Left 2 Dead
Sent ute som vanligt men nu har också jag köpt Left 4 Dead, mycket beroende på att min ständige vapendragare Christopher gjorde samma sak och det kändes som en bra anledning att ge sig ut i online-träsket igen. Efter att ha plöjt igenom kampanjerna solo samt i team med två bottar så ansåg vi oss stora och starka nog att prova på Left 2 Dead, världens simplaste hobby-mod. Idén är enkel; när spelet startar så börjar vi genast mörda våra artificiella kamrater tills de bägge ligger döende och utan hjälp. Därefter kommer de strax att förpassas till de sälla jaktmarkerna varpå vi beger oss rätt in i de tätbefolkade jaktmarkerna. Eftersom spelet ska kompensera beroende på hur många överlevare som finns i ens grupp så innebär det här att det fortfarande är helt möjligt att klara sig igenom, fast det nu blir bra så mycket svårare samt att samarbetet sins emellan blir ännu mer nödvändigt.
På första försöket klarade vi oss halvvägs innan vi var tvungna att kapitulera och släppa ut våra framlidna kamrater ur en spawn-garderob, men experimentet har givit blodad tand. Det gör en intensiv upplevelse dubbelt så adrenalingalen och det tar bort livlinan som datorn ger. Dessutom är det oerhört förlösande att spruta sönder ens medspelare utan att de gör minsta motstånd för att sedan lämna dem i zombiernas öde sekunder senare. Tell your kids.
No trackbacks yet.