Det här är garanterat en av de sista gångerna då jag kommer skriva om mitt studieliv eftersom det tekniskt sett är över nu. I måndags så skrev jag mitt sista prov och innan dess har jag lämnat in mina sista uppsatser, vilket gör mig helt färdig nu. Det enda som återstår nu är examen i juli och sen är det bara att kasta sig huvudstupa in i resten av livet. Det är väldigt, väldigt skrämmande men samtidigt så känner jag mig hyfsat redo att lämna skolbänken i bakspegeln efter 16 stadiga år i dess grepp.
När jag flyttade till England för att börja den här kursen så gjorde jag det med intentionen att flytta tillbaka till Sverige när de tre åren var färdiga men under tidens gång så började jag känna mig mer och mer hemma här och nu verkar jag helt sonika bli kvar här på heltid. Det har varit ett helvete att bo och leva utan mina vänner och familj och det är fortfarande en pärs att inte kunna slinka in till stan med Christopher och Fabian för en lunch på Max och runtrotande på Beyond Retro och Bengans när jag känner för det. Det är fortfarande någonting jag saknar men tiden har också gett mig möjligheten att prata med folk över billiga abonnemang, Skype och nyttja sista minuten-resor för att göra spontana besök.
Vad framtiden kommer utröna vågar jag knappast spekulera i. Jag har redan börjat ansöka till ett antal jobb som verkar intressanta, där det mest lockande är ett översättar-jobb på en liten spelstudio i Berkshire som söker svensktalare. Annars är det idoga mattbombande över spelmagasin-scenen som gäller, då det är där jag vill få in foten på allvar nu. Hur det går kommer ni utan tvekan få följa first hand här i bloggen. Tills dess finns jag fortfarande sporadiskt på Audioscribbler, Twitter, Xbox Live och givetvis här på TPG. Tack till alla er som följt mig hela den här tiden och ni som fortsätter att ögna över mina förehavanden trots mina avbrott och utbrott. Ni är alla grejt.
Nu när det här är gjort ska jag ta mig i kragen, städa upp mitt parodiskt ostädade rum samt eventuellt bege mig till Subway för en Spicy Italian med extra ost. Under tiden kan ni ju spana in veckans Spelradion som har min goda kamrat Emil Kraftling på besök. I vilket fall så ses vi snart. Lev länge och blomstrande.
Återigen dags att skaka liv i bloggen efter en lång tids tjänstledighet. Efter att examensuppsatsen lämnades in för en vecka sen så tog jag ett långt avbrott från allt vad skrivande heter för att lugna nerverna och handlederna igen. Det verkar inte hjälpt, eftersom jag nu har en fruktansvärd smärta i axlarna som någon doktor säkerligen bör titta på. Men bortsett från ett enda prov så är jag nu alltså klar med universitetet, något som känns helt tokigt. De närmaste månaderna kommer innebära en hel del, fast medans det känns ytterst skrämmande att tänka på allt vad jobb och uppehållstillstånd heter så ser jag också fram emot vad den närmaste framtiden kan ha att bjussa på.
Jag brukar lova det här då och då, men nu är det verkligen mycket på gång. Dels har jag ett helt nytt projekt som jag är väldigt upphetsad över som jag förmodligen kommer kunna realisera nu i veckan, och förhoppningsvis kommer resulatet komma upp lagom till nästa helg. Dessutom så tänkte jag göra någon form av serie här på bloggen för att blidka alla er som faktiskt inte givit upp hoppet trots mina långa avbrott. Inte helt säker på vilken form det kommer ta sig men det kommer säkerligen bli värt väntan.
Dessutom vore det ju rätt trevligt att få tid att spela lite spel också. Det senaste jag haft någon större chans att testa är Resident Evil 5 men vad jag tycker om det kommer ni få veta i sinom tid, annars har det mest blivit Peggle och Left 4 Dead i lika doser. Mycket mer lär det nog inte bli framöver heller, förutom att jag ska piska mig själv att fortsätta med Fallout 3 som jag fortfarande inte har spelat i närheten av tillräckligt.
Jag har också funderat på att lägga ner de här bloggar.se-länkarna som jag brukar ha i slutet av alla inlägg. Det känns inte som att de ger mig speciellt mycket extra trafik och det är bara en pina att ständigt behöva sammanfatta alla inlägg i små tags. Ge mig gärna feedback på det. Här kommer de i alla fall den här gången:
Förra årets bästa kombinerade spel- och välgörenhetsevent var utan minsta tvivel Desert Bus For Hope som sög upp enormt mycket av min dyrbara uppmärksamhet i början av december. För er som missade spektaklet så satt skaparna bakom grymma humorsajten LoadingReadyRun (ja, det där innebär att du ska kolla in den) och spelade ökända ökenbussimulatorn Desert Bus i fem dagar i sträck. Ju mer pengar folk donerade (till Penny Arcades Child’s Play) desto längre spelade de och allt detta kunde man njuta av via en live-kamera samt chatt. Oerhört trevligt initiativ och med lite tur så återkommer det nästa år.
