Halloween

Efter mycket om och men så kommer här bilder på årets Halloween-dräkt; en trasig Xbox 360.

Andra bloggar om , , , , ,

Jag spelar vanlig

Som att jag inte hade nog att göra så kommer man numera att hitta texter med min signatur på Audioscribbler. Hur mycket det blir får framtiden utvisa men det ska bli kul att få lite friare tyglar än på skolblaskan. Dessutom är det kul att ha skribentkollegor som inte är ett gäng hypermuppar. I vilket fall kan ni läsa mitt första bidrag här. På tal om studentblaskan så har nya numret kommit ut nu. Scans dyker upp så snart jag orkar fixa dem.

Som om inte ens det vore nog har jag dessutom ett tredje projekt på gång. Herregud vad jag sysselsätter mig helt plötsligt. Mer om det när jag orkar.

Dagens video är bland det bästa jag sett på Youtube i år, och det rankar enkelt bland de bästa frierierna någonsin. Jag låter, med de orden, videon tala för sig själv i övrigt.

Andra bloggar om , , , , , , , ,

Cheap as free

Jag kan inte hjälpa det. Jag måste pusha Starship Amazing ännu lite till, så det gör jag alltså nu. Lyssna på Starship Amazing. Så. Nu. Här. Gör det. Om du har ens en muskel i kroppen som inte kan leva normalt utan att avnjuta muskliga melodier satta till svängiga beats med den där härliga tv-spelskänslan i ryggen så ska du ladda ner skivan “The Power Of Science Is Staggering” och du ska göra det helt gratis via den här länken.

Så nu när du har lytt mina order borde nedladdningen alltså redan vara igång och du kan slappna av en sekund.

Jag inser att jag inte hållt upp kommunikationen här på sistone. Anledningarna är många men mest av allt så har jag lidit brist på motivation att skriva. Nästan varenda gång jag fått ett uppslag och satt mig ner för att uppdatera så har jag nästan direkt slagits av en aggressiv meh-känsla och skitit i det. Att jag dessutom lyckats scora en hel del jobb på skoltidningen har givetvis gjort sitt till. Första numret med min medverkan kom ut förra veckan och jag kan nu presentera min halvsida i scannad form om du bara klickar dessa ord.

Jag kommer fortsätta scanna och lägga upp nya artiklar och recensioner. I nästa nummer finns det en hel del material av yours truly och till numret efter det har jag lyckats scora min första intervju någonsin, så nästa tisdag ska jag alltså träffa väl valda delar av Alphabeat för en kort pratstund och efter det ska jag recensera deras gig i stan. Oerhört nervöst men samtidigt sjukt kul. Det är också ju en klar fördel att jag inleder min intervjuar-karriär med ett gäng glada danskar än typ Pogues. Den kommer ni också få se här när den tryckts. Tills dess ska jag spela massor av Fallout 3 och det finns inget någon kan göra åt saken.

Andra bloggar om , , , , , ,

Demos, demoer, demoner

Dags för den här veckans uppdatering verkar det som och eftersom Fallout 3 sålde slut innan jag kunde hämta upp mitt ex så har jag istället spenderat de senaste dagarna med att få igång Xbox Live. Detta lyckades jag med igår eftermiddag och har sedan dess njutit frukterna i form av en hög demos. Vilka? Dessa;

Mirror’s Edge
Dices galet förhandshypade Parkour-simulator har inte undgått mitt intresse och de få minuter med spelet vi bjuds har inte gjort ett dyft för att stilla min hunger. Trots att kontrollen är relativt enkel att lära sig så märks det att det finns mer djup i systemet än vad Dice låter oss uppleva. Efter en kort tutorial så flyger man igenom spelets första uppdrag så intuitivt att man undrar om ens fingrar radiostyrs direkt från Dices högkontor. Mycket, mycket lovande.

Tomb Raider: Underworld
Legend och Anniversary är fortfarande de två bästa Tomb Raider-spelen någonsin och ska man döma av den här demon kommer Underworld att följa deras fotspår med briljans. Grafiken är så lummig och krispig att man vill dyka in genom tv:n och uppleva allting i egen person. Laras rörelseschema verkar nästan helt orört från tidigare, även om vissa plattformssektioner inbjuder till en hel del svordomar då skatan absolut vägrar hoppa åt det håller man säger åt henne. Bortsett från det så verkar Underworld bli ett garanterat köp det också.

Mega Man 9
Okej, det är redan släppt och de flesta har redan spelat igenom det vid det här laget men jag måste ändå får inflika vilket underbart litet spel det här är. Den gamla Mega Man-känslan är helt intakt och jag är så glad att Capcom helt valt att skita i att modernisera någon del av spelupplevelsen utan har istället retro-älskat med varenda partikel av formeln som gjorde de tre första Mega Man-spelen till klassiker. Sjukt svårt men också galet belönande; köp det nu.

