Nog för att den första halvan av 2009 bjudit på ett av de tamaste filmutbuden på mycket länge med ytterst få riktigt sevärda släpp, men att de skulle bli så här surrealistiskt illa kunde inte ens jag förutspå. Jag talar så klart om Transformers 2, en film som fenomenalt nog kan beskrivas som Michael Bay’s mest enfaldiga, smaklösa och självupptagna film hittills. Att göra dess styggelse rättvisa kan ta mellan en halv minut till en timme, men budskapet borde stå klart; Transformers 2 så nära idel anti-film som vi som en kulturskapande art kommit än så länge. Jag tror det är dags att omvärdera Matrix Revolutions och Southland Tales.

Knappt 24 timmar har gått och skämten har redan haglat in värre än spöregnet utanför vårt fönster, så låt oss för enkelhetens skull inleda det här inlägget med det hittils absolut roligaste. Signerat Peter Serafinowicz:

Exposure to sunshine, moonlight and good times ruled out: now coroners say cause of death was ‘boogie’.

Men precis som det är självklart att vi njuter av morbid humor när en legend gått ur tiden så är det givet att vi också vältrar oss i sentimentalitet över densamme. Michael Jackson var synnerligen en karaktär som bjöd upp till bägge dessa mänskliga impulser under nästa hela sitt halvsekel långa liv. Han må ha låtit sig själv bli en vandrande punchline under sin sista tid men vi kan inte komma ifrån faktum att oavsett hur underligt hans beteende än blev, hur många rättegångar han deltog i och hur mycket hans fysik föll samman så kan ingenting ta ifrån honom hans musikaliska arv. Popmusiken som vi känner den skulle inte sett likadan ut utan MJ, oavsett vad man må tycka om mannen själv eller ens vad man tycker om musiken i sig. Off The Wall, Thriller, Bad, Dangerous, HIStory. De står för sig själva.

Utöver det finns det inte så mycket att säga utan att börja kommentera den mediacirkus som satts igång eller börja bli onödigt blödig. Vad som hänt är tragiskt och en ikon har moonwalkat ut ur rampljuset för gott så dra igång Liberian Girl och njut.

Nu har det gått ett bra tag sen vi hördes vid sist, bloggen. Jag hoppas att du inte saknat mig för mycket, men torkan har varit helt oundviklig. De få flyktiga stunder då jag kan slå mig ner vid datorn har jag inte direkt haft mycket nyheter att komma med, roliga klipp eller spännande nya musikunder att rapportera om. Men nu faller det sig som så att jag nyss tagit del av mitt officiella slutbetyg.

Tråkigt nog så fick mitt examensarbete inte den love jag hoppats på och landade på mediokra 50, precis i mitt av skalan. Det räcker gott till godkänt, men med tanke på allt arbete jag la ner på det så är det svårt att inte bli lite besviken. Som tur var så rör det sig om betydligt högre siffror i flera andra ämnen, som mitt personbästa 73 i “Television Audiences”. Tack vare såna bravader lyckades jag till slut nå upp till ett slutbetyg på 2:1, d.v.s. Upper Second Class Honours. För de olärda är detta det nästa högsta universitetsbetyget och jämförbart med ett VG+ ungefär.

Så med facit i hand så har de här tre långa, plågsamma åren faktiskt mynnat ut i något rätt grymt ändå. För en gångs skull lyckades jag kliva utanför ramen som den typiske medel-student jag alltid varit fram tills nu. Visst, det är inte toppbetyg, men för mig är det en oerhörd bragd att ha nått över medelmåttet och just i denna sekund kan ingen ta ifrån mig den här lyckan.

Det kommer förhoppningsvis bli fler inlägg den närmaste tiden, men jag vågar liksom inte lova någonting i den stilen längre då jag alltid lyckas bryta dem i vilket fall. Jag ska i alla fall sluta med bloggar.se-taggarna, då de inte drar in särskilt mycket trafik ändå och det är en riktig pain att fixa dem för varenda sketet inlägg. Så det så.

EU-valet passerade mig nästan helt obemärkt förbi då jag istället lagt allt krut på att packa in varenda pinal jag äger i flyttkartonger de senaste dagarna. Hade jag begåvats med en röstsedel hade jag förmodligen kastat iväg en röst på antingen Piraterna eller F!, bägge partier som jag definitivt inte håller med i allt de tycker men som ändå har varsin huvudfråga som jag känner att inget annat parti har tagit tag i. Jag tvivlar på att min röst skulle falla i samma spår i nästa års val då jag är väldigt skeptisk till enfrågepartier i Riksdagen, så det lutar åt Mp som vanligt.