Av främsta vikt var dock såklart tävlingarna, varav en gick ut på att skriva en limerick om nördighet. Givetvis plockade undertecknad hem bucklan där och idag så landade priset i brevlådan; Omi M. Inouyes bok A Girl’s Guide To Dating A Geek, såklart signerad av hela teamet. Årets första riktigt trevliga paket, med andra ord. Boken rekommenderas också, även om jag ibland får svårt att svälja precis hur stereotyp jag är ibland. Herregud.
Och limericken? Ja, den skrevs såklart i binary speak. Njut;
Alphabeat är intervjuade, intervjun är skriven och på väg till tryck medan jag sitter upp och skriver på nästa grej; en albumrecension, en spelrecension samt nio små singelrecensioner. Till detta har jag en presentation, sex uppsatser och ett prov att fixa in däremellan, vilket gör att den sena/tidiga timmen inte är riktigt lika oförsvarbar. Sen att den mest har spenderats på Youtube är en helt annan sak, men shh.
Lämnade för övrigt in skilsmässoansökan nyss, i form av en avinstallation. Tio år blev det men nu är det dags att ta farväl och jag tror på riktigt att det är bäst för oss bägge två. Ibland blir det helt enkelt för mycket, man förändras och kärleken försvinner. Jag talar såklart om Internet Explorer som jag för några timmar sedan kastade åt vargarna till förmån för min nya kärlek; Google Chrome. Efter ett par timmars nyttjande är jag toppennöjd, men lite mer utförlig recension kanske följer när jag testat ‘na lite mer.
Och så var det journalisten som äntligen fått tummen ur och scannat sina egna bidrag till skolblaskan för sina 6 reguljära bloggläsares eviga förtjusning. Således följer här;
och imorgon ska jag dessutom iväg och intervjua Alphabeat. Diktafon är inköpt nästan enbart för detta syfte och frågorna är mer eller mindre färdigställda. Det är nervöst men fan vad kul det ska bli ändå. Jag ska försöka lägga upp hela intervjun, oklippt och oredigerad, så fort jag kan så ni kan narra mig för min darriga röst och uppslickande manér. That’s how I roll.
Som att jag inte hade nog att göra så kommer man numera att hitta texter med min signatur på Audioscribbler. Hur mycket det blir får framtiden utvisa men det ska bli kul att få lite friare tyglar än på skolblaskan. Dessutom är det kul att ha skribentkollegor som inte är ett gäng hypermuppar. I vilket fall kan ni läsa mitt första bidrag här. På tal om studentblaskan så har nya numret kommit ut nu. Scans dyker upp så snart jag orkar fixa dem.
Som om inte ens det vore nog har jag dessutom ett tredje projekt på gång. Herregud vad jag sysselsätter mig helt plötsligt. Mer om det när jag orkar.
Dagens video är bland det bästa jag sett på Youtube i år, och det rankar enkelt bland de bästa frierierna någonsin. Jag låter, med de orden, videon tala för sig själv i övrigt.
Jag kan inte hjälpa det. Jag måste pusha Starship Amazing ännu lite till, så det gör jag alltså nu. Lyssna på Starship Amazing. Så. Nu. Här. Gör det. Om du har ens en muskel i kroppen som inte kan leva normalt utan att avnjuta muskliga melodier satta till svängiga beats med den där härliga tv-spelskänslan i ryggen så ska du ladda ner skivan “The Power Of Science Is Staggering” och du ska göra det helt gratis via den här länken.
Så nu när du har lytt mina order borde nedladdningen alltså redan vara igång och du kan slappna av en sekund.
Jag inser att jag inte hållt upp kommunikationen här på sistone. Anledningarna är många men mest av allt så har jag lidit brist på motivation att skriva. Nästan varenda gång jag fått ett uppslag och satt mig ner för att uppdatera så har jag nästan direkt slagits av en aggressiv meh-känsla och skitit i det. Att jag dessutom lyckats scora en hel del jobb på skoltidningen har givetvis gjort sitt till. Första numret med min medverkan kom ut förra veckan och jag kan nu presentera min halvsida i scannad form om du bara klickar dessa ord.
Jag kommer fortsätta scanna och lägga upp nya artiklar och recensioner. I nästa nummer finns det en hel del material av yours truly och till numret efter det har jag lyckats scora min första intervju någonsin, så nästa tisdag ska jag alltså träffa väl valda delar av Alphabeat för en kort pratstund och efter det ska jag recensera deras gig i stan. Oerhört nervöst men samtidigt sjukt kul. Det är också ju en klar fördel att jag inleder min intervjuar-karriär med ett gäng glada danskar än typ Pogues. Den kommer ni också få se här när den tryckts. Tills dess ska jag spela massor av Fallout 3 och det finns inget någon kan göra åt saken.
