En enkel skillnad

Om man väntar på att något ska ta slut så går tiden oändligt mycket snabbare än om man längtar mot att något ska börja. I det senare fallet blir varje sekund till en minut och varje minut till en timme. Om du däremot står vid den där punkten där det du just nu upplever håller på att rinna ut i sanden så känns sekunderna som pyttesmå fraktioner av den tidsrymd de egentligen representerar. Du försöker, alltid förgäves, att leva så mycket du kan i nuet, glömma framtidens obönhörliga framtågning och njuta av livet som det är just nu.

När en i en relation upplever det förstnämnda, medan den andra halvan av samma förhållande upplever det andra så blir det lätt en krock. Jag kan inte hålla tag i sommaren, den försvinner ur mitt grepp. Jag kan inte vänta på att sommaren ska ta slut.

Ord flyter lättare när man är arg än när man inte är det, och även om ord ibland bara är betydelselösa knallpulverskott så kommer ibland en flisa skrot att penetrera den mentala kevlarväst man trär på sig i samma stund man bråkar med någon man älskar och då kan det smärta lite hårdare än det annars gör. Men man får försöka tänka på vad det egentligen är och varför orden kommer och kanske kan man gå vidare som en starkare union.

Men det är förjävligt ändå, såklart.

Andra bloggar om , , , , ,

Kroppsspråk

Fick det här testet av en kompis och trots att jag egentligen är lite tveksam till alla “vilken x är du?”-tester så var detta tillräckligt givande för att dela med mig resultatet. Nöjesguiden berättar vilken typ av stadsdel du är när du är ute och festar baserat på ditt kroppsspråk i olika situationer. Mitt resultat är som följer:

Förort: 10%
Söder: 80%
Stureplan: 10%

Du är inte den som larmar och gör sig till. I en ettrig liten etta på Havregatan gömmer du dig när du inte knäcker en folköl med Gurra Gelin i Vitan. En gång var det popquiz på Pet Sounds Bar. Då levde du upp! Innerst inne bär du på en anarkistisk dröm om att styra en Cessna rakt in i det där överklassnästet högst upp i Skrapan.

Läskigt korrekt, ändå. Fast mitt popquiz skedde inte på Pet Sounds Bar, men annars så.

Andra bloggar om , , , , , , ,

We can work on it

Att få veta att ens make har fängslat och sexuellt torterat er gemensamma dotter i hemlighet under 24 års tid kan tära på vilket äktenskap som helst. Att nästan 100 procent av sådana här upptäckter har lett till skilsmässa tyder på att det kan vara ett allt för stort hinder även för det till synes starkaste av äktenskap. Orden räcker inte till längre, löftena om bättring ringer tomma. “Förlåt för att höll vår dotter fången och torterade henne sexuellt i 24 år i vår egna källare”. Även om man skulle förlåta det en gång så är skadan kanske redan skedd och vetskapen att det kan hända igen ligger alltid där. Varje gång det ska påtas i källaren eller hämtas en hammare i skrubben så kommer känslan, nojan. “Kanske har han återigen fängslat vår dotter och kanske torterar han henne sexuellt igen?” tänker man, och den vill inte försvinna, hur mycket man än försöker älska och förlåta.

Att Aftonbladet har för vana att nyttja något tveksamt ordval är inte direkt en nyhet, lika lite som det är en nyhet att Magnus Carlsson har konstigt hår ibland (stå på dig, Magne!), och det blir sällan mer tydligt än när man använder fraser som “Rosemarie Fritzl, 69, stod hela tiden vid maken Josefs sida.” Classy.

Andra bloggar om , , , , ,

Detta är ingen scen, det är ett armlopp

Jag är en armdelare,
fittar dig med vapen i form av ord
och bryr inte mig vilken sida vinner
så länge som rummet fortsätter sjunga,
det är businessen jag är i.

Detta är ingen scen, det är ett förbannat armlopp
Detta är ingen scen, det är ett förbannat armlopp
Detta är ingen scen, det är ett förbannat armlopp
Jag är inte axel att krya på,
men jag digressar

Jag är ledande man
och lögner jag väver är åh så intrikata.
Jag är ledande man
och lögner jag väver är åh så intrikata.

Jag skrev gospel om giva upp
(Du är söt sjunkande)
men de riktiga bombskal har redan sjunkigt
(Primadonnor av guttern)
På natt vi målar ditt skräp guld medan du sover
Kraschar inte som hippar eller bilar,
nej, mer fester.