Vinsten som var Sd’s misslyckande blev kortlivad när det stod klart att BNP lyckades plocka hem en plats i EU-parlamentet. Mycket, väldigt, fasansfullt tråkigt. Men vad vore de för fascister om de inte lyckades fördärva vardagens små segrar då och då?

Nu är det nog dags att återgå till packandet. Ska plita ihop någon slags E3-sammanfattning för Audioscribbler senare och efter det ska jag nog belöna mig själv med pizza och en flaska billigt rött guld.

(Här hade jag vanligtvis haft bloggar.se-taggar, men Chrome verkar omedgörlig med det scriptet just nu, så ni får klara er utan dem)

Dags för ytterligare en trailer och den här gången är det Duncan Jones debutfilm Moon som jag vill propsa för. Inte sedan första Cloverfield-teasern kom ut har jag blivit riktigt lika hypad av en trailer, men om filmen är lika bra som den här förhandstitten utlovar så kan det verkligen bli något extra. 

Dessutom är det kul att Moon släpps bara några månader innan Twilight-uppföljaren New Moon. Gud, ja.

Andra bloggar om moon, duncan jones, sam rockwell, trailer, video, film

Ett av de första inläggen jag skrev här på bloggen handlade om PBC Productions, en liten grupp filmare från New York som gjorde sig ett namn med serien The New Adventures of Captain S! som var en varmhjärtad och ofta fantastiskt rolig kärleksförklaring till både spel och ostiga 90-talskomedier i stil med Saved By The Bell och Captain N. Sedan första säsongen av Captain S avrundades för snart två år sen så är det många fans som väntat på en uppföljning som det hintas till i det sista avsnittet. Idag var dock dagen då PBC tvingades offentliggöra det tråkiga faktum att det inte blir någon andra säsong i en kort och lustigt översentimental video. Det är ännu inte helt klart varför serien lagts ner och på seriens hemsida så nämns att den var i produktion så sent som för en månad sen men att de nu tvingats lägga den på is. 

Mycket tråkiga nyheter alltså, men det ger mig å andra sidan ytterligare en chans att pracka på er den här mycket underskattade serien ännu en gång. Vill man se samtliga tio avsnitt, och det vill man såklart, så klickar man här och får alla i en händig spellista som jag nyss knackade ihop. Man vill se det för referenshumorn, den galet lökiga slapsticken, det medvetna överspelet och för det fantastiska soundtracket av Glenn Case.

Andra bloggar om the new adventures of captain s, captain s, captain n, sega, 90-tal, nintendo, retro, video, spel, humor, pbc productions

Det är något fenomenalt deprimerande över att knåpa ihop en ordentlig CV. Jag tror inte det är helt och fullt hälsosamt att konservera alla positiva aspekter om ens person på så lite plats och på ett så opersonligt och kallt sätt, men å andra sidan så kan man åtminstone finna viss glädje i de få bitar man faktiskt kan vara stolt över. Två sidor av mig och mitt liv nedhamrat i oförlåtelig Times New Roman ska representera mig som yrkesperson den närmaste tiden och det är inte utan att det skrämmer lite. Som om inte det vore nog så har jag JÄTTEONT i handen. Den kan vara bruten, så ont gör det.

Något som piggar upp arbetssökarångest och lillfingersmärtor är att vi fått tillskott till faunan här hemma. Det har nu gått lite drygt tre veckor sen vår tidigare hamster Mimo dog, två och ett halvt år gammal, och hamsterburen har stått tom sedan dess. Men nu har den alltså fått en ny hyresgäst, så säg hej till Kirk:

Andra bloggar om cv, arbetssökande, hamster, djur

Om ni är som jag så är ni just nu helt uppslukade av all Star Trek-noja som kommit till följd av den nya JJ Abrams-filmatiseringen. Jag har inte haft chans att se den ännu men har istället laddat upp för fullt med att njuta av att återuppleva de tre bästa filmerna i serien, det vill säga nummer 2, 3 och 4. Jag kommer förmodligen återkomma med mina tankar om nyversionen när jag kommit för mig att se den, men alldeles för många i min närhet hävdar att den är grym för att jag riktigt ska våga sänka förväntningarna på förhand. 

