Tiden då det gick ett halvt sekel mellan NIN-skivor är verkligen ett minne blott. När Trent Reznor idag, helt utan förvarning, kablade ut senaste plattan “The Slip” på sin hemsida så är det knappt två månader sedan senaste “Ghosts I-IV”. Precis som den så släpps det nya albumet helt gratis, utan någon DRM-kodning - vilket alltså innebär att den inte är kopieringsskyddad och alltså kan delas fritt hur mycket som helst. Faktum är att det på sidan också står klart och tydligt “we encourage you to remix it, share it with your friends, post it on your blog, play it on your podcast, give it to strangers, etc,”.

Ett mycket coolt och beundrasvärt grepp, och det är verkligen kul att någon faktiskt utnyttjar möjligheten att spela in, mastra och lägga upp ny musik så direkt som internet ger. Samtidigt så ställer det en klurig fråga berörande kvaliteten på produkten i slutändan. Det är nämligen lätt att tycka att hela proceduren är så fantastisk att man glömmer att bedöma musiken i sin egen rätt. Men det är just det jag har för avsikt att göra nu.

“The Slip” är direkt kontrasterad av “Ghosts” så fort man ser omslagen. “Ghosts” går i enkla gråtoner, låg kontrast, svepande former, medan ”The Slip” är skarpt svartvit med en tydlig illröd linje. Det här reflekterar musiken på ett smidigt sätt också, då “Ghosts” var en atmosfärisk, instrumental historia så är “The Slip” den mest garageiga skivan NIN släppt ifrån sig någonsin. Distortionen är välanvänd och i låtarna som inleder skivan “999,999″, “1,000,000″ och “Letting You” så ligger bruset som en stickig filt över hela ljudbilden. Det är rockigt och ruffigt, och inte så lite uppfriskande från de mer sombra och polerade produktionerna som Reznor släppt på senare tid.

“The Slip” byter sedemera riktning i och med “Lights In The Sky” som låter påtagligt lik gamla klassikern ”Something I Can Never Have”, och de efterföljande instrumentalspåren “Corona Radiata” och “The Four Of Us Are Dying” skulle knappast känts främmande på “Ghosts”. Jag frågar mig själv om det kanske är lite för mycket tillbakablickande och lite för lite av den där progressiviteten som vi lärde oss älska Trent för en gång i tiden. Jag beslutar mig sedan för att några idéer och ljudmattor kanske har halv-återvunnits, men att slutresultatet helt enkelt är för tilltalande för att det ska störa för mycket. “Discipline” och “Head Down” är helt klockrena låtar som lätt kan placeras brevid “The Hand That Feeds” och “My Violent Heart” som några av de bästa rockspåren som trillat ur Reznors verkstad de senaste åren.

På tio spår är “The Slip” en av de kortare NIN-plattorna, och det funkar alldeles utmärkt. Där “Ghosts” kunde kännas lite väl långdragen och svår att relatera till så är “The Slip” ett blixtnedslag av dansant rytmer och skrikande distortion. Den här skivan hade stått sig alldeles utmärkt om den så släppts i en vanlig skivdisk eller om den distributerats tränade brevduvor, det är helt enkelt en kreativ urladdning som det vore skam och synd att missa - speciellt när den är helt jävla gratis!

Ladda ner “The Slip” gratis och helt DRM-fritt via den här länken.

Andra bloggar om , , , ,