Min ena namne Rickard Olsson har hamnat i hetluften efter att ha dragit ett halvvågat skämt om tyskar och eftersom detta är sådant som folk på allvar blir sura på i Sverige så har han nu alltså anmälts till Granskningsnämnden. Herregud, är allt jag orkar säga om den saken.
Men vad ingen reflekterat över är att skämtet inte är hans eget. Detta kan i och för sig förlåtas delvis då originalet inte direkt är lättillgängligt på svensk mark, men faktum kvarstår att det är Dylan Morans skämt från första början. Tror ni mig inte kan ni ju undersöka saken härnedan.
Props förresten till att Rickard tydligen har bra smak när det gäller ståupp och för att han inte är en sån jävla Peter Jihde och vågar dra lite edgy skämt i direktsändning. Vi behöver mer sånt.
Det är ett tag sen jag började pula på en ansiktslyftning av bloggen men eftersom min CSS är ytterst ringrostig så har det inte blivit exakt som jag önskat mig riktigt ännu. Jag har dock pillat lite varje dag nu så jag har en vag idé om hur jag vill att det ska se ut till slut och det är ingen världsomstörtande skillnad egentligen. Det lär blir mycket mindre skogsgrönt, i alla fall.
Extramaterial; kanin som antastar en mjukis-sköldpadda.
Ikväll bär det återigen iväg till Ung08-festivalen i Kungsan. Igår var jag där för att avnjuta Honeydrips, ett “band” jag inte blivit bekantat med tidigare men det var en ytterst trevlig upplevelse. Inget går upp emot att stå under ett plastskynke med 25 andra och se en man i Dark Throne-tröja och en iPod spela episk myspop medan regnet smattrar bara någon meter bakom en.
Ikväll ska jag dela den här upplevelsen med David Pagmar, alias Montt Mardié. Ett sant nöje då jag inte fått chansen att se karln in action tidigare, trots att jag faktiskt bott bara några minuter ifrån honom här ute på vischan. Men ikväll ska även den oskulden tas och jag ska till och med lirka med mig min kamera för att försöka få några hyfsade bilder med lite tur.
Som för att fira så hittade jag den här benknäckande vackra versionen av Rihannas “Umbrella”, framför av Montt Mardié, på svenska. Bedårande så in i ryggmärgen.
Man skulle kunna tro att jag har utvecklat min humor de senaste fyra åren och det trodde jag dessutom att jag hade, åtminstone till någon mindre del. Men när jag frontalkrockar med den här underbara subtitlade versionen av Sovjets nationalsång så kan jag inte undvika att garva glatt som den 17-åring jag var när jag såg den för första gången. Precis som den 17-åring jag uppenbarligen fortfarande är.
Egentligen är det nästan meningslöst att kommentera den här trailern. Den talar för sig själv så mycket bättre än mina eller andras sarkastiska kommentarer någonsin kan göra. För vad gör man när man inser att deadlinen till E3 börjar ta slut och man vill visa upp den sjuttioelfte ursäkten till att det spelet alla egentligen väntar på inte är färdigt ännu? Jo, förstår du. Man slänger ihop tre bitmap-bilder med lite olika videoeffekter, lägger på ett generiskt metal-riff och drar ut på hela härligheten det i fyra minuter. Enter Duke Nukem Trilogy, E3’s finest.
Åh gud, snälla låt inte det här bli en ny Hitman. Snälla, låt oss få en hygglig actionkavalkad i bästa Sin City-manér och inte ännu en utmärglad och pinsam speladaption på vita duken. Jag hoppas verkligen, jag hoppas så innerligt att den kommande Max Payne-filmen hamnar i den bra skaran av spelfilmer - Silent Hill, Doom - istället för det helveteshål där nämnda Hitman, Alone In The Dark och Dead Or Alive ligger och jäser.
Nu finns det i alla fall en trailer att fresta sina sinnen med och det är inte utan att en tunn slöja av försiktig förväntan sveper över en när man ser Marky Mark flyga genom korridorer med geväret som fastnaglat i händerna. Men frågorna kvarstår likväl; PG-13? Mila Kunis? Är inte Beau Bridges död ännu? Och en nytillkommen sådan är såklart; vad är dealen med den där svarta “ängeln” som skymtas i slutet? Det här ska onekligen bli intressant.
Så skrev jag på en papperslapp för 18 månader sedan som jag hittade i en gammal jeansficka idag. Vad som inspirerade mig till denna besynnerliga poesi är anyone’s guess, men jag var tillräckligt nöjd för att låta den pryda ett inlägg - det 197e i ordningen - på bloggen, så något måste det ju vara värt.