Om man dock önskar att den filmen, liksom det mesta annat, nog skulle bli aningen bättre om den hade mer Shatner i sig så kan man festa loss till det här korta klippet som inte bara innehåller allas vår Jim Kirk men också Batman! Ja, den första och oslagbara Adam West såklart. Klippet är från ett misslyckat försök att göra en tv-serie om Alexander den store som aldrig kom förbi pilot-stadiet. 

Tanken på att det, i ett alternativt universum, finns fler avsnitt av det här är slående.

Andra bloggar om star trek, william shatner, batman, adam west, tv, film, video, youtube, humor, alexander den store

Det här är garanterat en av de sista gångerna då jag kommer skriva om mitt studieliv eftersom det tekniskt sett är över nu. I måndags så skrev jag mitt sista prov och innan dess har jag lämnat in mina sista uppsatser, vilket gör mig helt färdig nu. Det enda som återstår nu är examen i juli och sen är det bara att kasta sig huvudstupa in i resten av livet. Det är väldigt, väldigt skrämmande men samtidigt så känner jag mig hyfsat redo att lämna skolbänken i bakspegeln efter 16 stadiga år i dess grepp. 

När jag flyttade till England för att börja den här kursen så gjorde jag det med intentionen att flytta tillbaka till Sverige när de tre åren var färdiga men under tidens gång så började jag känna mig mer och mer hemma här och nu verkar jag helt sonika bli kvar här på heltid. Det har varit ett helvete att bo och leva utan mina vänner och familj och det är fortfarande en pärs att inte kunna slinka in till stan med Christopher och Fabian för en lunch på Max och runtrotande på Beyond Retro och Bengans när jag känner för det. Det är fortfarande någonting jag saknar men tiden har också gett mig möjligheten att prata med folk över billiga abonnemang, Skype och nyttja sista minuten-resor för att göra spontana besök. 

Vad framtiden kommer utröna vågar jag knappast spekulera i. Jag har redan börjat ansöka till ett antal jobb som verkar intressanta, där det mest lockande är ett översättar-jobb på en liten spelstudio i Berkshire som söker svensktalare. Annars är det idoga mattbombande över spelmagasin-scenen som gäller, då det är där jag vill få in foten på allvar nu. Hur det går kommer ni utan tvekan få följa first hand här i bloggen. Tills dess finns jag fortfarande sporadiskt på Audioscribbler, Twitter, Xbox Live och givetvis här på TPG. Tack till alla er som följt mig hela den här tiden och ni som fortsätter att ögna över mina förehavanden trots mina avbrott och utbrott. Ni är alla grejt.

Nu när det här är gjort ska jag ta mig i kragen, städa upp mitt parodiskt ostädade rum samt eventuellt bege mig till Subway för en Spicy Italian med extra ost. Under tiden kan ni ju spana in veckans Spelradion som har min goda kamrat Emil Kraftling på besök. I vilket fall så ses vi snart. Lev länge och blomstrande.

Andra bloggar om studieliv, studier, framtiden, jobbsökande, speljournalistik, översättning, spelradion

Hideo Kojima har något i kikaren och vad det än är så kommer det involvera moln. Det här är alltså den första teasern på ett hittils okänt projekt som finns att beskåda på Kojimas hemsida. Det uppenbara antagandet är ju såklart att det rör sig om ännu ett Metal Gear men jag vågar ändå vara optimistisk och gissa att det här är den efterlängtade fortsättningen på Kojimas mest underskattade spel; Snatcher. Det har tisslats och tasslats om det s.k. Project S ett bra tag nu och det vore väl nästan för väl om det här indikerade en ny del i Snatcher-sagan. Titta bara på det kala landskapet. Ryssland? The catastrophe? Hmm? Jag vågar i alla fall drömma och med lite tur så kommer jag få rätt när E3 kommer omkring.

Andra bloggar om hideo kojima, snatcher, metal gear, metal gear solid, spel, rykte, e3

Det här ska alltså föreställa det första smakprovet på gameplay från Beyond Good & Evil 2 och om det stämmer så ser det ju faktiskt oerhört lovande ut.

