheter. Ja, jag sov, och ja, du störde av bara fan men nu när du ändå ringt mig kan du väl haspla ur dig vad fan som var för viktigt för att skicka ett SMS?

Om det inte märktes; skicka SMS till mig innan ni ringer om det inte är viktigt. Jag sover nog. Om det inte är mellan midnatt och halv nio på morgonen det vill säga.

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Comments

Den ack så otroliga Hulken

mars 20, 2008 vid 17:22 (Film, Video)

Vid det här laget har alla och deras hund sett trailern till The Incredible Hulk, och det känns som rätt tillfälle för mig att kommentera på saken. Eftersom alla och deras hamster vet att jag har en enorm man-crush på Ed Norton så ter det sig kanske inte som någon större överraskning att jag ser fram emot den här filmen nåt fruktansvärt. Men, det är inte enbart på grund av herr Nortons alltid lika lysande skådespeleri utan trailern själv skvallrar om att den här Hulk-filmen nog faktiskt är gjord av människor som inte har sina huvuden uppkörda i röven.

Hulk från 2003 var ett spektakulärt felknull på flera sätt, trots att den ofta rätt pålitliga Ang Lee regisserade. Alla som har sett den vet det, och därför är det fullt förståeligt att det fanns eldsjälar där ute som ville göra serien rättvisa och snabbt som attan. Först var den menad som en uppföljare, men när Edward Norton klev in i bilden skrev han om manuset från grunden och beslöt sig för att klippa banden med den tidigare filmen. Nu är det en kvasi-remake, med intentionen att ställa saker till rätta. Effekterna är snyggare, den där konstiga picture-in-picture-grejen är borta och framför allt har vi en armada av schyssta skådisar framför kameran den här gången. Ut med Eric “jag kan inte stänga munnen” Bana, Jennifer “allting i hela världen gör mig bekymrad” Connelly och Nick “helt jävla galen” Nolte och in med nämnda Ed Norton, Liv Tyler, Robert Downey Jr har en kameo som Iron Man (en annanlovande seriefilm på ingång , för övrigt!)?och muthafuckin’ Tim Roth som Abomination!

Extra kul att Tim Roth verkar få jobb igen. Han är också med i den kommande Funny Games som verkar vara en av de mest originella och psykostiska thrillers på ett bra tag. Jag inkluderar, mest för bekvämlighetens skull bägge dessa Rothiga filmers trailers härunder.

Funny Games


The Incredible Hulk

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Comments

Mycket på gång

mars 19, 2008 vid 8:25 (Musik, Recensioner, Skrivande)

Nu har jag samlat på mig ett antal ideer som jag känner mig riktigt exalterad över, och nu hoppas jag mest på att mitt intresse ska hålla i sig länge nog för att jag ska få ner allesammans på papper. Förbannelsen som är att berätta vad dessa ideer är, vilket oundvikligen leder till att man tappar tron på desamma, håller mig från att avslöja något konkret men jag är verkligen skitsugen på att bara sitta ner och skriva tills jag är klar. Förhoppningvis kommer något på papper snart, men skit i att ens fundera på att fråga hur det går - det kommer bara sabba så don’t!

Jag sa något om att jag skulle recensera nya In Flames-plattan A Sense of Purpose och det ska jag absolut göra. Tyvärr blir det ingen skimrande textsnutt, för jag ör grovt besviken. Det är klart att faktumet att deras förra platta, Come Clarity, i mina ögon är en av de bästa svenska rockplattorna någonsin har gett mig höga förväntningar men en sådan sak gör ytterst lite för mitt slutgiltiga omdöme. Att ASOP inte är ett mästerverk är helt okej, men att den är en så här lam och fantasilös är verkligen trist. För den är verkligen trist. Och seg. Och lam.

CC var en kulmination i experimentlustan Flames levt av sedan Clayman och som gett dem större fokus på sångskrivande, melodier och hård-mjuk dynamik än tidigare, och jag har applåderat den här utvecklingen eftersom den lett till bättre och bättre album. Tyvärr verkar det som att brunnen är tom nu, för Flames har de-evolverat till ett vanligt svensson-metalband vilketsomhelst. ASOP är nämligen full till brädden med livlösa riff och alldeles för lite av den känsla som gjorde speciellt CC så fantastisk. Kort sagt, skivan lider av de tre L:en; låtarna låter likadant.

Det är ingen dålig låt som upprepas om och om igen. Den heter The Mirror’s Truth och är första singeln, och när ni slänger in fullängdaren i Winamp så kommer ni höra den ett dussin gånger i rad, och jag lovar att det kommer ske minst en gång att ni tar en titt bara för att kolla att inte Repeat-knappen inte är itryckt. Det blir bara jävligt tråkigt när CC var så eklektisk att helt plötsligt lyssna på en Flames-platta som är så grå och formlös som denna. Ett undantag värt att plocka fram är “The Chosen Pessimist”, en åtta minuter lång liten pärla som faktiskt är precis vad jag hoppades att Flames skulle vara år 2008. Sen tar det inte lång tid innan vi är tillbaka i durndurndurn-landet och allt är kontrastlöst återigen.

