Entries categorized as ‘Bloggen’
Nu har det gått ett bra tag sen vi hördes vid sist, bloggen. Jag hoppas att du inte saknat mig för mycket, men torkan har varit helt oundviklig. De få flyktiga stunder då jag kan slå mig ner vid datorn har jag inte direkt haft mycket nyheter att komma med, roliga klipp eller spännande nya musikunder att rapportera om. Men nu faller det sig som så att jag nyss tagit del av mitt officiella slutbetyg.
Tråkigt nog så fick mitt examensarbete inte den love jag hoppats på och landade på mediokra 50, precis i mitt av skalan. Det räcker gott till godkänt, men med tanke på allt arbete jag la ner på det så är det svårt att inte bli lite besviken. Som tur var så rör det sig om betydligt högre siffror i flera andra ämnen, som mitt personbästa 73 i “Television Audiences”. Tack vare såna bravader lyckades jag till slut nå upp till ett slutbetyg på 2:1, d.v.s. Upper Second Class Honours. För de olärda är detta det nästa högsta universitetsbetyget och jämförbart med ett VG+ ungefär.
Så med facit i hand så har de här tre långa, plågsamma åren faktiskt mynnat ut i något rätt grymt ändå. För en gångs skull lyckades jag kliva utanför ramen som den typiske medel-student jag alltid varit fram tills nu. Visst, det är inte toppbetyg, men för mig är det en oerhörd bragd att ha nått över medelmåttet och just i denna sekund kan ingen ta ifrån mig den här lyckan.
Det kommer förhoppningsvis bli fler inlägg den närmaste tiden, men jag vågar liksom inte lova någonting i den stilen längre då jag alltid lyckas bryta dem i vilket fall. Jag ska i alla fall sluta med bloggar.se-taggarna, då de inte drar in särskilt mycket trafik ändå och det är en riktig pain att fixa dem för varenda sketet inlägg. Så det så.
Kategorier: Bloggen · Studier
Återigen känner jag att det är dags att röra om i grytan och köra ytterligare ut-med-det-gamla-in-med-det-nya och den här gången är det inte bara bloggen som får sig en ordentlig ommöblering. Den senaste tiden har jag febrilt skickat min CV till så gott som varenda spelmagasin i både Sverige och England varpå jag fått ytterst få napp. Häromveckan fick jag dock ett mail från den eminenta blaskan Super Play som var försökt intresserade av att ge mig arbete. De hade dock ett problem, nämligen det faktum att jag delar mitt namn med före detta Kong- och Gameplayer-skribenten Rickard Olsson som nu bland annat skriver på Pakten och Out Of Ammo, vilket skulle kunna leda till en hel del förvirring.
Det är med detta i ryggen som jag ny lämnat in en blankett med det sexiga namnet SKV 7630 till Skatteverket för att en gång för alla kasta “Rikard” till vargarna till förmån för det jag gjort till mitt internetnick de senaste åren; Rocky. Mina mellannamn – Jan och Linus – kommer dock bestå av främst nostalgiska skäl. Det är en rätt udda känsla att ha inlett den här processen, men jag tror att det kommer visa sig vara det bästa jag kunde gjort för min framtida karriärs skull. Hur många vuxenpoäng ger det här, för övrigt?
Kategorier: Bloggen · Ego
Jag tror att jag har lyckats sätta fingret på vad problemet med TPG varit de senaste månaderna; otydlig profil. Det här är ju egentligen en dödssynd för bloggar som inte tillhör människor som det finns något slags allmänintresse för, d.v.s. kända personer eller folk vars liv på andra sätt skulle kunna vara intressanta för sin omgivning. Jag är inte helt övertygad om jag passar in i någon av dessa kategorier och därför är det hyfsat lätt att förstå varför bloggen sällan når över ett dussin besök om dagen, speciellt nu när jag låtit den ligga och ruttna utan vettiga uppdateringar så länge.
Men problemet är att när jag beslutar mig för att gå in i ett projekt med ett tydligt mål så lyckas jag oerhört sällan hålla min egen motivation vid liv tillräckligt länge för att det ska mynna ut i något av värde och jag tror att det är här skon klämmer. För att lyckas med att skapa en intressant blogg måste man antingen vara en intressant person eller ha en intressant idé. Är man bara en rätt vanlig wordpress-dweller som skriver sporadiska inlägg om hur jobbigt det är med plugget så är det självklart att de stora besökssiffrorna uteblir. Men det är också något jag egentligen inte har några större problem med. Det är en skön process att skriva om saker utan att behöva oroa sig så vansinnigt mycket om jag skulle snubbla över ett stavfel eller att det ska vara underhållande för andra. Fast vetskapen att det kanske finns folk där ute som finner det lite underhållande är å andra sidan en trevlig sporre, så jag tror att jag kommer att fortsätta än ett tag till trots allt.
Och med detta i ryggen; fan vad jobbigt det är med plugget.
