Demos, demoer, demoner
Dags för den här veckans uppdatering verkar det som och eftersom Fallout 3 sålde slut innan jag kunde hämta upp mitt ex så har jag istället spenderat de senaste dagarna med att få igång Xbox Live. Detta lyckades jag med igår eftermiddag och har sedan dess njutit frukterna i form av en hög demos. Vilka? Dessa;
Mirror’s Edge
Dices galet förhandshypade Parkour-simulator har inte undgått mitt intresse och de få minuter med spelet vi bjuds har inte gjort ett dyft för att stilla min hunger. Trots att kontrollen är relativt enkel att lära sig så märks det att det finns mer djup i systemet än vad Dice låter oss uppleva. Efter en kort tutorial så flyger man igenom spelets första uppdrag så intuitivt att man undrar om ens fingrar radiostyrs direkt från Dices högkontor. Mycket, mycket lovande.
Tomb Raider: Underworld
Legend och Anniversary är fortfarande de två bästa Tomb Raider-spelen någonsin och ska man döma av den här demon kommer Underworld att följa deras fotspår med briljans. Grafiken är så lummig och krispig att man vill dyka in genom tv:n och uppleva allting i egen person. Laras rörelseschema verkar nästan helt orört från tidigare, även om vissa plattformssektioner inbjuder till en hel del svordomar då skatan absolut vägrar hoppa åt det håller man säger åt henne. Bortsett från det så verkar Underworld bli ett garanterat köp det också.
Mega Man 9
Okej, det är redan släppt och de flesta har redan spelat igenom det vid det här laget men jag måste ändå får inflika vilket underbart litet spel det här är. Den gamla Mega Man-känslan är helt intakt och jag är så glad att Capcom helt valt att skita i att modernisera någon del av spelupplevelsen utan har istället retro-älskat med varenda partikel av formeln som gjorde de tre första Mega Man-spelen till klassiker. Sjukt svårt men också galet belönande; köp det nu.
Banjo & Kazooie: Nuts & Bolts
I ett ord; Nja. B&K har bytt plattformsaction mot en blandning av MySims-knåpande och GTA-bilfysik. Jag spelade inte ens klart demon eftersom jag blev så uttråkad av de timslånga tutorial-momenten och den påtvingade lustiga dialogen. Rare verkar inte ha det rätta knycket längre, tyvärr, och just nu känns det som att två underskattade plattformsikoner får lida.
Och till sist vill jag tipsa om Starship Amazing. Grymt beroendeframkallande electronica från Alaska som snarast kan beskrivas som någon slags neo-chiptune pop. Melodiskt och beroendeframkallande och förbannat svinbra. Ladda ner nya skivan grattis med en gång.
No trackbacks yet.