A Sense of Purpose är inte dålig, den är bara, för att parafrasera titeln, purposeless. Vad är poängen? Med Come Clarity bevisade In Flames att de är kapabla att göra stordåd med intressanta infallsvinklar och influenser, men med A Sense of Purpose bevisar de bara hur tråkiga de kan vara när de är för trötta för att försöka.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Comments

Ta det lugnt, ta det cool

mars 16, 2008 vid 19:52 (Ego)

Inte mycket att uppdatera för tillfället. Nya In Flames har snubblat in i min musikmapp på det där oerhört olagliga sättet och den ska jag skriva lite om när jag är mer i form att lyssna på den. Just nu är det mest Elbow som är mitt soundtrack ändå, och det lär det förbli de närmaste dagarna. Vi är nämligen i Birmingham nu och det är kul att vara i molnfabrikens heliga rike igen. Ska försöka komma in till stan imorgon och köpa en ny trilby, min gamla börjar bli lite väl böjd i kanterna.

Avslutningsvis så rekommenderar jag att ni tar en titt på det här inlägget av min gode vän Jarno från hans mycket läsvärda blogg A fair judgement som ni finner i mina länkar några scroll söderut. Det tål alltid att påpekas, och få skulle kunna göra det på samma fantastiska sätt. Kudos, mannen.

Comments

Creddigt ocredd

mars 14, 2008 vid 18:04 (Musik, Recensioner)

Det är svårt att förstå varför vi svenskar bryr oss så mycket om Melodifestivalen, speciellt sen jag bott i England och fattat hur lite de bryr sig om den. Kanske ligger det i våra ABBA-gener att anamma en av få grejer som gett oss någon form av internationell recognition, trots att resten av Europa sitter och garvar åt våra överseriösa bidrag medans de allt som oftast skickar femman i Austrian Idol, eller en trio transor. Men det är definitivt något som får oss att skämmas och älska konceptet samtidigt, och de senaste åren känns det som att allt fler annars respektabla band ramlat in i tävlingen och ändå lyckats behålla sin credd, som The Ark till exempel. I år var det framförallt Lasse Lindh som stod för indie-biten av schlagerkakan.

Lasse Lindh har jag haft ett udda förhållande med. Han är oerhört svår att tycka illa om, även när hans musik är snubblande nära indiepop by numbers, men det beror nog främst på att han då och då manglar ut en helt fantastisk liten låt som tejpar sig fast i trumhinnorna i flera månader framöver. Hans bidrag “Du Behöver Aldrig Mer Vara Rädd” är verkligen en sån, och eftersom han nu lagt upp nya albumet Pool på sin Myspace så måste jag säga att hela plattan innehåller flera lika beroendeframkallande popdängor. Inledande “Skyll På Mig” följt av Timo Räisänen-gästande “Kom Kampsång” är speciellt fabulösa.

image29

Det är helt enkelt något med Lasse Lindh som gör honom helt oemotståndlig för mig. Han är skarp, han verkar vara en sjusärdeles reko kille, han skriver en av mina favoritbloggar, och han har en röst som drar sig till en som jupiters?gravitation. Det finns något äkta, helt enkelt, och jag var aldrig någon större fan av hans förra platta Jag Tyckte Jag Var Glad, eftersom den kändes en aning platt. Pool?är ett enormt steg framåt?och det känns som att skaparlusten är på topp igen för herr Lindh. Det finns en hel drös potetiella hits här och jag tror att 2008 definitivt kan bli hans år på riktigt. Jag hoppas det i alla fall, för Pool är en skiva som förtjänar din uppmärksamhet.

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Comments

Goda nyheter-dagen

mars 13, 2008 vid 17:24 (Ego)

Tack gode gud för polare. Med en massa hjälp från Fabian har jag nu lyckats landa sommaranställning på Posten mellan vecka 26-32, så det är sex veckor där jag faktiskt har en anledning att inte sova till halv sju på kvällen och dessutom får jobba med Christopher och även Fabian själv under ett par veckor. Om inte annat kommer det vara skönt att tjäna lite extrapengar för en gångs skull, och slippa ångesten av att inte göra ett piss under hela lovet.

Erica fick fria händer med mitt hår och så här bidde det. Till en början var jag gravt skeptisk, men jag har blivit mer och mer van, och nu tycker jag t.o.m. att det ser ganska snyggt ut. Vad tycks?

image28?image27

Comments

« Tidigare inlägg