Nu sitter jag här och har gett upp dagens försök att vara produktiv och i samma ögonblick faller den alldeles för bekanta känslan av panik över mig. Examensarbetet är nu knappt en månad bort från deadline och när ett av tre kapital (knappt 2000 ord skrivna av minst 8000 nödvändiga) är färdiga så är det svårt att inte känna sig smått vettskrämd. Trots att jag klämt mig igenom kapitel efter kapitel av nödvändig litteratur så känner jag mig ändå så oerhört osäker på vad det ändå är jag håller på med. Så fort jag sätter mig ner för att sammanfatta en tanke på papper så känner jag genast “nämen fan, det här går ju inte alls ihop. skrota!”, varpå den skrotas. Att det bär av till Stockholm om mindre än en vecka hjälper inte direkt saken då jag känner mig själv för väl för att kunna tro att jag kommer få några större mängder jobb gjorda under den veckan, alltså måste jag klämma ur mig den stora majoriteten av slit innan jag drar iväg. Detta i sig leder till en feedback-loop av skräck över hur lite jobb jag har gjort och hur mycket som är kvar, samt ifrågasättningar över kvaliteten på det jag faktiskt har skrivit. Rädsla är inte i närheten nog för att beskriva skiten.
507 ord in och jag mår inte det minsta bättre, men känner att det får räcka för idag. Det känns som att stunden är inne för två snabba Nytol, ett glas mjölk och sen försöka värma upp inför morgondagen då jag tappert gör ett nytt försök att komma någonvart.
Kategorier: Bloggen · Funderingar · Rants · Studier
Fick ett brev i lådan idag om att min domän håller på att gå ut och kommer göra det om nästan exakt en månad. Easy peasy tänkte jag och satte mig för att förnya den, men så såg jag hur oerhört få och innehållslösa de senaste veckornas inlägg har varit. Det har varit en hel del på gång med slutspurt på kursen och vad vi ska göra efter att plugget är färdigt. När jag väl fått tid att skriva något har det blivit för Audioscribbler nästan varje gång av olika anledningar. Dels för att vad jag vill skriva om ofta går utanför ramen för TPG men också för att jag helt enkelt inte känner att det finns någon riktig motivation att skriva ordentliga inlägg just nu. Det blir mest en video här eller en “idag gjorde jag x och y” som ingen egentligen bryr sig om.
Därför sitter jag nu och undrar om det är någon större poäng att lägga några hundringar på att uppdatera min .com eller om jag ska låta TPG ligga i dvala tills mitt liv tillåter mig att ge det uppmärksamheten den förtjänar. Den som vill läsa om mig eller vad jag råkar ha för åsikt om musik, film eller spel kan antingen följa mig på Twitter eller, som sagt, klicka på den här långa länken och se allt jag skriver för Audioscribbler. Så vad ska man göra? Alla förslag mottages med glädje och tills dess ska jag spela Left 4 Dead och skjuta upp mitt examensarbete.
Kategorier: Bloggen · Funderingar
Två veckors ofrivillig bloggtorka ska nu, om gudarna är goda, vara över. Min laptop sjunger alltså på sista versen och har därför beslutat sig för att börja kuka med varenda program och tjänst jag brukar använda regelbundet. Därför har Winamp knappt funkat utan att datorn briserar i små explosioner av rent hat och saktar ner till medeltidshastighet. Därför har också WordPress inte beviljats tillstånd men nu verkar jag lyckats bryta mig in och fixa just den här biten så att jag äntligen kan uppdatera. Det finns nämligen en hel del kul att berätta, mest för att flickvännen och jag själv varit okaraktäristiskt aktiva den senaste tiden med en hel del biobesök och andra trevliga fritidsaktiviteter. De mesta av dessa finns att läsa av undertecknad på relaunchade Audioscribbler, dit de flesta av mina ansträngningar den senaste tiden lagts.
Det känns som att jag skrivit såna här “nu är det allt dags att blogga igen”-inlägg ett dussin gånger, men det får väl vara som det är med den saken. Datorn går liksom inte att rå på när den mensar ur på det där sättet. Fast det är klart, det kunde ju vara värre. Den kunde börja spruta ur sig blasfemiska meddelanden, till exempel.
Kategorier: Bloggen · Internet · Nyheter · Spel
Här sitter en annan med 10 invites till riktigt grymma tjänsten Spotify och undrar vad jag ska göra av dem. Eftersom jag ständigt letar i min bloggstatistik efter bekräftelse samt ständigt suktar efter bloggvärldens omöjliga kärlek så tror jag nog att jag ska göra utskänkningen av dessa skattkistor till en synergi-dröm av stora mått.
Det är alltså tämligen enkelt; för att få en helt gratis invite till Spotify så behöver du bara skriva en kort motivering till varför min blogg (den du alltså just nu läser, om du känner dig förvirrad) är värd din bloggs besökares tid – gärna på ett karaktäristiskt lustigt sätt – och avsluta med en länk till http://thepowerglove.com. Sedan postar du denna på din egen blogg eller hemsida och länkar till inlägget i en kommentar till det här inlägget. De första 10 som genomför detta kommer alltså bli tilldelade en invite till Spotify-tjänsten. Vinnarna får också såklart sina bloggar/hemsidor länkade till här, som en liten bonus. Det enda priset du betalar är alltså att reducera dig själv till ett promotion-luder för ett ynka inlägg.
