För att fira min nyvunna inkomst så har jag kastat ihop en rekorderlig Spotify-playlist. Den kan ni njuta av här och för er som inte gillar överraskningar så innehåller den:

1. Leonard Cohen – Suzanne
2. Belle & Sebastian – Step Into My Office, Baby
3. Markus Krunegård – Ge Mig Ingen Vit Skit, Ge Mig Afrobeat
4. The Big Pink – At War With The Sun
5.  [ingenting] – Halleluja!
6.  The Raveonettes – Last Dance
7. Barenaked Ladies – Just A Toy
8. Hotel Persona – Apocalypse
9. The Cure – One Hundred Years (AOL Sessions)
10. Markus Krunegård – Natt Efter Natt
11. Kent – Ensamheten
12. Hästpojken – Medan Vi Faller
13. Jonna Lee & Ed Harcourt – And Your Love
14. Hello Saferide – Anna
15. Timo Räisänen – Spill Your Beans

I also decided to throw together a Spotify playlist and while it doesn’t feature the entire list, it should be roughly 75% complete. I encourage you to seek out all the missing songs as well, obviously Find the list right here.

And here is the list:

30 Seconds To Mars – The Kill
65daysofstatic – Retreat! Retreat!
A Perfect Circle – The Noose
A-ha – Birthright
Alanis Morrissette – Everything
Alanis Morrissette – Still
Alphabeat – Fascination
Andrew WK – Party Hard
Angels & Airwaves – Call To Arms
Angels & Airwaves – True Love
Audioslave – Cochise
Babyshambles – UnBiloTitled
Barenaked Ladies – Bull In A China Shop
Barenaked Ladies – Half A Heart
Barenaked Ladies – Helicopters
Barenaked Ladies – Pinch Me
Barenaked Ladies – Testing 1, 2, 3
Biffy Clyro – 57
Biffy Clyro – As Dust Dances
Biffy Clyro – Mountains
Blink 182 – Stay Together For The Kids
Broder Daniel – Shoreline
Broder Daniel – When We Were Winning
By Heart – Beyond The Satellites
By Heart – Into The Arms Of Strangers
By Heart – The Astronaut
Caesars – Over ‘Fore It Started
Coldplay – Clocks
Dälek – Distorted Prose
Daft Punk – Digital Love
Dave Gahan – Kingdom
Death From Above 1979 – Romantic Rights
Defection – The Other Side
Depeche Mode – A Pain I’m Used To
Depeche Mode – John The Revelator
Depeche Mode – The Dead Of Night
Dir En Grey – Obscure
Dir En Grey – Vinushka
Does It Offend You, Yeah? – With A Heavy Heart (I Regret To Inform You)
Ed Harcourt – Beneath The Heart Of Darkness
Ed Harcourt – I Am The Drug
Ed Harcourt – Loneliness
Ed Harcourt – Rain On The Pretty Ones
Ed Harcourt – She Fell Into My Arms
Ed Harcourt – Watching The Sun Come Up
Elbow – Grounds For Divorce
Electric Six – Gay Bar
Enrioque Iglesias – Do You Know
Evanescence – Hello
Feeder – Come Back Around
Feeder – Feeling A Moment
Feeder – Just The Way I’m Feeling
Feeder – Moonshine
Fightstar – Mono
Fightstar – Tannhäuser Gate
Final Fantasy – Many Lives -> 49 MP
Final Fantasy – Song Song Song
Foals – Hummer
Foo Fighters – The Pretender
Foo Fighters – The Sign
Fort Minor – The Hard Way
Franz Ferdinand – This Fire
Froid – Airways
Get Cape. Wear Cape. Fly – Chronicles Of A Bohemian Teenager (Part Two)
Glenn Case – Conflict Approaches
Glenn Case – Pencil Me In
Godspeed You! Black Emperor – Motherfucker=Redeemer
Guillemots – Kriss Kross
Guillemots – Made Up Love Song #43
Håkan Hellström – Atombomb
Håkan Hellström – Hurricane Gilbert
Hästpojken – Caligula
Hets – Ulf
In Flames – Come Clarity
In Flames – Like You Better Dead
In Flames – Take This Life
Jay Z – 99 Problems
Jens Lekman – A Higher Power
Jens Lekman – Rocky Dennis’ Farewell Song (To The Blind Girl)
Jens Lekman – Shirin
Jens Lekman – Your Arms Around Me
Joakim Berg – Nåt För Dom Som Väntar
John Cameron Mitchell & Stephen Trask – Angry Inch
Johnny Cash – The Man Comes Around
Jonathan Coulton – Still Alive
Jonathan Coulton – I Crush Everything
José González – Heartbeats
