oktober 21, 2008 vid 12:57 (Humor, Musik, Video)
Jag tror jag kommer göra det till en grej att bara posta en schysst video när jag inte har något annat för mig. Det kommer säkerligen innebära mer underhållning för er läsare än att läsa om mitt tråkiga jävla liv hela tiden.
Den här gången kommer jag tvinga er att konfronteras med en filipinsk pensionär som tar sig an en teen angst-klassiker med ytterst speciellt resultat. Att det här inte blivit ett enormt internet-fenomen är bortom mitt förstånd.
oktober 3, 2008 vid 2:22 (Humor, Skrivande, Spel, Studier, TV, Video)
Sju hela dagar utan en enda uppdatering. Vad kan min goda anledning vara? Det rör sig varken om en handikappande sjukdom eller lathet utan ren och skär social upptagenton. När jag lämnade er sist så var jag just på väg till ett möte som eventuellt kunde leda till min första “position” på en god-honest publikation. Jag fick dock inte positionen jag ville ha som en slags spel/musik-skribent, tyvärr.
Däremot landade jag rollen som The Mets första delredaktör för spel-delen som jag själv var med och tog fram. Detta har inneburit flera drastiska förändringar, varenda en till det glimrande bättre. Till exempel har jag haft en anledning att dra iväg flickvännen för att köpa ny TV och också för att investera i en Xbox 360, något som gör att jag inte känner mig riktigt lika efter som alla andra längre. Att jag dock först nu kan njuta av Dead Rising och Bioshock är väl förvisso lite deprimerande, men bättre sent än aldrig.
Från och med nu ser jag nästan uteslutande fram emot det gemensamma, veckolånga besöket jag bjuds av Fabian och Christopher om 12 sketna dagar. Ända sedan dagarna då jag parkerade mig själv i Leeds för första gången har jag längtat efter svenskt finbesök och nu står det äntligen för dörren och jag är uppspelt som en riktigt uppspelt jävel.
All annan tid har mest gått åt till att kallstarta upp mig själv ur sängen tidiga morgonstundar samt läsa fenomenala Dawn Of The Dumb av geniet Charlie Brooker. Ni kommer nog få läsa en hel del om Charlie Brooker den kommande tiden här då jag tagit mig tid att gå igenom mannens samlade verk bok för bok samt program för program de senaste veckorna. Allting, och jag menar varenda liten pryttel, är guld och måste upptäckas av alla. Ni kan ju börja med det här klippet - se nedan - från hans fantastiska Screenwipe, ett tv-program om tv som i all sin enkelhet är välskrivet, hysteriskt underhållande och på riktigt informativt om man är ens det minsta intresserad av tv. Youtuba karln (eller klicka här där hela serien finns samlad) och läs gärna hans kolumner han skriver veckovis för The Guardian via dessa ord, om ni orkar.
september 21, 2008 vid 0:58 (Humor, Musik, TV, Video)
Eftersom jag skrivit alldeles för många och långa inlägg den senaste tiden så tänkte jag istället bjuda på något betydligt lättsammare. Nämligen en video och en länk. Videon är en sketch av Fredrik Lindström om stark mat, något jag själv känner igen mig i något brutalt. “Äh, den här linsen är ju inte särskilt konvex!”
Och sedan länken som, om du är inloggad på Facebook, leder till en essä av undertecknad om den engelska matdokusåpan Come Dine With Me som jag är ruskigt förtjust i. Njut gärna av den och tänk på vad ni kunde gjort som varit betydligt mer produktivt med er dyrbara tid.
september 12, 2008 vid 0:36 (Humor, Listor)
1. 1847 - ”Oh, Susanna!”, skriven av Stephen Foster, framförs för första gången på en bar i Pittsburgh.
2. 1970 - Ford Pinto introduceras.
3. 1609 - Manhattan och dess dåtida invånare upptäcks av Henry Hudson.
4. 9 - Slaget vid Teutoburgerskogen äger rum.
5. 1903 - Första racet på världens äldsta speedway-bana Milwaukee Mile hålls som William Jones vinner.
6. 1943 - Mickey Hart, trummis i Grateful Dead, föds.
7. 1773 - Benjamin Franklins satiriska uppsats “Rules By Which A Great Empire May Be Reduced To A Small One” publiceras i The Public Advertiser.
8. 2001 - Inget av större vikt händer.
9. 2006 - Den holländska advokaten Johannes Bob van Benthem avlider 85 år gammal.
10. 2007 - Ryssland testar för första gången världens största konventionella bomb, Father of all bombs. Någon i Ystad pillar extra djupt i naveln.
augusti 22, 2008 vid 15:17 (Humor, Nyheter, TV, Video)
Min ena namne Rickard Olsson har hamnat i hetluften efter att ha dragit ett halvvågat skämt om tyskar och eftersom detta är sådant som folk på allvar blir sura på i Sverige så har han nu alltså anmälts till Granskningsnämnden. Herregud, är allt jag orkar säga om den saken.
