Topp 10: Bästa tv-spelsfilmerna
Med anledning av att Jake Gyllenhaal hunkat upp sig ordentligt för filmatiseringen av Prince of Persia-spelen, samt att jag egentligen tänkt skriva den här listan för länge sen men blev slagen av min gode kamrat Emil (som dessutom, som vanligt, har jättefel!!), så presenterar jag här nu den totalt vetenskapligt skapade rangordningen av de bästa filmerna baserade på spel hittils. Och även om det inte är en lika enkel lista att plita ner än vad t.ex. en ”sämsta tv-spelsfilmerna”-lista varit så finns det ändå en handfull riktigt dugliga filmer där ute som förtjänar lite credd. Så utan mer tjat, här är listan:
- Silent Hill
- Doom
- Final Fantasy: Advent Children
- Resident Evil: Extinction
- Mortal Kombat
- Street Fighter II: The Animated Movie
- Pokémon
- Final Fantasy: The Spirits Within
- Resident Evil
- Tomb Raider
Håller med dig totalt med Silent Hill som nummer ett. I mina ögon den enda spelfilmen som ens kommit nära själva spelets handling och känsla.
Resten av listan vill jag inte ens kommentera då jag tycker i stort sett alla av de andra spelfilmerna råsuger, dock gillade jag dooms ”fps-sekvens” och mortal kombats upplägg gick ju inte att klaga på, även om den också var dömd att misslyckas. Final fantasy och pokemon kan jag inte uttala mig om, då jag inte sett dem.
De sämsta däremot e ju lätt o lista, allt med uwe boll som regissör
Får hoppas att just persia-filmen och även kommande metal gear solid, halo(?) och splinter cell kanske kan höja standarden
Vad jag egentligen borde ha gjort om jag hade orkat vore ju att skriva någon slags förklaring till varje placering, eftersom vi ju trots allt pratar om hyfsat olika typer av film här. Mortal Kombat och Pokémon är ju t.ex. rankade nästan uteslutande tack vare nostalgi-kicken medan just Silent Hill ju faktiskt är en bra film oavsett.
Visst är Boll hemsk på många sätt och vis men faktum är att inte ens han är ansvarig för några av de allra värsta. Hitman och Dead Or Alive har han till exempel inte på sitt samvete, och de kvalar utan tvivel in på en sådan lista, som jag förmodligen ska pula ihop någon gång – som sagt – när orken faller på
Tveklöst är Game Boy den bästa tv-spelfilmen.
Ska vi vara såna så får man ju inte glömma The Wizard, filmen som ledde till den här bloggens namngivning.
Doom?? DOOM???
Hur fan kan du sätta den som tvåa? Den var ju hemsk! Hemsk I say!
Hela grundhistorien var utbytt till någon slags resident evilkopia och effekterna var tragiskt dåliga. Impen såg ut som en unge i billig Halloweenkostym från Wal-Mart.
Samtliga Doomfans (inkl jag) kröp gråtandes ut ur biosalongen.
PS. Men Silent Hill var bra.
Jag hör ofta att folk klagar på att Doom-filmen inte behöll spelets story, men då ställer jag mig alltid en smula frågande till vad spelet överhuvudtaget hade för story som inte enbart var ett svepskäl för att inbjuda till fullt ös medvetslös-action.
Jag tyckte filmen gjorde ett lysande jobb på den punkten. Visst var monstrena stundtals småfåniga, men hellre de än skelett med raketgevär – faktiskt.
Till sist kanske jag ska påpeka att jag är medveten om att jag är rätt ensam om att uppskatta den filmen. Det är typ Emma Gray och min polare Christopher som verkar vara på samma våglängd som undertecknad
Bara B-filmer enligt mitt tycke.
Jag kan förstå om man gör TV-spel av filmerna inte tvärtom.
Problemet ligger ju snarare i att skaparna bakom 9 av 10 filmer baserade på spel inte har någon respekt för grundmaterialet och tycker att deras egna idéer är mycket bättre.
Där är ju Silent Hill ett lysande undantag, då man tydligt kan se att Christophe Gans verkligen förstått vad det är som gör spelen så effektiva och lyckats överföra det till filmduken.
Jag vet inte vilken tv-spelsfilm jag tycker om mest, jag skulle väl säga Final Fantasy Advent Children, av den enkla anledningen att jag älskade att se karaktärerna från ffVII faktiskt ta liv. Men hur vida filmen var bra eller inte lämnar jag osagt, mycket fanservice vart vi bjudna på hur som helst
Silent Hill var underbar. Regissören hade, som du säger, precis lyckats fånga den där obehagliga känslan som finns i spelen. Och pyramidskallen såg grym ut.
Andre: Javisst är den ett fanwank av episka proportioner, men som du säger så är det ju också precis det som alla fans ville ha. Den var gastkramande vackert gjord och hade med de flesta karaktärerna på ett eller annat hörn, och lyckades dessutom ge en snygg closure med Aeris och Zack.
Mia: Indeed