Junior Senior – Move Your Feet
Kaiser Chiefs – Love’s Not A Competition (But I’m Winning)
Kanye West – Jesus Walks
Kanye West – Welcome To Heartbreak
Kasabian – LSF
Katatonia – Dispossession
Katatonia – For My Demons
Katatonia – Unfurl
Kent – Chans
Kent – Mannen I Den Vita Hatten (16 År Senare)
Kent – En Helt Ny Karriär II
Killswitch Engage – The End Of Heartache
Korn – Eaten Up Inside
Korn – Here To Stay
Kristian Anttila – Smutser
Laakso – England
Laakso – The Death Of Us
Laakso – Västerbron
Laibach – Tanz Mit Laibach
Lasse Lindh – Svenska Hjärtan
Lazyboy – Underwear Goes Inside The Pants
Linkin Park – Breaking The Habit
Linkin Park – Papercut
Linkin Park – The Little Things Give You Away
Lisa Miskovsky – Still Alive
LOK – Scudmissil (Den Lede Fi)
Loveninjas – I’m Really Sorry
LukHash – Organgrinder
Luna Sea – Tonight
Manic Street Preachers – The Love Of Richard Nixon
Marilyn Manson – If I Was Your Vampire
Marit Bergman – From Now On
Marit Bergman – Place Your Bets
Markus Krunegård – Den Som Dör Får Se/Markus Kyrkogård
Markus Krunegård – Jag Är En Vampyr
Markus Krunegård – Maria & Jag
Martin Grech – Guiltless
Mew – She Came Home For Christmas
Mew – The Zookeeper’s Boy
MGMT – Time To Pretend
Mono – L’America
Mono – Yearning
Montt Mardié – Come On Eileen
Montt Mardié – I Love You, Annie
Montt Mardié – Surprised (feat. Andreas Mattsson)
Montt Mardié – The Stairs Of The House That Haunted This Town (Jenny, Jenny, Jenny)
Morrissey – I Will See You In Far Off Places
Muse – Dead Star
Muse – Knights Of Cydonia
Muse – Plug In Baby
Muse – Stockholm Syndrome
My Chemical Romance – Disenchanted
My Chemical Romance – Mama
My Chemical Romance – The Ghost Of You
My Chemical Romance – Welcome To The Black Parade
Nathan Fake – You Are Here (FortDax Remix)
Nine Inch Nails – In This Twilight
Nine Inch Nails – Survivalism
Olle Ljungström – Balladen Om All Kärleks Lön
Olle Ljungström – Du Var Min Enda Drog
Olle Ljungström – Sthlm Sthlm
OneRepublic – Say (All I Need)
Outkast – BOB
Phoenix – Lizstomania
Placebo – Soulmates
Prime Sth – I Don’t Envy You
Queens Of The Stone Age – Feel Good Hit of the Summer
Robbie Williams – Let Love Be Your Energy
Robbie Williams – Radio
Robbie Williams – Your Gay Friend
Säkert! – Vi Kommer Att Dö Samtidigt
Sara Isaksson – Som Man Bäddar
Scissor Sisters – Laura
Shael Riley – Umbrella
Social Distortion – Reach For The Sky
Stakka Bo – Mute
Starship Amazing – Kill The Body, Keep The Parts
Starship Amazing – Pickles On The Floor, Pickles On Your Shoes
Starship Amazing – Start Caring
Starship Amazing – In A World Where Only The Strong Survive, Only The Strong Survive
System Of A Down – BYOB
System Of A Down – Dreaming
Taking Back Sunday – Spin
Thåström – Fanfanfan
The Ark – Let Your Body Decide
The Automatic – Raoul
The Avalanches – Frontier Psychiatrist
The Birthday Massacre – Blue
The Birthday Massacre – Red Stars
The Cure – The Perfect Boy
The Grammar Club – Bank Holiday
The Hoosiers – Worst Case Scenario
The Killers – Mr Brightside
The Motorhomes – Into The Night
The Motorhomes – The Man
The New York Fund – Parkway Nights
The Radio Dept. – The Worst Taste In Music
The Radio Dept. – We Climb The Wired Fences
The Raveonettes – Beat City
The Raveonettes – Chains
The Streets – Dry Your Eyes
The Vanity Project – Wilted Rose
Tiger Lou – Sell Out
Tim Minchin – Canvas Bags
Tim Minchin – Drowned
Timo Räisänen – Don’t Let The Devil Ruin It All
Timo Räisänen – If Only A Lifetime
Timo Räisänen – I’m Indian
Timo Räisänen – You Are Loved (Don’t Give Up)
Tool – Vicarious
U2 – The Ground Beneath Her Feet
Vapnet – Ge Dom Våld
Vapnet – Thoméegränd