Jag vill också påpeka att jag inser det fatalt patetiska i hela den här illa förklädda attention whore-handlingen, men det har jag egentligen inga större problem med. Se så, börja skriv!
Kategorier: Bloggen · Internet · Musik
God jul och Gott nytt år på oss allihop! 2008 var ett bitterljuvt år som jag nu säger ajöken till med dels lättnad och dels lite sentimentalitet i rösten. 2008 var året då jag börjde skriva för stans näst största lokaltidning och fick intervjua Alphabeat. 2008 var året då jag en gång för alla beslöt mig för vad jag vill syssla med efter att den här svindyra universitetsprylen är avklarad. 2008 var året då jag insåg att jag blivit så assimilerad i the english way att jag nu, utan att tänka på det, kallar England för “hemma”. 2008 var då jag arbetade på Posten och lärde mig varenda portkod i Stadshagen utantill för att sedan glömma dem en vecka efter avslutad tjänst. 2008 var då jag läste Watchmen, såg The Dark Knight, hörde Markusevangeliet och spelade Braid. 2008 var året då jag förlikades med tanken på att växa upp men samtidigt vägra att bli för vuxen.
2009 blir året då jag (förhoppningsvis) avslutar min kurs med schyssta betyg. 2009 blir året då jag (förhoppningsvis) får ett anständigt och välbetalt jobb. 2009 blir året då jag (förhoppningsvis) flyttar in i en riktig lägenhet med flickvännen. 2009 blir året då allt (förhoppningsvis) går som det ska.
2009 blir också året då jag kommer blogga bra mycket mer reguljärt än vad som tidigare varit fallet. Förhoppningsvis.
Kategorier: Bloggen · Funderingar · Studier
I’m back, baby.
God natt.
Kategorier: Bloggen
Ett mail trillar ner i inboxen som så ofta. Det ser ut som spam men vid närmare inspektion verkar det vara en god-honest riktigt mail från en promotionfirma som vill sälja reklam på min blogg (om du läser det här på Facebook innebär det alltså http://thepowerglove.com, din parasit). De erbjuder en månatlig avgift och det ser väldigt proffsigt och snyggt ut. Jag kan inte hjälpa att bli intresserad.
Nu sitter jag och funderar på om jag borde ta tillfället i akt eller om jag ska förbi indie, fattig och trustworthy. Nog för att jag aldrig skulle gå Blondibella på era arslen och börja promota skit för stålar eller ändra något här om någon företagstyp bad om det, men bara att ha reklamen där kan ju ge sken av att jag skulle göra det (även fast jag alltså aldrig skulle det).
Hmm, alla dessa dilemman. Jag kan i alla fall glädja mig åt att nya numret av The Met strax är ute och att jag därför är en publicerad spelskribent i två länder vilket inte ens Oskar Skog kan skryta med.
Kategorier: Bloggen · Ego · Skrivande
De senaste veckorna har jag jobbat, slitit och faktiskt haft en hel del kul också, något som verkligen inte legat på dagordningen alltför ofta de senaste åren, men jävlar vilka roliga veckor det har varit. Den enda som lidit är bloggen.
Snabbgenomgång; en hel vecka Christopher och Fabian blev total succé. Det punkterades något av den influensa både jag själv och flickvännen lyckades dra på oss och som vi sedemera spred till våra gäster men fan, lite får man väl tåla. I samklang med detta har skolan gått in i andra växeln och mitt tidningsuppdrag har börjat rulla i enorm fart. Mitt första bidrag kommer att synas i nästkommande nummer och i numret efter det har jag lyckats scora en av de största artiklarna och på tal om den…
Imorgon bär det av till smygpremiärvisningen av Dead Set, en ny zombieskräck-serie som kommer att visas lagom till Halloween här. Med en rejäl sopa flax lyckades jag vinna två plåtar till premiären som alltså sker imorgon och den ska jag alltså skriva stor, fet artikel om. Jag flänger nog iväg ett ord eller två om den här också om jag mäktar med det.
Det är en hel del man vill skriva om efter att ha lämnat tomt så här länge men jag skiter i att försöka klämma in precis allting nu utan ska försöka portionera in skiten i små inlägg de kommande dagarna. Flunsan har slagit mig så hårt att jag knappt orkar resa mig ur sängen så sjukledighet – here comes me – vilket såklart innebär massa fritid att tå kol på. Ni vinner.
Oops, halv fyra var det visst. Äh, jag sov hela jävla dagen så det får vara. Jag firar istället morgonens ankomst med snabbnudlar och ett glas Sprite, see ya.
Kategorier: Bloggen · Ego · Skrivande · TV