Banjo & Kazooie: Nuts & Bolts
I ett ord; Nja. B&K har bytt plattformsaction mot en blandning av MySims-knåpande och GTA-bilfysik. Jag spelade inte ens klart demon eftersom jag blev så uttråkad av de timslånga tutorial-momenten och den påtvingade lustiga dialogen. Rare verkar inte ha det rätta knycket längre, tyvärr, och just nu känns det som att två underskattade plattformsikoner får lida.

Och till sist vill jag tipsa om Starship Amazing. Grymt beroendeframkallande electronica från Alaska som snarast kan beskrivas som någon slags neo-chiptune pop. Melodiskt och beroendeframkallande och förbannat svinbra. Ladda ner nya skivan grattis med en gång.

Andra bloggar om , , , , , , , , , , , ,

Veckan

Sju hela dagar utan en enda uppdatering. Vad kan min goda anledning vara? Det rör sig varken om en handikappande sjukdom eller lathet utan ren och skär social upptagenton. När jag lämnade er sist så var jag just på väg till ett möte som eventuellt kunde leda till min första “position” på en god-honest publikation. Jag fick dock inte positionen jag ville ha som en slags spel/musik-skribent, tyvärr.

Däremot landade jag rollen som The Mets första  delredaktör för spel-delen som jag själv var med och tog fram. Detta har inneburit flera drastiska förändringar, varenda en till det glimrande bättre. Till exempel har jag haft en anledning att dra iväg flickvännen för att köpa ny TV och också för att investera i en Xbox 360, något som gör att jag inte känner mig riktigt lika efter som alla andra längre. Att jag dock först nu kan njuta av Dead Rising och Bioshock är väl förvisso lite deprimerande, men bättre sent än aldrig.

Från och med nu ser jag nästan uteslutande fram emot det gemensamma, veckolånga besöket jag bjuds av Fabian och Christopher om 12 sketna dagar. Ända sedan dagarna då jag parkerade mig själv i Leeds för första gången har jag längtat efter svenskt finbesök och nu står det äntligen för dörren och jag är uppspelt som en riktigt uppspelt jävel.

All annan tid har mest gått åt till att kallstarta upp mig själv ur sängen tidiga morgonstundar samt läsa fenomenala Dawn Of The Dumb av geniet Charlie Brooker. Ni kommer nog få läsa en hel del om Charlie Brooker den kommande tiden här då jag tagit mig tid att gå igenom mannens samlade verk bok för bok samt program för program de senaste veckorna. Allting, och jag menar varenda liten pryttel, är guld och måste upptäckas av alla. Ni kan ju börja med det här klippet - se nedan - från hans fantastiska Screenwipe, ett tv-program om tv som i all sin enkelhet är välskrivet, hysteriskt underhållande och på riktigt informativt om man är ens det minsta intresserad av tv. Youtuba karln (eller klicka här där hela serien finns samlad) och läs gärna hans kolumner han skriver veckovis för The Guardian via dessa ord, om ni orkar.

Andra bloggar om , , , , , , ,

Wario krossa

Finurliga reklamkampanjer har jag alltid varit svag för och den här, för nya Wario Land: Shake It, är smått briljant i sin enkelhet. Spelet i sig ser ganska lovande ut även om det förmodligen är aningen för gammaldags och simplifierat för alla som inte är plattforms-noviser, speciellt med tanke på hur Nintendo numera verkar satsa exklusivt på retro- och familj-marknaderna.

Olle Ljungström, denna levande legend, har blivit strålande hyllad av “svenska artisteliten” som den alltid kallas, genom en coverplatta. Olle själv har såklart blivit rörd och tackar i en video alla deltagande artister (bland annat Thomas Di Leva, Jocke Berg och Eric Gadd) på ett sätt som bara en icke-mediatränad outsider-trubadur kan. Skivan “Andra Sjunger Olle Ljungström” släpps i dagarna och ni kommer kunna läsa mina två ören om den här mycket snart.

Andra bloggar om , , , , ,

Hemmabunden

Väskan hånar mig. Den ligger där på min säng och hånar mig. Full av mina kläder och mina spel ligger den där och tvingar mig att dra min blick till dess ännu ouppackade uppenbarelse. Den ska packas upp. Bara inte riktigt nu. För först ska det här inlägget skrivas, rummet ska städas, det ska dammas, spindlarna som slagit rot på mitt fönster ska drivas ut och affischer ska upp. Sen ska väskan få sitt.

Jo, nu är man i Leeds igen. Staden som inte riktigt är en stad så mycket som det är en eterisk alternativ dimension där alla negativa aspekter av mänskligheten manifesteras i spöklika gestalter som täcker de grådissiga gatorna som deprimerade daggmaskar. Men det är kul att vara tillbaka och återigen sålla mig till de studerande massorna. I år är sista året innan det är dags att ta del av “verkligheten” och börja jobba för brödfödan och det innebär såklart den tyngsta bördan i mitt studieliv någonsin. Bland annat så ska jag skriva min första avhandling, en nätt liten sak på 30-40 sidor som ska hålla publikations-kvalitet. Med tanke på att det mesta jag skriver knappt är värdigt inträde i Kamratposten så är det här en svindlande tanke, men just nu rider jag på en våg av positivitet som suddar ut eventuella åskmoln av tvivel.

