En vanlig engelsk dag
Tro det eller ej, men jag är ännu inte helt klar med Southland Tales. Original-ranten var närmasre 800 ord längre men jag klippte de för att använda vid ett senare tillfälle. Jag trodde nämligen att en rant skulle räcka som en slags katarsis, men icke. Nåja, det är därför man har en blogg antar jag, för att kunna gnälla i alla evinnerlighet om ditten och datten, så den får ni se i sinom tid.
Som ni kanske märkt så har bloggens design ändrats fram och tillbaka den senaste veckan. Jag är ännu inte helt nöjd, men jag tror att jag låter den vara ett tag framöver i alla fall. När jag får betalat från sommarkneget så ska jag investera i ett bonusmedlemskap så jag kan fippla själv med CSSen, men i dagsläget får det duga bra som det är.
Regnigt och jävligt är det igen. Eftersom revorna i mina skor börjar bli stora som tummar så skiter jag nog i att gå ut idag, och stannar istället inne, nerbäddad med Bruce Campbells If Chins Could Kill och kanske en film senare ikväll. Jag har länge skjutit upp att se Shoot’Em Up och den kanske jag tar mig an i afton. Den som lever får se.
No trackbacks yet.