…det går aldrig över.
Egentligen vill jag sluta skriva om FRA-lagen, men eftersom den verkar bli som en efterhängsen koloni herpesblåsor så kommer det bara mer och mer intressant att skriva om. Dessa fyra inlägg är de bästa jag läst de senaste dagarna.
Richard Slätt vinner ett internet med sin dubbelknock; först talar han precis som vi alla kände oss när resultatet var framräknat. Så enkelt och så riktigt att det blir vackert. Sedan blir Centern lack och försöker hota hans arbetsgivare och det går käpprätt åt helvete. Den här har ni säkert läst om på annat håll då den tagits upp av flera tidningar men den tål att tänkas på extra mycket, för tänk er det här partiet (och de andra) samt den här typen av yttrandefrihetskränkande tankegångar med full access till vår epost och telefonsamtal.
Naseer (som jag länkar till så ofta den senaste tiden att jag börjar fundera på att byta namn till “Se till vänster, där finns Se till vänster, där går en arab”) har även han fått tas med politiker vars maktbegär tycks vida överstiga vad de är berättigade - ännu. Sista kommentaren är guld.
Och till sist; Belgien stämmer Sverige på grund av FRA-lagen. De menar att eftersom det förs kommunikation mellan belgiska invånare och Sverige så kan de belgiska komma att bli avlyssnade och det vore ju mindre trevligt. Jag höll på att sätta formbrödet i halsen för det här är underbart. Om det mynnar ut till något större vet jag inte - i ärlighetens namn tvivlar jag - men det är ju verkligen en mening man inte gärna kan få ut ur huvudet utan vidare. Belgien stämmer Sverige. Sug på den, ni.
Nu ska jag glömma FRA i en dag och ha sjukt kul med en kompis, lite chips och en och annan cider måhända. Sen är det bara att börja jobba. Aye, aye.