Dessutom har jag ju faktiskt ledigt i ännu en vecka och då ska jag fortsätta knarka Super Smash Bros Brawl och också bita tänderna i DS-remaken av Final Fantasy IV. En massa utlovade inlägg som jag redan skrivit men inte orkat lägga upp ännu kommer också att dyka upp så ni kan faktiskt få se fler än ett inlägg om dagen de närmaste veckorna så var noga och kolla att ni inte missar något (för gud, vilken förlust det vore).

Andra bloggar om , , , , ,

Också kristna kan rocka

Om du tyckt att Guitar Hero verkat skojigt men avvikit från att faktiskt spela det på grund av den okristna musiken så har nu räddningen kommit i form av Guitar Praise. “Rock out to your favorite christian rock bands” lovar trailern som dessutom visar upp den fantastiskt innovativa plastgitarren som det är tänkt att du ska “shredda” med. Nog för att det garanterat finns en marknad för det här i det amerikanska bibelbältet (och eventuellt i Örebro) men för oss andra så skjuts hela affären i sank i och med den subtilt skitroliga trailern som kan skådas här under.

Notera att gameplay-demon missar så gott som varenda not. Notera den underbart torra speaker-rösten som med en fuktig stämma rullar fram obekväma fraser som “while you’re shredding”. Notera den underbart helylliga stämningen när pappa dyker med i spelet. Notera hur varenda korn av rock n roll har blivit kirurgiskt borttagen från hela anrättningen. Killinggänget hade fan inte kunnat göra det bättre om de försökt.

Jaha, nu ville det inte funka att lägga in en video här så kolla trailern via länken istället: om du klickar här så kommer jag (kanske) inte hälla stearin över dig när du sover.

Andra bloggar om , , , , , ,

Seriösa konstnärers vånda

Vad lättad jag blir. Jag trodde ju faktiskt ett tag att E-Type sålt sig, och vilken värld det vore om man inte ens kunde lita på E-Types oförvitlighet och artistiska integritet. Problemet är bara att när jag läser om den där reklamen så påminns jag bara om hur jävla bäst Max hamburgare är och gråter en skvätt över det dystra utbud jag tillbjuds i mina anglosaxiska hemtrakter.

God morgon förresten. Här sitter jag och plitar för brinnande livet. Alldeles nyss tryckte jag Send på en ansökan till mitt universitets tidning The Met som söker efter nytt blod till underhållningsteamet - något jag givetvis fick blodad tand av. Utöver det har den senaste veckan varit underbart händelselös. Förutom en tripp in till stan för lite ekonomisk saliggörelse. En ny vinterjacka bidde det, samt en bunt t-shirts och strumpor. Till det lade jag och flickvännen Super Smash Bros Brawl samt Final Fantasy IV-remaken till DS. Brawl har hookat mig fullständigt - betydligt mer än jag faktiskt förväntade mig - och FFIV har jag faktiskt inte ens fått tid att prova ännu.

Intressant nog så handlar ju bägge spelen i själva verket om att ett företag har tagit ett tidigare fantastiskt spel och finslipat det till perfektion. I det senare fallet släpps det som just en remake medan Brawl släppts som en uppföljare, fast det strängt taget rör sig om en upputsning av föregångaren Melee. Snyggare grafik, aningen smidigare kontroll, fler karaktärer bla bla bla. Allt är bättre, det är fortfarande sjukt kul och eftersom det inte verkar komma någonting överhuvudtaget att glädja sig åt till Wiin inom någon överskådlig framtid så rekommenderar jag att alla som, mot förmodan, inte redan gjort det köper Brawl snarast.

Also; fan att man inte tänkte på det.

Andra bloggar om , , , ,

Ken’t play guitar

Nu bekräftar alltså Kent själva nyheten att låten “Vinternoll2″ kommer vara med i kommande monsterdyra Guitar Hero: World Tour och inte enbart i någon skandinavisk specialversion, utan i den ordentliga, internationella releasen. Oerhört kul nyheter, speciellt för oss som försökt sprida bandet till en engelsktalande crowd på gräsrotsnivå i flera år nu men misslyckats eftersom folk som pratar engelska har så galet svårt att ta till sig icke-engelskspråkiga kulturyttringar, men nu kanske det blir ändring på den saken. Detta innebär förresten att om jag kommer för mig att inhandla spelet i England så kommer jag alltid kunna glassa genom att vara den enda som kan skråla “du är min hjälte för du våååågar vaaara raaak”, vilket alltid är välkommet.

Imorgon ska jag jobba sista dagen (på riktigt, den här gången) för sommaren och då ska jag se till att ta en bättre cykel än Reserv 2 som alltså kan suga satans kuk i helvetet. Det är alltid skönt med lite extrapengar men jag märker verkligen att musten sugits ur mig för en god tid framöver nu så att få återgå till att inte göra särskilt mycket alls kommer vara ytterst behagligt. Dessutom så är de sista dagarna innan hemfärden i full fart så det ska utnyttjas till fullo såklart.

Andra bloggar om , , , , , ,

« Tidigare inlägg