Innan allting tar slut
Jag orkar inte skriva en ordentlig recension av Diary of the Dead, så jag tänker bara sammanfatta i några korta drag vad jag tyckte. Det var en intressant variation av en ytterst klassisk zombie-formel, och i motsats till senaste delen i Romeros Dead-serie; Land of the Dead håller Diary sig relativt nära de etablerade reglerna för genren, och det som skiljer den främst från massan är det Cloverfieldiska första personsperspektivet där hela historien berättas ur olika kameralinser. Visst, skådespeleriet är väldigt ojämnt, det finns en hel del scener som inte riktigt makear sense, några karaktärer som är såna tydliga stereotyper att det är löjligt och ett par sekvenser är relativt stillastående, men George A. Romero vet hur man bygger stämning och det är inte genom att ständigt kasta in hoppa-fram-och-skrika-sekvenser, utan att sakta men säkert bygga en känsla av obehag och osäkerhet. Speciellt inledningen är väldigt effektivt eftersom man inte vet när helvetet verkligen ska bryta ut, och som vanligt nyttjar Romero zombie-apokalypsen mest som en backdrop för att istället fokusera på människorna, överlevarna och hur dessa drabbas och försöker klara sig, och temat denna gång är vloggar, och vårt behov av information samt vad som kan klassas som ”sanning” när så gott som alla i hela världen kan lägga upp sin egna version av sanningen på Youtube.
Kort och gott, en riktigt bra zombierulle med ett intressant grepp som fungerar för det mesta. Inte i klass med originaltrilogin, men ett snäpp bättre än Land, och definitivt värd att se för fans av genren och tidigare delarna i serien i synnerhet. Förhoppningsvis är det inte den femte och sista i serien, för det känns som att herr Romero börjat få upp farten igen nu. Dags att börja spekulera vad nästa of the Dead kan vara, alltså.
Läs även andra bloggares åsikter om diary of the dead, george a romero, zombiefilm, bio
No trackbacks yet.