Typiskt coolt från Japan. Själv är jag fortfarande jättesjuk. Det var allt för idag.
Dead Set
oktober 22, 2008 vid 18:26 (Recensioner, TV)
Så igår kväll trotsade jag och flickvän sjukdom och bättre vetande för att släpa oss själva 45 minuters bussfärd till Bradford för smygpremiären av Dead Set, en ny skräckserie skriven av undertecknads husgud Charlie Brooker. Här följer några tankar.
Handlingen är simpel men intressant; vad händer om världen drabbas av zombier samtidigt som det sitter folk i Big Brother-huset? Lägg därtill att detta sker mitt under brinnande utröstning och du har en jävla balls up. För att förstärka realismen så används det riktiga engelska BB-huset samt dess riktiga programledare som såklart blir en zombie även hon. Det är ruskigt effektivt.
Det mesta av handlingen utspelar sig i och omkring huset i vilket deltagarna ännu är ovetande om katastrofen som sker utanför väggarna. En ensam överlevande av produktionen, Kelly, lyckas fly in i huset där hon försöker överleva tillsammans med de kvarvarande linslusarna.
Konceptet funkar förvånansvärt bra och stämningen är på topp så gott som hela tiden. Istället för att bombardera oss med billiga skrämseleffekter så bygger programmet upp stämningen långsamt i första programmet så till den grad att man sitter på nålar långt innan den första blodsdroppen ens fallit. När så blodbadet inleds är man därför helt shitless.
Våldet är nog det mest brutala som visats i en produktion gjord för TV. Det finns ett par scener som är riktigt obehagliga till och med för en så luttrad zombie-älskare som jag själv. Det finns alldeles för lite skräck gjord speciellt för TV numera så det är kul att se en så hänsynslös serie få så stort förtroende i en stor kanal.
Dead Set kommer förmodligen inte att sändas i svensk TV men är du ett fan av skräck överlag och zombier i synnerhet så är DVD:n väl värd att importa från Play eller Amazon då den släpps den 3:e November. Det är en milstolpe i TV-skräck och en mycket underhållande bit nörd-fanservice. Kola gärna in en trailer också.
Andra bloggar om dead set, charlie brooker, zombies, skräck, tv, video
So fucking special
oktober 21, 2008 vid 12:57 (Humor, Musik, Video)
Jag tror jag kommer göra det till en grej att bara posta en schysst video när jag inte har något annat för mig. Det kommer säkerligen innebära mer underhållning för er läsare än att läsa om mitt tråkiga jävla liv hela tiden.
Den här gången kommer jag tvinga er att konfronteras med en filipinsk pensionär som tar sig an en teen angst-klassiker med ytterst speciellt resultat. Att det här inte blivit ett enormt internet-fenomen är bortom mitt förstånd.
Läs även andra bloggares åsikter om radiohead, creep, youtube, video, humor
Hostmedicin smakar kräk
oktober 21, 2008 vid 2:29 (Bloggen, Ego, Skrivande, TV)
De senaste veckorna har jag jobbat, slitit och faktiskt haft en hel del kul också, något som verkligen inte legat på dagordningen alltför ofta de senaste åren, men jävlar vilka roliga veckor det har varit. Den enda som lidit är bloggen.
Snabbgenomgång; en hel vecka Christopher och Fabian blev total succé. Det punkterades något av den influensa både jag själv och flickvännen lyckades dra på oss och som vi sedemera spred till våra gäster men fan, lite får man väl tåla. I samklang med detta har skolan gått in i andra växeln och mitt tidningsuppdrag har börjat rulla i enorm fart. Mitt första bidrag kommer att synas i nästkommande nummer och i numret efter det har jag lyckats scora en av de största artiklarna och på tal om den…
Imorgon bär det av till smygpremiärvisningen av Dead Set, en ny zombieskräck-serie som kommer att visas lagom till Halloween här. Med en rejäl sopa flax lyckades jag vinna två plåtar till premiären som alltså sker imorgon och den ska jag alltså skriva stor, fet artikel om. Jag flänger nog iväg ett ord eller två om den här också om jag mäktar med det.
Det är en hel del man vill skriva om efter att ha lämnat tomt så här länge men jag skiter i att försöka klämma in precis allting nu utan ska försöka portionera in skiten i små inlägg de kommande dagarna. Flunsan har slagit mig så hårt att jag knappt orkar resa mig ur sängen så sjukledighet - here comes me - vilket såklart innebär massa fritid att tå kol på. Ni vinner.
Oops, halv fyra var det visst. Äh, jag sov hela jävla dagen så det får vara. Jag firar istället morgonens ankomst med snabbnudlar och ett glas Sprite, see ya.