I hope you enjoy!

Exposure to sunshine, moonlight and good times ruled out: now coroners say cause of death was ‘boogie’.

Men precis som det är självklart att vi njuter av morbid humor när en legend gått ur tiden så är det givet att vi också vältrar oss i sentimentalitet över densamme. Michael Jackson var synnerligen en karaktär som bjöd upp till bägge dessa mänskliga impulser under nästa hela sitt halvsekel långa liv. Han må ha låtit sig själv bli en vandrande punchline under sin sista tid men vi kan inte komma ifrån faktum att oavsett hur underligt hans beteende än blev, hur många rättegångar han deltog i och hur mycket hans fysik föll samman så kan ingenting ta ifrån honom hans musikaliska arv. Popmusiken som vi känner den skulle inte sett likadan ut utan MJ, oavsett vad man må tycka om mannen själv eller ens vad man tycker om musiken i sig. Off The Wall, Thriller, Bad, Dangerous, HIStory. De står för sig själva.

Utöver det finns det inte så mycket att säga utan att börja kommentera den mediacirkus som satts igång eller börja bli onödigt blödig. Vad som hänt är tragiskt och en ikon har moonwalkat ut ur rampljuset för gott så dra igång Liberian Girl och njut.

Andra bloggar om queen, bohemian rhapsody, datorer, musik, kreativitet, old school, elektronik

Eller ja, det stämmer inte helt. Problemet är inte att den är låst utan att klickhjulet verkar gått sönder. Det går bra att synka den i iTunes och den reagerar när jag ändrar Hold-inställningen, men den svarar inte på när jag försöker klicka eller snurra på hjulet alls. Det enda jag kan tänka mig skulle hjälpa vore en fjärrkontroll men någon sådan lyckades jag inte hitta här i stan och jag kommer som sagt inte ha tid att leta mer noggrant innan jag åker imorgon. Oerhört frustrerande, är vad det är.

Andra bloggar om ipod, apple, mp3-spelare, rant

Utmärkelsen som gårdagens bästa skoj går dock till Trent Reznor, a.k.a mannen bakom Nine Inch Nails, som slängde ihop den här lysande saken; Strobelight! Det vore ju nästan kul att höra ”Pussygrinder” med Sheryl Crow, för att inte nämna att Trent ser galet cool ut även när han bär överlöjliga Kanye West-shades. 

Starship Amazing gjorde en liknande metamorfos där de i en video (som nu verkar ha tagits ner) berättade att de sadlar om till MC J Phat & DJ Savy. Pluspoäng får de också för att de faktiskt spelat in en rapskiva som går att ladda ner här. 

Andra bloggar om aprilskämt, april april, nine inch nails, trent reznor, starship amazing, sheryl crow, musik

PS. Och då hade jag dessutom helt lyckats missa att han minsann framfört en annan ny låt, kallad ”Fel På Hjärnan”. Den är precis lika bra, och jag ska inte börja svamla om den heller. Den finns att höra här, från framträdandet på Popcirkus.

Andra bloggar om markus krunegård, laakso, myspace, musik, recension, popcirkus

Så nu knattrar jag alltså på nya, fräscha tangenter och hoppas att det här ska ge mig ett boost i den avhandling jag verkligen borde ha jobbat mer på vid det här laget. Jag fick hem den bunt med akademisk litteratur som jag nyligen blåst en halv förmögenhet på och har grundligt börjat forska, och det är mycket intressant. Nu krävs det bara att forma all den här kunskapen jag samlat på mig till någon slags substans och sedan plita ner rubbet. Önska mig lycka till.