Men vad ingen reflekterat över är att skämtet inte är hans eget. Detta kan i och för sig förlåtas delvis då originalet inte direkt är lättillgängligt på svensk mark, men faktum kvarstår att det är Dylan Morans skämt från första början. Tror ni mig inte kan ni ju undersöka saken härnedan.
Props förresten till att Rickard tydligen har bra smak när det gäller ståupp och för att han inte är en sån jävla Peter Jihde och vågar dra lite edgy skämt i direktsändning. Vi behöver mer sånt.
augusti 10, 2008 vid 20:01 (Humor, Musik, Video)
Man skulle kunna tro att jag har utvecklat min humor de senaste fyra åren och det trodde jag dessutom att jag hade, åtminstone till någon mindre del. Men när jag frontalkrockar med den här underbara subtitlade versionen av Sovjets nationalsång så kan jag inte undvika att garva glatt som den 17-åring jag var när jag såg den för första gången. Precis som den 17-åring jag uppenbarligen fortfarande är.
augusti 4, 2008 vid 17:07 (Humor, Internet, Skrivande)
Bara för att TPG semestrar betyder inte det att Raúl Juliá gör det. Humorn har gått på lunch sen förra seklet, den reas ut, allt ska bort! Läs och njut.
juni 26, 2008 vid 17:54 (Ego, Humor)
Nästan en vecka på jobbet. Nästan tjugotvå år i livet. Imorgon är bägge dessa achievements fulländade och då ska det festat - läs: laserdomas och sedan äta-på-Max:as - vilket alltid är trevligt. Första veckan som brevbärare har inneburit (no pun intended) nästan uteslutande positiva intryck. En trevlig och mycket hjälpsam handledare, flera trevliga kollegor samt härligt jobb, förutom den där jävla uppförsbacken som jag tvingas ta mig an varenda dag och som lämnar mig i andnöd i ungefär en halvtimme efteråt.
Livet har gått bra hittils också, men goda intryck-ration kanske är en aning mindre. Men jag ska verkligen inte klaga, absolut inte. Eller som Tim Minchin säger:
My life is pretty shit
But I know I shouldn’t whine about it
I could be a Palestinian
Driving buses on the Gaza strip
Jag orkar inte vara mer relevant än så idag. Imorgon är alltså min födelsedag så förvänta er inga stordåd då heller, men jag kanske googlar på “happy fucking birthday” och slänger in den trettonde bilden jag hittar - Den som (har en) lever får se.
juni 24, 2008 vid 16:18 (Bloggen, Ego, Humor, Video)
Så skrev jag på en papperslapp för 18 månader sedan som jag hittade i en gammal jeansficka idag. Vad som inspirerade mig till denna besynnerliga poesi är anyone’s guess, men jag var tillräckligt nöjd för att låta den pryda ett inlägg - det 197e i ordningen - på bloggen, så något måste det ju vara värt.
Två dagar på Posten är nu avklarade och lagda bakom mig och hittils har det varit en ytterst behaglig upplevelse. Min handledare har gjort ett strålande och inspirerande jobb med mig och jag tror att jag i hans händer kommer bli en riktig mästerpostiljon en vacker dag. Jobbet är lagom monotomt för att timmarna ska flyga förbi och tillräckligt varierande för att man inte ska stoppa ett jaktgevär i gommen. Speciellt när fullgubbar ropar “Ööh, brevbärar’n!” efter en, och att se de svarta kaninerna i Stadshagen varje dag får mig att tänka på Rocky så det piggar alltid upp.
Äntligen fick jag tag i en fullversion av By Hearts makalösa nyinspelning av gamla klassikern Into The Arms Of Strangers. Trots oerhört det sanslöst korkade beslutet av deras skivbolag att endast göra deras skiva tillgängligt att köpa med en tysk dator så har jag nu alltså hittat en site där jag kan lyssna om och om igen. Den heter Deezer och rekommenderas i övrigt också, då det alltid är galet kul att göra playlists och tvinga de på andra människor.
Till sist vill jag också säga farväl till George Carlin. Ni vet alla vilken hjälte han var och vilket gapande hål han lämnar efter sig, både på ståuppscenen och i cameorollistan i Kevin Smiths filmer. Ni vet alla vilket geni och visionär han var och ni vet alla hur rätt han hade om nästan allting. Ni vet det för att teknikens under gör så att alla kan beskåda hans finaste stunder på Youtube när som helst, så gör det om ni inte redan sorgeknarkat Carlin-godis.