Ett mail trillar ner i inboxen som så ofta. Det ser ut som spam men vid närmare inspektion verkar det vara en god-honest riktigt mail från en promotionfirma som vill sälja reklam på min blogg (om du läser det här på Facebook innebär det alltså http://thepowerglove.com, din parasit). De erbjuder en månatlig avgift och det ser väldigt proffsigt och snyggt ut. Jag kan inte hjälpa att bli intresserad.
Nu sitter jag och funderar på om jag borde ta tillfället i akt eller om jag ska förbi indie, fattig och trustworthy. Nog för att jag aldrig skulle gå Blondibella på era arslen och börja promota skit för stålar eller ändra något här om någon företagstyp bad om det, men bara att ha reklamen där kan ju ge sken av att jag skulle göra det (även fast jag alltså aldrig skulle det).
Hmm, alla dessa dilemman. Jag kan i alla fall glädja mig åt att nya numret av The Met strax är ute och att jag därför är en publicerad spelskribent i två länder vilket inte ens Oskar Skog kan skryta med.
De senaste veckorna har jag jobbat, slitit och faktiskt haft en hel del kul också, något som verkligen inte legat på dagordningen alltför ofta de senaste åren, men jävlar vilka roliga veckor det har varit. Den enda som lidit är bloggen.
Snabbgenomgång; en hel vecka Christopher och Fabian blev total succé. Det punkterades något av den influensa både jag själv och flickvännen lyckades dra på oss och som vi sedemera spred till våra gäster men fan, lite får man väl tåla. I samklang med detta har skolan gått in i andra växeln och mitt tidningsuppdrag har börjat rulla i enorm fart. Mitt första bidrag kommer att synas i nästkommande nummer och i numret efter det har jag lyckats scora en av de största artiklarna och på tal om den…
Imorgon bär det av till smygpremiärvisningen av Dead Set, en ny zombieskräck-serie som kommer att visas lagom till Halloween här. Med en rejäl sopa flax lyckades jag vinna två plåtar till premiären som alltså sker imorgon och den ska jag alltså skriva stor, fet artikel om. Jag flänger nog iväg ett ord eller två om den här också om jag mäktar med det.
Det är en hel del man vill skriva om efter att ha lämnat tomt så här länge men jag skiter i att försöka klämma in precis allting nu utan ska försöka portionera in skiten i små inlägg de kommande dagarna. Flunsan har slagit mig så hårt att jag knappt orkar resa mig ur sängen så sjukledighet – here comes me – vilket såklart innebär massa fritid att tå kol på. Ni vinner.
Oops, halv fyra var det visst. Äh, jag sov hela jävla dagen så det får vara. Jag firar istället morgonens ankomst med snabbnudlar och ett glas Sprite, see ya.
Sju hela dagar utan en enda uppdatering. Vad kan min goda anledning vara? Det rör sig varken om en handikappande sjukdom eller lathet utan ren och skär social upptagenton. När jag lämnade er sist så var jag just på väg till ett möte som eventuellt kunde leda till min första “position” på en god-honest publikation. Jag fick dock inte positionen jag ville ha som en slags spel/musik-skribent, tyvärr.
Däremot landade jag rollen som The Mets första delredaktör för spel-delen som jag själv var med och tog fram. Detta har inneburit flera drastiska förändringar, varenda en till det glimrande bättre. Till exempel har jag haft en anledning att dra iväg flickvännen för att köpa ny TV och också för att investera i en Xbox 360, något som gör att jag inte känner mig riktigt lika efter som alla andra längre. Att jag dock först nu kan njuta av Dead Rising och Bioshock är väl förvisso lite deprimerande, men bättre sent än aldrig.
Från och med nu ser jag nästan uteslutande fram emot det gemensamma, veckolånga besöket jag bjuds av Fabian och Christopher om 12 sketna dagar. Ända sedan dagarna då jag parkerade mig själv i Leeds för första gången har jag längtat efter svenskt finbesök och nu står det äntligen för dörren och jag är uppspelt som en riktigt uppspelt jävel.
All annan tid har mest gått åt till att kallstarta upp mig själv ur sängen tidiga morgonstundar samt läsa fenomenala Dawn Of The Dumb av geniet Charlie Brooker. Ni kommer nog få läsa en hel del om Charlie Brooker den kommande tiden här då jag tagit mig tid att gå igenom mannens samlade verk bok för bok samt program för program de senaste veckorna. Allting, och jag menar varenda liten pryttel, är guld och måste upptäckas av alla. Ni kan ju börja med det här klippet – se nedan – från hans fantastiska Screenwipe, ett tv-program om tv som i all sin enkelhet är välskrivet, hysteriskt underhållande och på riktigt informativt om man är ens det minsta intresserad av tv. Youtuba karln (eller klicka här där hela serien finns samlad) och läs gärna hans kolumner han skriver veckovis för The Guardian via dessa ord, om ni orkar.