Idag lyssnar Rikard för övrigt väldigt mycket på Starship Amazings nya platta These Rough Seas Ain’t My Doing: A Public Failure, som är alldeles för bra för att bara kosta 5 dollar.

Andra bloggar om ny dator, laptop, bärbar dator, acer aspire 6920, acer, starship amazing, dator, musik

”Get On Your Boots” saknar nämligen allt vad melodi och refräng heter, vilket gör låtens mekaniska dundrande till en outhärdlig sörja som aldrig ger någon payoff. ”Get On Your Boots” är faktiskt så oförväntat dålig att jag känner mig tvingad att lyssna ett par gånger extra bara för att klargöra vilken enorm besvikelse det faktiskt är. Och det här är från någon som faktiskt tyckte att ”Window In The Skies” hade sina poänger, go figure. 

Andra bloggar om u2, bono, the edge, get on your boots, musik, recension

1. Cliff Richards – Wired For Sound

2. Wig Wam – In My Dreams 

3. George Michael – Freeek!

4. 5ive – Keep On Movin’

5. Roxette – Opportunity Nox

6. Blümchen – Heut Ist Mein Tag

7. U2 – Numb

8. Martin – (Du Är Så) Yeah Yeah Wow Wow

9. Scooter – Faster Harder Scooter

10. Scatman John – Scatman’s World

Det här är ju nästan helt oförsvarbart långa stunder. Jag är fortfarande inte helt säker på om jag ska lämna ettan hän eller om jag ska fuska och rensa bort den för att rädda några sista spån av värdighet. Jag tror nog att jag tvingar mig själv att stå för både den och listan som helhet, och det är inte helt lätt kan jag tala om.

Andra bloggar om guilty pleasures, skam, lista, kitsch, cliff richards, wig wam, george michael, five, 5ive, roxette, blumchen, u2, martin, scooter, scatman john, musik

För att sätta någon slags ton på den här texten så krävs det inte så värst mycket utöver att påpeka två extremt talande faktum. Det första; Gene Simmons, till vardags basist och professional ladykiller i bandet som en gång var Kiss, har släppt en soloskiva. Det andra; han har döpt den till Asshole. När ni sedan vänder era getögon mot omslaget så inser ni på ett ungefär vad vi har att göra med här. Tänk er ett helvetiskt hopkok av Onkel Kånkel-vulgarism och amerikansk P.I.M.P-estetik, blandat med små doser av felbedömd artistiska ambitioner. I mitten av detta skakande melodrama står en man vars penis har äntrat över 7000 framstjärtar i sin livstid, och han småler på ett sätt som förmodligen enbart killar som kan räkna sina knull med fyra siffror kan. 

Om man trotsar allt sunt förnuft och bevarelseinstinkt och väljer att ta sig förbi omslaget och titeln för att faktiskt lyssna på skivans audio-baserade innehåll så kan man ju inte gärna göra det med förhoppningarna ställda så där väldigt höga. Man kanske når en punkt där man inser att man just håller på att kliva förbi en gräns för vad ett mänskligt psyke näppeligen kan klara av att hantera. Kanske stannar man, vänder sig om, kastar skivjäveln åt helvete och går vidare i sitt liv. Fast kanske trycker man istället på play och inser att man nu har 45 minuter svettigt kloakrens framför sig. Låt oss, hand i hand, äntra världen som är Gene Simmons skiva Asshole, låt för låt. Gud bevare oss.

Sweet & Dirty Love
Vi inleder sålunda med det förväntade gitarrrunkandet. Det är standardmangel från ruta ett och Gene introducerar här, ytterligare en gång, förklaringen till att hans tjänster vid mikrofonen i Kiss så sällan efterfrågades. Raspet i gommen är oroväckande övermacho och det bådar inte gott för hur resten av albumets vocals kommer te sig. Utöver det så är det här den typiska rock-öppnaren; fartig, runt 3 minuter, sjukt lättglömd.