Två dagar på Posten är nu avklarade och lagda bakom mig och hittils har det varit en ytterst behaglig upplevelse. Min handledare har gjort ett strålande och inspirerande jobb med mig och jag tror att jag i hans händer kommer bli en riktig mästerpostiljon en vacker dag. Jobbet är lagom monotomt för att timmarna ska flyga förbi och tillräckligt varierande för att man inte ska stoppa ett jaktgevär i gommen. Speciellt när fullgubbar ropar “Ööh, brevbärar’n!” efter en, och att se de svarta kaninerna i Stadshagen varje dag får mig att tänka på Rocky så det piggar alltid upp.
Äntligen fick jag tag i en fullversion av By Hearts makalösa nyinspelning av gamla klassikern Into The Arms Of Strangers. Trots oerhört det sanslöst korkade beslutet av deras skivbolag att endast göra deras skiva tillgängligt att köpa med en tysk dator så har jag nu alltså hittat en site där jag kan lyssna om och om igen. Den heter Deezer och rekommenderas i övrigt också, då det alltid är galet kul att göra playlists och tvinga de på andra människor.
Till sist vill jag också säga farväl till George Carlin. Ni vet alla vilken hjälte han var och vilket gapande hål han lämnar efter sig, både på ståuppscenen och i cameorollistan i Kevin Smiths filmer. Ni vet alla vilket geni och visionär han var och ni vet alla hur rätt han hade om nästan allting. Ni vet det för att teknikens under gör så att alla kan beskåda hans finaste stunder på Youtube när som helst, så gör det om ni inte redan sorgeknarkat Carlin-godis.
I brist på något av värde att skriva så gör jag likt alla andra bloggare värda namnet och vidarebefodrar den här moderna klassikern signerad dyslesbikt-Fredrik och Mattias Svensson-Mattias. Som det absolut mest svidande ämnet just nu så handlar den såklart om FRA-lagen, ett förslag som kan vara den absolut mest korkade sedan mansskatten. Problemet är ju bara att det verkar som att FRA-lagen faktiskt kommer att klubbas igenom. Jag har egentligen inte så mycket att säga som inte fleraandraredan har förmedlat, och därför så jag nöjer mig med att dra mitt pyttelilla strå till stacken och posta videon i fråga, “Döda Politiska Karriärers Sällskap”
Idag är det nationaldagen, och detta ska man såklart fira med att skrävla om varför man är så jävla stolt över att bo i Sverige. Hela konceptet att klappa oss själva på axeln på grund av vår nationalitet börjar bli riktigt tröttsamt och gammalt, och är ett förlegat koncept som jag innerligt hoppas att vi fasar ut så snart som möjligt. “Därför är Sverige bäst” förklarar Aftonbladet som den illa förtäckta nationalist-blaskan den är, och jag suckar högt och tydligt. Varför ska vi fira vårt eget land överhuvudtaget? Vi gör det ju tillräckligt om några muppar i helkroppsstrumpa dragit hem ett guld i något hottentott-land åtta tidszoner bort, så varför skulle vi behöva sätta en dag om året för att göra det annars?
När det kommer till kritan är det såklart ännu en lång rad anledningar för att supa, som 80% av alla svenska “högtider” som Midsommar och Valborg. Och det kanske är lite väl cyniskt att bli upprörd över en sån sak. Jag erkänner att jag, precis som alla andra idioter, älskar när det vanskas fotbolls-EM och jag gärna svajar en flagga när Sudden vräker in en puck bakom en bortgjord finne i mål. Och jag har tidigare skrivit om hur obehagligt patriotisk man kan bli om man bor utanför sitt hemland tillräckligt länge, så jag är egentligen inte någon att klaga i ärlighetens namn.
Men vad som verkligen irriterar mig med Aftonbladets “rapportering” är den här lilla saken; en enkät i vilken de utfrågat ett antal kändisar vad de tycker att “svenskhet” är. Som min gode vän Mats en gång sa; Sverige är skatteflykt och hembränt. Och som Johan Glans en gång sa;
Vi har sett imponerande Guitar Hero-videor tidigare, men nu har den ultimata GH-prestationen äntligen blivit… presterad. Jepp, Dragonforces Through The Fire And Flames har blivit 100%:ad på svåraste nivån, en bedrift som enligt Yahtzee enbart kan utföras om man antingen är ett “fucking freak” eller om man äger en tränad jättespindel att sköta knapparna. iamchris4life verkar inte äga en spindel, men att han är något form av övermänskligt missfoster tvivlar jag verkligen inte på. Se videon nedan och inse att alla de där timmarna du spenderat på att få fem stjärnor på Cochise varit helt bortkastade.