Vad som slog mig när jag först såg videon var hur mycket det påminde mig om Mirror’s Edge, från wall jumps och ground rolls hela vägen till slutet är Jade hoppar från taket och grabbar tag i helikoptern. Absolut inget fel med det, det känns rentav som ett system som skulle passa BG&E perfekt om de lyckas implementera det ordentligt. Med lite flax och vilja kan det här nog bli något alldeles speciellt.

Andra bloggar om beyond good and evil, beyond good and evil 2, mirror’s edge, spel, video

Återigen dags att skaka liv i bloggen efter en lång tids tjänstledighet. Efter att examensuppsatsen lämnades in för en vecka sen så tog jag ett långt avbrott från allt vad skrivande heter för att lugna nerverna och handlederna igen. Det verkar inte hjälpt, eftersom jag nu har en fruktansvärd smärta i axlarna som någon doktor säkerligen bör titta på. Men bortsett från ett enda prov så är jag nu alltså klar med universitetet, något som känns helt tokigt. De närmaste månaderna kommer innebära en hel del, fast medans det känns ytterst skrämmande att tänka på allt vad jobb och uppehållstillstånd heter så ser jag också fram emot vad den närmaste framtiden kan ha att bjussa på. 

Jag brukar lova det här då och då, men nu är det verkligen mycket på gång. Dels har jag ett helt nytt projekt som jag är väldigt upphetsad över som jag förmodligen kommer kunna realisera nu i veckan, och förhoppningsvis kommer resulatet komma upp lagom till nästa helg. Dessutom så tänkte jag göra någon form av serie här på bloggen för att blidka alla er som faktiskt inte givit upp hoppet trots mina långa avbrott. Inte helt säker på vilken form det kommer ta sig men det kommer säkerligen bli värt väntan. 

Dessutom vore det ju rätt trevligt att få tid att spela lite spel också. Det senaste jag haft någon större chans att testa är Resident Evil 5 men vad jag tycker om det kommer ni få veta i sinom tid, annars har det mest blivit Peggle och Left 4 Dead i lika doser. Mycket mer lär det nog inte bli framöver heller, förutom att jag ska piska mig själv att fortsätta med Fallout 3 som jag fortfarande inte har spelat i närheten av tillräckligt. 

Jag har också funderat på att lägga ner de här bloggar.se-länkarna som jag brukar ha i slutet av alla inlägg. Det känns inte som att de ger mig speciellt mycket extra trafik och det är bara en pina att ständigt behöva sammanfatta alla inlägg i små tags. Ge mig gärna feedback på det. Här kommer de i alla fall den här gången:

Andra bloggar om studerande, examensarbete, nackspärr, resident evil 5, spel

Trots att jag bombarderats med brev och mail om att min domän kommer att gå ut den 20e April så lyckades jag ändå glömma bort det, och det är alltså därför bloggen legat död i lite drygt ett dygn. Jag ber om ursäkt för den här fadäsen och skyller omedelbart ifrån mig med att jag legat  i extra hårt med pluggandet nu när det är mindre än två veckor innan mitt sista skrivna arbete ska lämnas in. Det ser hitills rätt dugligt ut om jag får säga det själv, och jag ska försöka hålla er uppdaterade så gott jag kan. Annars finns ju alltid Twitter.

Dagens tanke: Varför säger folk alltid att Luigi är smalare än Mario? Han är förvisso aningen längre och har ett mer avlångt ansikte, men så vitt jag kan utröna så är de ungefär i samma midje-division. Luigi är för övrigt en grovt underskattad karaktär som borde få fler chanser att skina än det halvdassiga Luigi’s Mansion. Så det så.

Andra bloggar om domän, blogg, twitter, mario, luigi

Har du någonsin slagits av tanken på hur Bohemian Rhapsody skulle låtit om den skrivits och framförts av en orkester bestående enbart av stenåldersdatorprodukter? Om du, mot förmodan, svarade “ja” så har någon förverkligat din dröm med det här surrealistiska mästerverket.

Andra bloggar om queen, bohemian rhapsody, datorer, musik, kreativitet, old school, elektronik

Med gruvligt lysande timing har min iPod beslutat sig för att sjunga på sista versen, och detta sker givetvis dagen innan jag ska åka till Stockholm och således spendera merparten av dagen på flygplatser och plan. Det kommer jag nu få göra musiklös, vilket är fruktansvärt irriterande. Speciellt som jag fortfarande är helt vilse angående vad som kan ha hänt. Senaste gången jag nyttjade min iPod var i tisdags och då fungerade den klanderfritt som vanligt men när jag idag skulle gå ut så hade den dött helt.