Firestarter
Nej. Gud, nej. Gene Simmons, 58 år, väljer att covra en låt av ett band som var väldigt hipp i Englands klubbscen – för ett decennium sen. Vem okejade det här tilltaget? Hur kan samtliga inblandade sova om nätterna? Guttural-vrålet vi möts av i låtens inledning anslår att all subtilitet – om någon sådan någonsin varit närvarande – med ens har lämnat byggnaden. Simmons låter som en skadeskjuten järv och musikaliskt sett är den här covern närmast identisk med originalet, så det blir alltså Gene Simmons som karaokar Prodigy och, gud i himlen, vem vill någonsin ta del av det? Inte ens med ett halvt dussin Smirnoff Ice under västen är ett sådant tilltag acceptabelt. Om ni verkligen vill förstå vidden av hur fruktansvärt det här egentligen är så passa på att kasta bort tre minuter på att se videon också, sen kan ni göra er beredda på att behöva dricka aceton för att reboota hjärnbalken och återigen kunna leva i illusionen att vår värld är vacker, full av godhet och kärlek. En vacker värld hade aldrig låtit det här hända.

Weapons Of Mass Destruction
Åh, nu är det alltså dags att försöka vara System of a Down. Mangel, mangel, mangel, återigen och i texten finner vi pseudo-medvetna rader om krigspolitik och propagandautövande västvärldsnationer. Det är djupt som en rävloska, ungefär.

Waiting For The Morning Light
Nu ska vi pausa lite och ta upp en man som heter Bob Dylan. Bob Dylan, som ni säkert vet, är en av världens genom alla tider mest respekterade och influerande musiker och textförfattare. Han har skrivit flera dussin klassiker och inspirerat tusentals efterföljare med sina ofta djupsinniga och putslustiga texter och även om man inte har så mycket till övers för karlns egna alster så kan man inte förneka den enorma impact han haft på musikvärlden.

Och nu har han skrivit en låt med Gene Simmons, och det ger oss anledning att trycka på play igen. Det är nu alltså dags att skita i elgitarrerna och plocka fram dansbandssyntharna och Viking Line-gunget istället. Det är så Bingolotto-vänligt att man förväntar sig höra Loket skroka något om en miljard kilo kaffe djupt nere i mixen och texten som behandlar en man, antagligen Simmons, som har svårt att sova. That’s it. Han kan inte sova, för han måste ”keep on laughing, when I wanna cry”. 

Beautiful
Vi fortsätter framåt i släptempo med ytterligare ett svensktoppen-pekoral. Jag anar lite 70-tals-singersongwriter, vilket är ett lovvärt influensval, men herr Simmons misslyckas förvalta arvet på så många punkter att det angränsar parodi. Både gentemot genren och karln själv, för inte fan kan han väl tro att vi kommer ta honom på allvar när han jiddrar om hur vacker någon brud är och försöker vara finkänslig och mysig på samma gång. Texten är mer eller mindre en parafras på Joakim Hillsons (Playahead-versionen av Jakob Hellman) gamla pissdänga Vacker Utan Spackel med tjat om silikon och smink. 

Asshole
Stopp, nu. Stoppa pressarna omedelbart. Är det nu vi på allvar har ramlat in i en alternativ dimension? För sist jag kollade så är jag hyfsat säker på att det var dödsstraff på textrader som ”You’ve got a personality, just like a bucket of pee”. Det kan verkligen inte hända på riktigt. Livet är för kort, för värdefullt för att man ska vara medveten om att sådant här existerar. Som människor har vi utvecklats till tänkande, intelligenta och känslodrivna varelser. Vi har skapat uppfinningar som bringat lycka åt miljarder, vi kan älska andra människor, vi kan skriva poesi och dricka riktigt goda drinkar på lyxiga krogar i innerstan. Och då tycker en 58-årig knullgubbe att vi ska behöva lyssna på honom när han sjunger ”You know you’ve got no shame, and you’ve got a stupid name”. Välkommen till fjärde jävla klass! Åh, mitt namn är dumt! Jag är som en hink med kiss (ordvits!), gud bevare mig. Du har knullat med fler brudar än jag har porer i innanlåret och du kläcker ur dig sån vedervärdig dynga och har mage att ta betalt för det?! Lägg därtill till ett Sum 41-riff och könsrockarnas gunst är vunnen. Vulgäritet i texten kan inte dölja att det här är en jävla Mix Megapol-dänga i grund och botten. Det här är punkten då hela den här skivans existens måste börja ifrågasättas på allvar.

Now That You’re Gone
Precis vad den här skivan, och min mentala hälsa behövde; en barnkör.