Läs även andra bloggares åsikter om kompisar, influensa, sjuk, dead set, zombiefilm, tv
Torrenthuset
oktober 7, 2008 vid 20:49 (Ego, Studier)
Mina uppdateringar blir allt färre och längre ifrån, vilket såklart är tråkigt för mig och alla tre som regelbundet läser det här. Blandningen av större arbetsbörda plus att vår internetuppkoppling nyligen fick kiss i hjärnan och beslöt sig för att krympa bandvidden med 80% har såklart varit ledande orsaker. När jag dessutom har grävt ner mig fullständigt i underbara Bioshock - ett år efter alla andra - så blir tiden över minimal till att tjattra på bloggen. Nu är det dessutom bara fem dagar innan Fabian och Christopher sätter fot i huset så den veckan lär det bli ytterligare torka i de här krokarna.
Själv sitter jag som den snorsjuka apa jag är och knattrar medan flickvännen däckat av samma snorsjuka några meter bakom mig. Städningen som vi gick in i så entusiastiskt för några dagar sedan har hunnit stanna av till totalstopp, men vi ska nog lyckas få åtminstone våra egna rum att framstå som hyfsat presentabla innan gästerna dyker upp. Tills dess kan vi njuta av vår nya rumskamrat som redan chockat resterande hushållet med att pissa med öppen dörr, runka högljutt, sova med skor på samt märka alla sina köksartiklar med grön tejp. Det hela känns väldigt Jeffrey Dahmer.
Nu skiter jag i det här och går och lägger mig så kanske jag orkar in till plugget imorgon med en handfull värktabletter i magsäcken. Jag orkar inte ens lägga in bloggar.se-taggar, så det här får bli ett sånt där hemligt inlägg som ingen någonsin läser.
Veckan
oktober 3, 2008 vid 2:22 (Humor, Skrivande, Spel, Studier, TV, Video)
Sju hela dagar utan en enda uppdatering. Vad kan min goda anledning vara? Det rör sig varken om en handikappande sjukdom eller lathet utan ren och skär social upptagenton. När jag lämnade er sist så var jag just på väg till ett möte som eventuellt kunde leda till min första “position” på en god-honest publikation. Jag fick dock inte positionen jag ville ha som en slags spel/musik-skribent, tyvärr.
Däremot landade jag rollen som The Mets första delredaktör för spel-delen som jag själv var med och tog fram. Detta har inneburit flera drastiska förändringar, varenda en till det glimrande bättre. Till exempel har jag haft en anledning att dra iväg flickvännen för att köpa ny TV och också för att investera i en Xbox 360, något som gör att jag inte känner mig riktigt lika efter som alla andra längre. Att jag dock först nu kan njuta av Dead Rising och Bioshock är väl förvisso lite deprimerande, men bättre sent än aldrig.
Från och med nu ser jag nästan uteslutande fram emot det gemensamma, veckolånga besöket jag bjuds av Fabian och Christopher om 12 sketna dagar. Ända sedan dagarna då jag parkerade mig själv i Leeds för första gången har jag längtat efter svenskt finbesök och nu står det äntligen för dörren och jag är uppspelt som en riktigt uppspelt jävel.
All annan tid har mest gått åt till att kallstarta upp mig själv ur sängen tidiga morgonstundar samt läsa fenomenala Dawn Of The Dumb av geniet Charlie Brooker. Ni kommer nog få läsa en hel del om Charlie Brooker den kommande tiden här då jag tagit mig tid att gå igenom mannens samlade verk bok för bok samt program för program de senaste veckorna. Allting, och jag menar varenda liten pryttel, är guld och måste upptäckas av alla. Ni kan ju börja med det här klippet - se nedan - från hans fantastiska Screenwipe, ett tv-program om tv som i all sin enkelhet är välskrivet, hysteriskt underhållande och på riktigt informativt om man är ens det minsta intresserad av tv. Youtuba karln (eller klicka här där hela serien finns samlad) och läs gärna hans kolumner han skriver veckovis för The Guardian via dessa ord, om ni orkar.
Andra bloggar om speljournalistik, the met, xbox 360, charlie brooker, dawn of the dumb, screenwipe, tv, video
Topp 10: In Flames (Henrik Ståhl hann före)
september 26, 2008 vid 13:08 (Listor, Musik)
När jag noterade att Aftonbladet, i samband med en intervju med Anders Fridén, låtit Henrik Ståhl välja sina tio favoritlåtar med In Flames började jag genast fila på en egen list att publicera här men detta stupades när jag insåg att Ståhls lista faktiskt är närapå komplett - något som innerligt förvånade mig. Visserligen hade jag slängt in “Colony” och “Come Clarity” där och omarrangerat placeringarna en smula, men att han får med både “Reroute To Remain” och “F(r)iend”, bägge gravt underskattade, väger upp eventuella gnäll jag kan komma med. På grund av herr Ståhls förträffliga smak är jag därför lämnad från att skriva något om In Flames i listform. Lika bra att jag därför får tummen ur och sticker till stan för att leta strömkabel. Så får det bli.
