Det här är en ny sektion som jag kommer att uppdatera när jag känner för det i vilken jag tar en film, en låt, ett band, en person, ett spel eller något annat sanslöst viktigt, som enligt mig fått alldeles för mycket oförtjänt skit och ger det/den/han/hon/dem en klapp på axeln. Först ut är den kanske mest bespottade delen i en av världens mest solida spelserier; Silent Hill. Jag babblar givetvis om The Room.
Silent Hill och dess uppföljare, och då speciellt Silent Hill 2, är kända för att hålla en löjligt hög standard inom flera områden där spel oftast faller platt i; historieberättande och genuint äkta karaktärer. För att inte glömma obestridlig stämning, grafik och ljudbearbetning. Tvåan satte ribban för alla spel som verkligen ville beröra människor, och det är hittils totalt oöverträffat. Trean följde egentligen exakt samma formel men hade inte samma oomph som sin föregångare, mycket tack vare att storyn i sig inte var lika stark. Däremot var det i flera tillfällen precis lika obehagligt och karaktärerna lika trovärdiga och skrämmande som tidigare.
Så till fjärde delen, där många hävdar att serien “jumped the shark”, mycket beroende på större fokus på action är på pussel, samt ett antal oerhört korkade designval. Men här måste kritiken hejdas, för SH4 är nämligen inte alls dåligt, det har bara annorlunda prioriteringar än sina tre storasyskon. Till att börja med är temat i The Room voyeurism, något som återkommer i flera av spelets sektioner. Huvudkaraktären Henry är inlåst i sin egen lägenhet, som sakta håller på att sväljas av Silent Hills mörkervärld. Så vi befinner oss i en situation där något som borde vara en säker hemvist - ens lägenhet - helt plötsligt börjar tas över av en osynlig ondska som dessutom inte låter en fly. Sakta men säkert så bryts barriären mellan verkligheten som vi känner den samt den mörka, rostiga parallela världen.
Konceptet att bli sedd utan att veta det, och att se utan att göra sig sedd är mycket tydligt genom spelets gång och bidrar till att man själv som spelare ifrågasätter sin egen position. Linda Williams hävdar att skräckfilm tilltalar människor eftersom vi gillar att få en fysisk rush av vår underhållning, och spinner man vidare på det så undrar man kanske vad ens roll i SH4 är. Betraktare eller betraktad?
Storyn i SH4 är helt enkelt lysande, och jag håller den i jämhöjd med SH2, det enda nedfallet är att där James Sunderland i tvåan är en genuint tragisk och sympatisk karaktär som genomgår sitt eget personliga helvete så är Henry Townsend bara fel man på fel plats, och hans platthet kliver ibland i vägen för storyn. Jag antar att tanken är att Henry ska vara en everyman som spelaren upplever spelet igenom - vilket understryks av förstapersons-perspektivet när man befinner sig i Henrys lägenhet - men det fungerar inte alltid som det ska, och Henry framstår ibland helt enkelt som väldigt tunn, mycket i linje med flera av hans supporting cast. Detta till trots så är SH4 det spelet i serien som mest får en att känna sig personligen medsliten i handlingens gång, och expositionen är ibland fantastiskt väl strukturerad.
De problemen jag har med spelet är de som de flesta håller med mig om, nämligen att fienderna känns aningen oinspirerade och att de flesta pusslen är för simpla. Oftast handlar det om “hämta flaska, ge flaska till man” etc, och med tanke på seriens digra historia på just det här planet är det trist. Dessutom så är det oerhört korkat att tvinga spelaren att konstant återvända till lägenheten för att spara, något som bryter upp stämningen och som är alldeles för tidsödande. Dessa sektioner är ibland geniala, men de används för ofta och det gör upplevelsen aningen fumlig.
Men, som ni förstått så tycker jag att SH4 är klart underskattad, mycket beroende på att seriens tidigare delar satt en så olidigt hög standard, och med The Room gjorde Team Silent flera försök att förnya sig, medan de samtidigt trampade delvis igenkännbar mark. Men med en grym story och tät atmosfär?kan man komma väldigt långt, något som SH-afficinados vet mer än väl.
Läs även andra bloggares åsikter om silent hill, silent hill 4, försvarstal
