Här sitter man, naken som dagen jag föddes, och stirrar deprimerat på det berg av oavklarat jobb som ännu återstår, för att sedan kasta ett ont öga på kalendern som indikerar att det här jobbet ska vara over and done with inom en väldigt snar framtid. På fredag ska ett stycke hemsidesanalysis och ett stycke 2500 ord lång uppsats vara inlämnade och jag är totalfast på bägge. Jag har befunnit mig i bekvämare situationer, minst sagt.
Sliter på gör man, dag för dag närmar man sig den där dagen då nästa livsviktiga beslut ska tas och var jag ska parkera min röv härnäst. Ska jag plugga vidare eller ska jag satsa allt på att få ett jobb direkt efter mitt tredje år? Hur ska det i så fall lösa sig med visum? Som Theo Thorstensson en gång sa;
Framtiden är ju mörk, alltså. Det är som ett stort, svart hål liksom, som människor sugs in i som en gigantisk, apokalyptisk vulva, inifrån vilken man hör en slags klagande, monoton sång.
Nu, tillbaka till grinden. Kanske hinner man skita ur sig något halvt läsbart till fredagen om jag helt stänger mig ute från omvärlden och slutar skriva i min blo-
1 svar so far ↓
Emma // maj 8, 2008 vid 9:49 |
*kramar dig hårt* Kämpa Rille! Jag vet att du klarar det! *viftar med pom-poms*