Det är något fenomenalt deprimerande över att knåpa ihop en ordentlig CV. Jag tror inte det är helt och fullt hälsosamt att konservera alla positiva aspekter om ens person på så lite plats och på ett så opersonligt och kallt sätt, men å andra sidan så kan man åtminstone finna viss glädje i de få bitar man faktiskt kan vara stolt över. Två sidor av mig och mitt liv nedhamrat i oförlåtelig Times New Roman ska representera mig som yrkesperson den närmaste tiden och det är inte utan att det skrämmer lite. Som om inte det vore nog så har jag JÄTTEONT i handen. Den kan vara bruten, så ont gör det.
Något som piggar upp arbetssökarångest och lillfingersmärtor är att vi fått tillskott till faunan här hemma. Det har nu gått lite drygt tre veckor sen vår tidigare hamster Mimo dog, två och ett halvt år gammal, och hamsterburen har stått tom sedan dess. Men nu har den alltså fått en ny hyresgäst, så säg hej till Kirk:
Det är ett tag sen jag började pula på en ansiktslyftning av bloggen men eftersom min CSS är ytterst ringrostig så har det inte blivit exakt som jag önskat mig riktigt ännu. Jag har dock pillat lite varje dag nu så jag har en vag idé om hur jag vill att det ska se ut till slut och det är ingen världsomstörtande skillnad egentligen. Det lär blir mycket mindre skogsgrönt, i alla fall.
Extramaterial; kanin som antastar en mjukis-sköldpadda.
Man ska inte ropa hej ännu, men det verkar ändå som att sommaren snubblat in över Leeds för tillfället. Som vi har längtat! Plusgraderna stiger per sekund och inte ett moln på himlen och det var en perfekt dag att vandra runt och fönstershoppa lite. Hade tänkt gå till banken och göra lite “ärenden” (ugh, vuxenpoäng) men snopet nog möttes jag av en stängd dörr då jag korkat nog glömt att det var söndag.
Däremot tog jag en sväng till stans bästa skivaffär; Jumbo Records. Anledningen till att jag går dit är för att de har en låda med promos för under ett pund samt en second hand-hylla som nästan alltid har en massa svenska skivor av någon anledning. Tydligen så bor det någon svensk skivnörd här som kommer in veckovis med en Konsum-kasse full med gods från svedala, för jag har inhandlat Hets!, Vapnet, Timo Räisänen där tidigare och idag hittade jag Familjens platta “Det Snurrar I Min Skalle” för under en tjugolapp. Score!
På hemvägen tog jag tillfället i akt att plocka på mig lite gratis kaninmat i form av maskrosblad åt Rocky. I slutändan hade jag fyllt en plastpåse, vilket tog lite drygt en halvtimme att tvätta och frysa in. Vad gör man inte för den där lilla krabaten?
Nu ska jag låta sommarvärmen ta över mig fullständigt och gå ut och bränna hud på uppfarten i någon timme innan jag slår mig ner för att spela Phoenix Wright.
Idag fyller förresten min tokgrymma morsa 40, vilket såklart förtjänar ett fyrfaldigt leve – om än ett digitalt sådant. Hipp hipp! Här kommer en födelsedagskanin.
Efter sex veckor i vår familj var det idag dags för Rocky att göra sitt första besök hos veterinären och få sin första vaccination mot myxomatosis och om två veckor ska den andra och sista sprutan ges honom. Den lilla stackaren tog allt med ro, fast han var uppenbart skakad av att vara utomhus och i en okänd miljö så var han lugn och samlad som få. Nu ligger han och tar igen, mycket välförtjänt med en bit torkad ananas.
Kylan börjar ta grepp om en bit för bit nu. Leder stelar till som cement och fötterna gillar inte det kalla golvet alls. Dags att köpa billiga mattor och täcka golvet, med andra ord. Med lite flax får Erica lite snö i alla fall, så man får hålla tummarna för det åtminstone – även om jag personligen redan ser fram emot att krypa ihop i fosterställning så långt bort från allehanda typer av frusten vatten som möjligt.
Här har man släpat en jävla höbal genom staden till kaninhelvetet och så kommer man hem och märker att man köpt fel sort! Jag skulle ha hö och inte strå! Kuken!
Lika bra att sitta och gnälla om det här en dag och sen gå dit imorgon och byta. Fast påsjäveln har råkat öppnats lite så jag får väl tejpa och låtsas som ingenting. Kaniner och hamstrar är ett jävla schå – och tänka sig jag som stod och tittade helt hypnotiserat på de nya kaninungarna de fått in och ville ha en till. En duger nog gott ett tag till.
Här är äntligen en av mina utlovade videor (jag lovar att jag ska filma huset och mitt rum, men jag är mitt uppe i att möblera om så jag väntar helst tills jag är färdig), nämligen den på vår älskade lilla kanin Rocky. Det här är fem minuter gullighetsöverdos i något suddig bildkvalitet som detaljerar hans första vecka hos oss. Hoppas ni blir lika nawwww:iga som jag blir när jag ser den lilla kraken.
Av alla saker man kan komma hem med bara sådär… en kanin. Jepp, vår lilla hamster Mimo har fått en lillebror (som är sexton gånger större) i form av en gråbrun dvärgkanin som vi köpte tillsammans idag. Trots Ericas trytande ekonomi så tyckte vi att den här gulliga krabaten var alldeles för ursöt för att strunta i. Vi har precis byggt upp buren, lagt in hö, mat, vatten och sågspån och den stackars kraken är fortfarande i chocktillstånd för alla ljud och lukter han måste blivit utsatt för i stan när vi tog med honom hem. Bilder vågar jag därför inte ta riktigt ännu, då blixten förmodligen kommer skrämma skinnet av honom, men de kommer så fort han är mer bekväm i sitt nya hem.
Om någon förresten har namnförslag så får ni hemskt gärna droppa dessa i en kommentar. Jag ville döpa honom till Harry efter min farfar, men Erica har tidigare haft en hamster som hette Harry så det skulle bli förvirrande. Alla förslag mottages!
Efter lösa rykten och luddiga iaktagelser kan jag nu som första pålitliga vittne bekräfta att vi har åtminstone en råtta i vårt kök. Vi har under veckans gång hört pipande och knastrande bakom plankor och i lådor men inte förrän för drygt nån minut sen har någon av oss faktiskt sett en gnagare.
Iaktagelsen i fråga skedde när jag begav mig ner till köket för att göra mig en ostmacka med gräslök – min gräslöksplanta har tagit sig oväntat väl, mycket tack vare att mitt rum ligger direkt mot solen på förmiddagen – när jag tänder lampan och travar mot kylskåpet så sprintar en rackar på ungefär en 10-11 centimeter från under kylskåpsdörren mot ett hål under diskbänken. Svårt chockad och mentalt illamående söker jag givetvis direkt akut psykiatrisk hjälp och är nu tillräckligt i stånd att redogöra om incidenten.
Eftersom råttproblemet än så länge inte varit hundra procent säkert har vi inte vågat göra en anmälan men imorgon så ska jag ringa vår hyresvärd och se till att hon tar hit någon form av odjursbekämpning. Lite trist, eftersom råttor är ett av mina favoritdjur – jag funderade länge på att skaffa en tamråtta innan vi köpte Mimo – och det lär knappast lösas med humana metoder. Men hygien i köket är snäppet viktigare, så det får gå. Nu ska jag lägga mig i mörket och vara sjukt paranoid mot alla mystiska, oidentifierbara ljud. Natti.