Whatever Turns You On
”Whatever turns you on, turns me on, woo-hoo”. Spirituellt. Nu har vi också fått säga hej till någon slags Robbie Williams-antics. Det här ska alltså vara albumets stadiumsingalong-nummer, med det lilla problemet att allsångsmomentet låter som att det spelats in av fyra a-lagare i en plasthink. Att det dessutom är direkt hälsovådligt att i grupp sjunga sådan här smörja är heller inte något Gene funderat över. ”How can you feel how you feel, how you feel and feel that you’re feeling good”; fucking awesome.

Dog
Ett knullspår med BDSM-tema var ju inte direkt sjukt oväntat, men åtminstone så sjunger karln nu i alla fall om ett område i vilket han onekligen har en viss expertis och det märks att han här inte är ute på riktigt lika tunn is som tidigare. Han sjunger självsäkert med i de mest övertydliga sexuella undertonerna. Det ”sexiga” beatet är så basic att det fan kunde varit hämtat ur Hiphop eJay och nog hade ju Mr 7000 kunnat komma på något fyndigare än att stöna ”I like it rough” en miljon gånger.

Black Tongue
Ännu mer ”medveten” lyrik och detta till tonerna av ett hejdundrande ackompanjemang som får mig att tänka på sentida Offsprings allra mest smaklösa stunder. Återigen en singalong-anthem är det dessutom och vi får säga hej till plasthinksalkisarna som tydligen var närmast till hands när backing vocalsen skulle läggas på skivan. Jag vet inte hur jävla mycket mer av det här jag orkar, men att få ögonlocken avskurna och sedan bli nedslängd i en sandlåda börjar kännas som ett trivsamt alternativ. Bäst att skita i extraspåren, tror jag.

If I Had A Gun
Ågud, ni skulle bara veta vad jag gjort om jag bara hade haft en pistol nu. ”Gun” rimmas på ”fun”, vilket påvisar en brist på självkritik som skulle få till och med 50 Cent att vrida sig obekvämt i stolen. Gene försöker nu också skönsjunga och det är låter betydligt mer behagligt efter att ha hört hans sandpapper-bröl, men så är jag också övertygad att min hjärna nu har börjat omdirigera impulserna från mina trumhinnor ner i arslet istället så att den inte rinner ut ur näsan innan det här är slut.

1,000 Dreams
Två minuter går innan jag hunnit märka att låten ens är igång. Hissmusik av värsta sort, men här pådyvlad som någon slags electronica-ballad. Hur det funkar? Rätt dåligt, faktiskt. Men den pura lyckan som faller över min kropp när jag inser att det här är album closern går knappt att sammanfatta med ord hämtade ur samtliga mänskliga språk. Jag orkar knappt reflektera över hur sjukt usel avslutning det här är, att den inte är medryckande eller ens har ett riff man kan hänga upp sig på om man är Kiss Army Sweden-medlem. Men jag är för lycklig, för lycklig. För det är över, äntligen över.

Jag går vidare i livet. Ärrad. Skakad. Men vid liv, med nya insikter om livets inneboende bräcklighet, men också om min egen styrka. Likt en krigsveteran är jag luttrad och alltid medveten om vilket helvete jag genomlidit och kommer bära med mig i resten av livet. Ett liv som är för värdefullt för att ge bort en trekvarts timme på att lyssna på Asshole.

Betyg: 8/10

För att jag är ett jävla miffo.

Andra bloggar om gene simmons, kiss, asshole, recension, musik, firestarter

Det är alltså tämligen enkelt; för att få en helt gratis invite till Spotify så behöver du bara skriva en kort motivering till varför min blogg (den du alltså just nu läser, om du känner dig förvirrad) är värd din bloggs besökares tid – gärna på ett karaktäristiskt lustigt sätt – och avsluta med en länk till http://thepowerglove.com. Sedan postar du denna på din egen blogg eller hemsida och länkar till inlägget i en kommentar till det här inlägget. De första 10 som genomför detta kommer alltså bli tilldelade en invite till Spotify-tjänsten. Vinnarna får också såklart sina bloggar/hemsidor länkade till här, som en liten bonus. Det enda priset du betalar är alltså att reducera dig själv till ett promotion-luder för ett ynka inlägg. 

Jag vill också påpeka att jag inser det fatalt patetiska i hela den här illa förklädda attention whore-handlingen, men det har jag egentligen inga större problem med. Se så, börja skriv!

