Förkortningarnas förlovande universum. Jag ber om ursäkt för hur allvar och humor varit så obalanserat utspritt på bloggen de senaste dagarna. Först lite våldtäkt, sedan skojig musik. Nåja, jag antar att det får fungera som en modell av mitt liv i mikrokosm. Ska skriva en kommentar om mitt föregående inlägg som tydligen blivit del av det rabalder som skapas i bloggvärlden kring den där ödesdigra undersökningen. Men nu ska vi lämna sånt där därhän och gräva ner oss i två nya BNL-plattor, nämligen Born On A Pirate Ship samt Stunt.
Born On A Pirate Ship
Efter att “Maybe You Should Drive” var något av en kommersiell besvikelse så var BNL ett band i uppror. Andy Creeggan kände sig utanför och ville satsa på annat än musiken och det märks väl på bandets tredje album. Musikaliskt är BOAPS en återgång till Gordon med betydligt mer tillbakahållen produktion och den där live-känslan infinner sig igen stundtals, speciellt i låtar som “Calm Me Calmly” och “Break Your Heart”. Medan BOAPS boastar med några av bandets genom tiderna bästa låtar – vi snackar “The Old Apartment” och “Shoe Box” – så är det en väldigt spretig giv.
Sammansvetsningen började lukras upp och det är mycket mer på allvar. Balladerna “Break Your Heart” och speciellt galet vackra “When I Fall” är bland bandets bästa. Dessutom finns fan-favoriter som “Straw Hat and Old Dirty Hank” samt “Just A Toy”. BOAPS blandar närheten från “Gordon” med utvecklingens vindar från “MYSD” och bildar en riktigt trevlig samling popalster. Trots att BOAPS faktiskt är så full av fantastiska låtar är det en skiva som oftast ses förbi, förmodligen för att den är en av de mer svårlyssnade skivor bandet producerat. Komplexiteten är däremot välkommen om man bara ger plattan en ordentlig chans. Som dokument är det dessutom intressant då bandet strax skulle drabbas av Andys adjö, vilket kunde ha lett till bandets undergång, men istället sparkade igång en återupplivning av sällan skådat slag.
Skaffa: “The Old Apartment”, “When I Fall”, “Just A Toy”, “Break Your Heart”
Stunt
I och med Stunt så förändrades allting. Ny keyboardist, enter Kevin Hearn, och ny manager ledde till att bandets image reviserades till en betydligt mer proper och ordentlig vision. Från att ha varit ett band som till synes varit enbart ett flamsband så togs här det första steget mot kommersiell acceptans som ett “riktigt” band. Släppet av live-plattan “Rock Spectacle” hade inlett invasionen av omvärlden och låten “Brian Wilson” hade fått ett ansiktslyft. Världen var redo, och då kom Stunt in som en bulldozer och visade var samtliga skåp på kartan skulle huseras.
Och då kommer vi oundvikligen till “One Week”. Alla har vi hört den, det är än idag den mest välkända av bandets singlar och räknas av de flesta icke-fans som bandets signaturlåt, och det är också skivans inledningslåt – aptitretaren. För efter “One Week” följer en episk ström popklassiker. Att utelämna en enda låt vore orättvist, för det här är en av de där få helt kompletta skivorna, och där klyschan “ingen dålig låt” är helt berättigad. “Stunt” levererar på varenda punkt och står idag som en sammanfattning av allt som gör BNL till ett av världens bästa popband.
Skaffa: “It’s All Been Done”, “I’ll Be That Girl”, “Call And Answer”, “Some Fantastic”, “When You Dream”, “Never Is Enough” + alla andra
0 svar so far ↓
Det finns inga kommentarer än...Sparka igång saker genom att fylla i formuläret nedan.