Andra bloggar om in flames, anders fridén, henrik ståhl, topplista, listor, metal, musik
Andra Sjunger Olle Ljungström
september 24, 2008 vid 16:45 (Musik, Recensioner)
Oftast när “svenska artisteliten” samlas ihop för att göra sina egna covers för en hyllningsplatta så brukar det nästan uteslutande röra sig skyupphöjningar av bortgångna legendarer som Taube eller Vreeswijk. När nu väl valda delar av svensk musikindustris guldkalvar buntats ihop är det inte för att hylla en av alla älskad legendar efter dennes död, utan för att lyfta fram en kriminellt underskattad, i allra högsta grad levande sådan.
Jag själv blev inte introducerad till Olle Ljungströms solosläpp förrän tidigare i år då en god vän gav mig “Bäst” och jag kunde inte förstå hur jag lyckats titta förbi karln så fullständigt under så många år. I bakspegeln är det kanske inte så konstigt. Ljungströms musik har varken lyckats nicha in sig hos de som köpte två skivor om året på Statoil eller indie-frissorna som skulle suga av Peter på Pet Sounds för en limiterad Ride-vinyl. Han är helt enkelt lite för egen för att riktigt ha en beständig publik i endera läger, vilket lett till att han blivit en Wille Crawfoord-figur som liksom finns där men ändå inte. Vilket såklart är brutalt orättvist, och med en smula tur kanske det förändras med det här släppet där 12 låtar fått sig en upputsning av en rad namnkunniga artister.
Problemet med nästan varenda tribute-album som någonsin spelats in består även här. Nämligen att artisterna som gör de nya versionerna har alldeles för stor respekt för originalet vilket leder till att det känns lite kändis-karaoke över anrättningen ibland. Uno Svenningson lyckas skrapa bort all känsla från “Kaffe Och En Cigarett” medan Bo Sundströms “Tivoli” mest känns som en bootlegad lägereldstrubadur körd genom ett hissmusiksfilter. Det finns dock de som vågat snitsla nya banor med låtarna utan att förlora deras karaktär, som till exempel Sara Isakssons grymma tagning på “Som Man Bäddar” eller varför inte Thomas Di Levas “En Apa Som Liknar Dig”. Det är i såna stunder som både låtarna och skivan lyfter och man känner kärleken till originalet lysa igenom de nymålade versionerna. Joakim Bergs “Nåt För Dem Som Väntar” är något av skivans höjdpunkt även om den gärna hade få gasa i lite tyngre mot slutet.
Egentligen är det enda riktiga problemet utöver ett fåtal mediokra låtar själva valet av alster. Jag hade hemskt gärna sett “Sthlm Sthlm”, “Balladen Om All Kärleks Lön” eller “Det Betyder Ingenting” istället för något beiga “Med Eller Utan” till exempel. Fast det är egentligen lönlöst att ödsla energi att klaga på en sån sak när man tänker på vad den här skivans egentliga syfte är, vilket såklart är att fler ska upptäcka originalen. Så därför tycker jag att ni struntar i Andra Sjunger Olle Ljungström och börjar beta er igenom “Bäst” istället. Sedan finns såklart studioalbumen som blir allt svårare att köpa så passa på om ni snubblar över ett ex i en realåda någonstans. Det enda ni kommer ångra är att ni inte gjorde det flera år tidigare.
Lyssna på hela Andra Sjunger Olle Ljungström här.
Andra bloggar om olle ljungström, andra sjunger olle ljungström, musik, recension, jocke berg, thomas di leva, sara isaksson, uno svenningson, bo sundström, hyllning
Wario krossa
september 23, 2008 vid 20:29 (Internet, Musik, Spel, Video)
Finurliga reklamkampanjer har jag alltid varit svag för och den här, för nya Wario Land: Shake It, är smått briljant i sin enkelhet. Spelet i sig ser ganska lovande ut även om det förmodligen är aningen för gammaldags och simplifierat för alla som inte är plattforms-noviser, speciellt med tanke på hur Nintendo numera verkar satsa exklusivt på retro- och familj-marknaderna.
Olle Ljungström, denna levande legend, har blivit strålande hyllad av “svenska artisteliten” som den alltid kallas, genom en coverplatta. Olle själv har såklart blivit rörd och tackar i en video alla deltagande artister (bland annat Thomas Di Leva, Jocke Berg och Eric Gadd) på ett sätt som bara en icke-mediatränad outsider-trubadur kan. Skivan “Andra Sjunger Olle Ljungström” släpps i dagarna och ni kommer kunna läsa mina två ören om den här mycket snart.