Andra bloggar om spotify, invites, musik, gratis musik, tävling, promotion

min recension av The Cure – 4:13 Dream (som ni redan borde ha läst här, men vafan)

samt mina tankar kring Dead Set (som ni läst på svenska tidigare här på bloggen, men vafan)

och imorgon ska jag dessutom iväg och intervjua Alphabeat. Diktafon är inköpt nästan enbart för detta syfte och frågorna är mer eller mindre färdigställda. Det är nervöst men fan vad kul det ska bli ändå. Jag ska försöka lägga upp hela intervjun, oklippt och oredigerad, så fort jag kan så ni kan narra mig för min darriga röst och uppslickande manér. That’s how I roll.

Andra bloggar om the met, skrivande, recensioner, the cure, alphabeat, dead set, tv, musik

Som om inte ens det vore nog har jag dessutom ett tredje projekt på gång. Herregud vad jag sysselsätter mig helt plötsligt. Mer om det när jag orkar.

Dagens video är bland det bästa jag sett på Youtube i år, och det rankar enkelt bland de bästa frierierna någonsin. Jag låter, med de orden, videon tala för sig själv i övrigt.

Andra bloggar om audioscribbler, the met, the cure, skrivande, video, chrono trigger, frieri, spel, musik

Så nu när du har lytt mina order borde nedladdningen alltså redan vara igång och du kan slappna av en sekund.

Jag inser att jag inte hållt upp kommunikationen här på sistone. Anledningarna är många men mest av allt så har jag lidit brist på motivation att skriva. Nästan varenda gång jag fått ett uppslag och satt mig ner för att uppdatera så har jag nästan direkt slagits av en aggressiv meh-känsla och skitit i det. Att jag dessutom lyckats scora en hel del jobb på skoltidningen har givetvis gjort sitt till. Första numret med min medverkan kom ut förra veckan och jag kan nu presentera min halvsida i scannad form om du bara klickar dessa ord.

Jag kommer fortsätta scanna och lägga upp nya artiklar och recensioner. I nästa nummer finns det en hel del material av yours truly och till numret efter det har jag lyckats scora min första intervju någonsin, så nästa tisdag ska jag alltså träffa väl valda delar av Alphabeat för en kort pratstund och efter det ska jag recensera deras gig i stan. Oerhört nervöst men samtidigt sjukt kul. Det är också ju en klar fördel att jag inleder min intervjuar-karriär med ett gäng glada danskar än typ Pogues. Den kommer ni också få se här när den tryckts. Tills dess ska jag spela massor av Fallout 3 och det finns inget någon kan göra åt saken.

Andra bloggar om starship amazing, gratis musik, musik, bloggtorka, skrivande, spel, alphabeat

Mirror’s Edge
Dices galet förhandshypade Parkour-simulator har inte undgått mitt intresse och de få minuter med spelet vi bjuds har inte gjort ett dyft för att stilla min hunger. Trots att kontrollen är relativt enkel att lära sig så märks det att det finns mer djup i systemet än vad Dice låter oss uppleva. Efter en kort tutorial så flyger man igenom spelets första uppdrag så intuitivt att man undrar om ens fingrar radiostyrs direkt från Dices högkontor. Mycket, mycket lovande.

Tomb Raider: Underworld
Legend och Anniversary är fortfarande de två bästa Tomb Raider-spelen någonsin och ska man döma av den här demon kommer Underworld att följa deras fotspår med briljans. Grafiken är så lummig och krispig att man vill dyka in genom tv:n och uppleva allting i egen person. Laras rörelseschema verkar nästan helt orört från tidigare, även om vissa plattformssektioner inbjuder till en hel del svordomar då skatan absolut vägrar hoppa åt det håller man säger åt henne. Bortsett från det så verkar Underworld bli ett garanterat köp det också.

Mega Man 9
Okej, det är redan släppt och de flesta har redan spelat igenom det vid det här laget men jag måste ändå får inflika vilket underbart litet spel det här är. Den gamla Mega Man-känslan är helt intakt och jag är så glad att Capcom helt valt att skita i att modernisera någon del av spelupplevelsen utan har istället retro-älskat med varenda partikel av formeln som gjorde de tre första Mega Man-spelen till klassiker. Sjukt svårt men också galet belönande; köp det nu.