Detta är ingen scen, det är ett förbannat armlopp
Detta är ingen scen, det är ett förbannat armlopp
Detta är ingen scen, det är ett förbannat armlopp
Bandvagnen är full,
snälla fånga en annan.

Jag är ledande man
och lögner jag väver är åh så intrikata.
Jag är ledande man
och lögner jag väver är åh så intrikata.

Alla pojkar som dansgolvet inte älskade
och flickarna vems läppar inte kunde röra snabbt nog,
sjung innan dina lungor ger ut.

Detta är ingen scen, det är ett förbannat armlopp
Detta är ingen scen, det är ett förbannat armlopp
(Nu du)
Detta är ingen scen, det är ett förbannat armlopp
(Bär ut groovet)
Detta är ingen scen, det är ett förbannat armlopp
(Sjung ut hög)
Detta är ingen scen, det är ett förbannat armlopp
(Åh, åh)

Jag är ledande man
och lögner jag väver är åh så intrikata.
Jag är ledande man
och lögner jag väver är åh så intrikata.

Original av: Fall Ut Pojke

Andra bloggar om , , , , ,

Livet är en fest

Min kropp är ett sargat skal tack vare sommarens bästa dag. Några timmar i Tantolunden med idelt trevligt sällskap, varav ett antal bekanta jag inte träffat på över ett år eller två. Sedan dra sig vidare till Debaser Medis och uppfinna den nya, dekadent störsköna beställningen Ultima Danne, det vill säga en Smirnoff Ice och ett glas jordnötter. Sedan dansa, dansa till låtar som är alldeles för creddiga för att jag ska känna till dem för att sedemera upptäcka att de ju fan spelar Under Pressure. Gå apskit. Spana med fylleglasögon på fagra damer i salonger, inse att natten kommer att bestå av mentala kallduschar. Dansa till MGMT, dansa till Stooges, dansa till creddig fransk 90-tals-house.

Slutligen gå hem, ha lite ångest men ändå vara glad. Komma hem, kasta mig ner i världens skönaste säng och sova. Drömma.

Andra bloggar om , , , , , , , ,

Nio till fem

Jobba. Vara ledig. Jobba. Vara ledig. Jag avskyr det mer för varje sekund som går, trots att varken jobbet eller ledigheten i sig är speciellt störande så lämnar det ytterst lite till över för att vara produktiv på andra sätt. Det ska skrivas en del här i bloggen och det kommer dyka upp ett nytt projekt snart som jag är rätt exalterad över, men mer om det senare.

Helgen kommer bli grymt trevlig som det ser ut. Imorgon ska The Dark Knight äntligen ses och några rader om den ska jag mäkta med, senare ska jag och herrarna Carlsson och Lind festa järnet i stan. Normalt sett är jag inte en jäkel på det här med festande men jag känner bara ett så enhetligt sug efter att dynga mig kanon och be till gud att Christopher har sinnesnärvaro nog att bära mig till bussen och sparka av mig vid någorlunda rätt hållplats när morgonen börjar vankas. Sen ska jag försöka orka mig in till Pride också, såklart.

Men ja. Som sagt. Just nu är jag trött och lycklig för den lön jag sitter och gnider mellan fingertopparna och alla de oändliga möjligheter den smala kassan innebär. Mest sprit och någon skiva lär det mynna ut i antar jag, men just nu är bara själva möjligheterna svindlade och spännande nog att tvinga mig in i en mjuk extas. Därför ska jag nu dricka en kubikmeter isvatten och lägga mig på latsidan och “ladda batterierna”.

Andra bloggar om , , , , , ,

Duk(e)tigt

Egentligen är det nästan meningslöst att kommentera den här trailern. Den talar för sig själv så mycket bättre än mina eller andras sarkastiska kommentarer någonsin kan göra. För vad gör man när man inser att deadlinen till E3 börjar ta slut och man vill visa upp den sjuttioelfte ursäkten till att det spelet alla egentligen väntar på inte är färdigt ännu? Jo, förstår du. Man slänger ihop tre bitmap-bilder med lite olika videoeffekter, lägger på ett generiskt metal-riff och drar ut på hela härligheten det i fyra minuter. Enter Duke Nukem Trilogy, E3’s finest.