Eller ja, det stämmer inte helt. Problemet är inte att den är låst utan att klickhjulet verkar gått sönder. Det går bra att synka den i iTunes och den reagerar när jag ändrar Hold-inställningen, men den svarar inte på när jag försöker klicka eller snurra på hjulet alls. Det enda jag kan tänka mig skulle hjälpa vore en fjärrkontroll men någon sådan lyckades jag inte hitta här i stan och jag kommer som sagt inte ha tid att leta mer noggrant innan jag åker imorgon. Oerhört frustrerande, är vad det är.

Andra bloggar om ipod, apple, mp3-spelare, rant

Det är såklart ren och skär lögn att jag ska byta namn. Är osäker på hur lyckat det blev i slutändan, men jag är ändå rätt nöjd med att åtminstone en person mailat mig om saken. Jag förklarar det där därför för ett galet lyckat skämt!

Utmärkelsen som gårdagens bästa skoj går dock till Trent Reznor, a.k.a mannen bakom Nine Inch Nails, som slängde ihop den här lysande saken; Strobelight! Det vore ju nästan kul att höra “Pussygrinder” med Sheryl Crow, för att inte nämna att Trent ser galet cool ut även när han bär överlöjliga Kanye West-shades. 

Starship Amazing gjorde en liknande metamorfos där de i en video (som nu verkar ha tagits ner) berättade att de sadlar om till MC J Phat & DJ Savy. Pluspoäng får de också för att de faktiskt spelat in en rapskiva som går att ladda ner här. 

Andra bloggar om aprilskämt, april april, nine inch nails, trent reznor, starship amazing, sheryl crow, musik

Återigen känner jag att det är dags att röra om i grytan och köra ytterligare ut-med-det-gamla-in-med-det-nya och den här gången är det inte bara bloggen som får sig en ordentlig ommöblering. Den senaste tiden har jag febrilt skickat min CV till så gott som varenda spelmagasin i både Sverige och England varpå jag fått ytterst få napp. Häromveckan fick jag dock ett mail från den eminenta blaskan Super Play som var försökt intresserade av att ge mig arbete. De hade dock ett problem, nämligen det faktum att jag delar mitt namn med före detta Kong- och Gameplayer-skribenten Rickard Olsson som nu bland annat skriver på Pakten och Out Of Ammo, vilket skulle kunna leda till en hel del förvirring. 

Det är med detta i ryggen som jag ny lämnat in en blankett med det sexiga namnet SKV 7630 till Skatteverket för att en gång för alla kasta “Rikard” till vargarna till förmån för det jag gjort till mitt internetnick de senaste åren; Rocky. Mina mellannamn – Jan och Linus – kommer dock bestå av främst nostalgiska skäl. Det är en rätt udda känsla att ha inlett den här processen, men jag tror att det kommer visa sig vara det bästa jag kunde gjort för min framtida karriärs skull. Hur många vuxenpoäng ger det här, för övrigt?

Andra bloggar om namnbyte, byta namn, skatteverket, nystart, super play, rickard olsson, rocky

Som ett par av er säkert vet vid det här laget så anser jag att världens bästa tv-program är Charlie Brooker’s Screenwipe, ett program som nu ynglat av sig och fått en spinoff; Newswipe. Där Screenwipe behandlade tv i allmänhet så är Newswipe, som man kanske kan gissa, fokuserat på nyhetsbevakning. Första programmet visades i onsdags och nu finns det på Youtube vilket ger mig en lysande anledning att än en gång tvinga på er den här fantastiska serien. Bästa biten sker mot slutet när Charlie sätter tänderna i den sensationslystna rapporteringen om skolskjutningen i Winnenden. Det här är en halvtimme ni alldeles säkert kan avvara.

Del 1

Del 2

Del 3

Andra bloggar om charlie brooker, newswipe, nyheter, tv, humor, video

Jag tror att jag har lyckats sätta fingret på vad problemet med TPG varit de senaste månaderna;  otydlig profil. Det här är ju egentligen en dödssynd för bloggar som inte tillhör människor som det finns något slags allmänintresse för, d.v.s. kända personer eller folk vars liv på andra sätt skulle kunna vara intressanta för sin omgivning. Jag är inte helt övertygad om jag passar in i någon av dessa kategorier och därför är det hyfsat lätt att förstå varför bloggen sällan når över ett dussin besök om dagen, speciellt nu när jag låtit den ligga och ruttna utan vettiga uppdateringar så länge.