Banjo & Kazooie: Nuts & Bolts
I ett ord; Nja. B&K har bytt plattformsaction mot en blandning av MySims-knåpande och GTA-bilfysik. Jag spelade inte ens klart demon eftersom jag blev så uttråkad av de timslånga tutorial-momenten och den påtvingade lustiga dialogen. Rare verkar inte ha det rätta knycket längre, tyvärr, och just nu känns det som att två underskattade plattformsikoner får lida.

Och till sist vill jag tipsa om Starship Amazing. Grymt beroendeframkallande electronica från Alaska som snarast kan beskrivas som någon slags neo-chiptune pop. Melodiskt och beroendeframkallande och förbannat svinbra. Ladda ner nya skivan grattis med en gång.

Andra bloggar om xbox 360, xbox live, mirrors edge, tomb raider, tomb raider underworld, mega man 9, banjo and kazooie, spel, demorecensioner, starship amazing, musik, electronica, chiptune

Den här gången kommer jag tvinga er att konfronteras med en filipinsk pensionär som tar sig an en teen angst-klassiker med ytterst speciellt resultat. Att det här inte blivit ett enormt internet-fenomen är bortom mitt förstånd.

Läs även andra bloggares åsikter om radiohead, creep, youtube, video, humor

Andra bloggar om in flames, anders fridén, henrik ståhl, topplista, listor, metal, musik

Jag själv blev inte introducerad till Olle Ljungströms solosläpp förrän tidigare i år då en god vän gav mig ”Bäst” och jag kunde inte förstå hur jag lyckats titta förbi karln så fullständigt under så många år. I bakspegeln är det kanske inte så konstigt. Ljungströms musik har varken lyckats nicha in sig hos de som köpte två skivor om året på Statoil eller indie-frissorna som skulle suga av Peter på Pet Sounds för en limiterad Ride-vinyl. Han är helt enkelt lite för egen för att riktigt ha en beständig publik i endera läger, vilket lett till att han blivit en Wille Crawfoord-figur som liksom finns där men ändå inte. Vilket såklart är brutalt orättvist, och med en smula tur kanske det förändras med det här släppet där 12 låtar fått sig en upputsning av en rad namnkunniga artister.

Problemet med nästan varenda tribute-album som någonsin spelats in består även här. Nämligen att artisterna som gör de nya versionerna har alldeles för stor respekt för originalet vilket leder till att det känns lite kändis-karaoke över anrättningen ibland. Uno Svenningson lyckas skrapa bort all känsla från ”Kaffe Och En Cigarett” medan Bo Sundströms ”Tivoli” mest känns som en bootlegad lägereldstrubadur körd genom ett hissmusiksfilter. Det finns dock de som vågat snitsla nya banor med låtarna utan att förlora deras karaktär, som till exempel Sara Isakssons grymma tagning på ”Som Man Bäddar” eller varför inte Thomas Di Levas ”En Apa Som Liknar Dig”. Det är i såna stunder som både låtarna och skivan lyfter och man känner kärleken till originalet lysa igenom de nymålade versionerna. Joakim Bergs ”Nåt För Dem Som Väntar” är något av skivans höjdpunkt även om den gärna hade få gasa i lite tyngre mot slutet.

Egentligen är det enda riktiga problemet utöver ett fåtal mediokra låtar själva valet av alster. Jag hade hemskt gärna sett ”Sthlm Sthlm”, ”Balladen Om All Kärleks Lön” eller ”Det Betyder Ingenting” istället för något beiga ”Med Eller Utan” till exempel. Fast det är egentligen lönlöst att ödsla energi att klaga på en sån sak när man tänker på vad den här skivans egentliga syfte är, vilket såklart är att fler ska upptäcka originalen. Så därför tycker jag att ni struntar i Andra Sjunger Olle Ljungström och börjar beta er igenom ”Bäst” istället. Sedan finns såklart studioalbumen som blir allt svårare att köpa så passa på om ni snubblar över ett ex i en realåda någonstans. Det enda ni kommer ångra är att ni inte gjorde det flera år tidigare.

Lyssna på hela Andra Sjunger Olle Ljungström här.

Andra bloggar om olle ljungström, andra sjunger olle ljungström, musik, recension, jocke berg, thomas di leva, sara isaksson, uno svenningson, bo sundström, hyllning