Andra bloggar om , , , , ,

Loserhelg

Efter att ha spenderat en hel helg i sällskap med en hel massa John Ajvide Lindqvist och Life On Mars så känner jag mig någorlunda laddad inför måndagens kommande reklamutdelnings-eskapader. Därav den något torra skörden på bloggen nyligen, men det kommer saker på gång. Äntligen, en andra del i min serie Försvarstal som jag känner mig grymt nöjd med. Efter det ska det recenseras lite grann och en massa annat smått och gott skit.

På fredag öppnar The Dark Knight på svenska biografer och med tanke på den helt galna respons den fått i staterna hittils så är det inte utan att man blir oerhört sugen. När till och med cyniker som Spoony och Yahtzee kallar den för “fucking legendary” så är det dags att börja lyssna - det är svårt för en cyniker att vara cynisk gentemot andra cyniker, y’see. På lördag ska jag försöka ge mig in och se filmen själv och med lite tur får ni en snabbt följande recension så ni vet hur det verkligen ligger till.

Nu; Christophers place. Wrestling och eventuellt lite annat också ska avverkas.

Andra bloggar om , , , , ,

If you wanna hang out…

Nyheten har alltså slagit ner att Barenaked Ladies ena frontman Steven Page arresterats för misstanke om kokaininnehav tillsammans med sin flickvän bara förra onsdagen. Det här känns kanske inte helt som en blixt från klar himmel men nog är det förvånande alla gånger att en så till synes familjekompatibel herre dykt näsan först ner i lyxdrogernas förlovade land. Att Barenaked Ladies just nu promotar sin första barnskiva Snacktime späder såklart på den bitande surligheten i hela historien.

Det har historiskt sett varit mycket svårt för musikstjärnor att åka dit riktigt ordentligt för knarkrelaterade brott så Steven löper ingen större risk att dömas till något mer än duktiga böter och några hundra timmar samhällstjänst och förhoppningsvis så leder den här soppan inte till några större konsekvenser för bandet eller för Steven själv. Enligt uppgift från bandet så är det än så länge “business as usual” och det hoppas jag innerligt. Kanske lite drogskandal kan ge dem ett kommersiellt lyft till och med?

Vad som dock oroar mig är Steven själv och hur den här situationen kommer att påverka honom. Utan att bli för blödig kan jag konstatera att så sent som förra året genomgick han en själsmässa med sin fru sedan 15 år tillbaka med vilken han har tre barn, något som ska ha drabbat honom mycket hårt. Om den separationen berodde på ett drogmissbruk eller om kokainet kommit in i bilden efteråt kan jag enbart spekulera i, men enligt “källor” ska han just nu genomlida en kris i livet. Med lite tur kan han lyfta sig, bli frikänd från de här ganska poänglösa anklagelserna och kanalisera den här episoden in i musiken som han gjort i snart två årtionden i några av världens finaste texter.

Steven, kör hårt och låt inte the man trycka ner dig. Din talang och din uppenbarelse är världen så mycket rikare med och att mista något av det vore en sann tragedi. Jag står i vilket fall bakom dig hela vägen - hur klyschigt det än må låta.

Andra bloggar om , , , , , ,

Efterlysning

Av en slump så har jag återupptäckt Prime STH och deras platta Underneath The Surface, en skiva och band jag var mycket fäst vid för en massa år sedan. Den hade två halvhits i “I’m Stupid (Don’t Worry About Me)” samt den grymma “I Don’t Envy You” och dessa har jag alltså återigen bekantat mig med tillsammans med en hel del andra sköna bredbenta rocknummer. Bandet släppte sedan i 2004 en till skiva som jag aldrig gav någon större chans, men som jag nu tänker ge en ordentlig genomgång, vid namn Beautiful Awakening

Nu är det alltså fyra år senare och från Prime-lägret verkar det helt dött. Deras officiella hemsida är nere för räkning och deras sparsmakade Myspace har enbart ett blogginlägg från mitten av 2007. Inga nyheter eller annat finns att hitta någonstans så nu sänder jag ut en officiell efterlysning: var är Prime STH? Om du är med i bandet eller känner någon i bandet eller via annat håll vet vad statusen för grabbarna är så hör av er till mig. Om de dött bort som så många andra underskattade svenska band från samma tid så vore det en bloody shame.

Andra bloggar om , , ,

« Tidigare inlägg