Men problemet är att när jag beslutar mig för att gå in i ett projekt med ett tydligt mål så lyckas jag oerhört sällan hålla min egen motivation vid liv tillräckligt länge för att det ska mynna ut i något av värde och jag tror att det är här skon klämmer. För att lyckas med att skapa en intressant blogg måste man antingen vara en intressant person eller ha en intressant idé. Är man bara en rätt vanlig wordpress-dweller som skriver sporadiska inlägg om hur jobbigt det är med plugget så är det självklart att de stora besökssiffrorna uteblir. Men det är också något jag egentligen inte har några större problem med. Det är en skön process att skriva om saker utan att behöva oroa sig så vansinnigt mycket om jag skulle snubbla över ett stavfel eller att det ska vara underhållande för andra. Fast vetskapen att det kanske finns folk där ute som finner det lite underhållande är å andra sidan en trevlig sporre, så jag tror att jag kommer att fortsätta än ett tag till trots allt.

Och med detta i ryggen; fan vad jobbigt det är med plugget.

Nu sitter jag här och har gett upp dagens försök att vara produktiv och i samma ögonblick faller den alldeles för bekanta känslan av panik över mig. Examensarbetet är nu knappt en månad bort från deadline och när ett av tre kapital (knappt 2000 ord skrivna av minst 8000 nödvändiga) är färdiga så är det svårt att inte känna sig smått vettskrämd. Trots att jag klämt mig igenom kapitel efter kapitel av nödvändig litteratur så känner jag mig ändå så oerhört osäker på vad det ändå är jag håller på med. Så fort jag sätter mig ner för att sammanfatta en tanke på papper så känner jag genast “nämen fan, det här går ju inte alls ihop. skrota!”, varpå den skrotas. Att det bär av till Stockholm om mindre än en vecka hjälper inte direkt saken då jag känner mig själv för väl för att kunna tro att jag kommer få några större mängder jobb gjorda under den veckan, alltså måste jag klämma ur mig den stora majoriteten av slit innan jag drar iväg. Detta i sig leder till en feedback-loop av skräck över hur lite jobb jag har gjort och hur mycket som är kvar, samt ifrågasättningar över kvaliteten på det jag faktiskt har skrivit. Rädsla är inte i närheten nog för att beskriva skiten.

507 ord in och jag mår inte det minsta bättre, men känner att det får räcka för idag. Det känns som att stunden är inne för två snabba Nytol, ett glas mjölk och sen försöka värma upp inför morgondagen då jag tappert gör ett nytt försök att komma någonvart. 

Andra bloggar om blogg, profil, studier, examensarbete, panik

Fick ett brev i lådan idag om att min domän håller på att gå ut och kommer göra det om nästan exakt en månad. Easy peasy tänkte jag och satte mig för att förnya den, men så såg jag hur oerhört få och innehållslösa de senaste veckornas inlägg har varit. Det har varit en hel del på gång med slutspurt på kursen och vad vi ska göra efter att plugget är färdigt. När jag väl fått tid att skriva något har det blivit för Audioscribbler nästan varje gång av olika anledningar. Dels för att vad jag vill skriva om ofta går utanför ramen för TPG men också för att jag helt enkelt inte känner att det finns någon riktig motivation att skriva ordentliga inlägg just nu. Det blir mest en video här eller en “idag gjorde jag x och y” som ingen egentligen bryr sig om. 

Därför sitter jag nu och undrar om det är någon större poäng att lägga några hundringar på att uppdatera min .com eller om jag ska låta TPG ligga i dvala tills mitt liv tillåter mig att ge det uppmärksamheten den förtjänar. Den som vill läsa om mig eller vad jag råkar ha för åsikt om musik, film eller spel kan antingen följa mig på Twitter eller, som sagt, klicka på den här långa länken och se allt jag skriver för Audioscribbler. Så vad ska man göra? Alla förslag mottages med glädje och tills dess ska jag spela Left 4 Dead och skjuta upp mitt examensarbete.

Läs även andra bloggares åsikter om blogg, domän, audioscribbler, left 4 dead