Mono

Mono är en diktsamling som skrevs av yours truly i 2005 och även dubblade som mitt projektarbete i trean. När den färdigställts så skickade jag den naivt till ett antal förlag varpå de allra flesta helt enkelt ignorerade mina ungdomliga poet-drömmar, men ett förlag - Polstiernan - var vänliga nog att skicka ett mail tillbaka där de vänligtmenbestämt tackade nej. Här följer ett urklipp;

Mellan topparna i “Mono” finns tyvärr många dalar, och i dem härjar en tråkig och alldeles för uttjatad symbolism i språket. Dessutom återkommer dessa gamla grepp med smutsiga städer, skuggor och labyrinter, i flera av dikterna.

Mindre bra i denna diktsamling är rytmen. Jag tror inte heller att engelska är hans första språk. På flera ställen kommer bruket av ord rytmen att falla sönder, detta gör att jag upplevde det som svårläst.

Manuset är alltför skiftande i kvalité. Ibland är det mycket bra, men ofta ganska tråkigt och klichéfyllt. Jag är också tveksam om engelskan som används är tillräckligt läsarvänlig för en svensk, eller tillräckligt intressant för en engelskspråkig läsare.

Det ska iofs sägas att de också skrev följande:

En del av Olssons poesi är bedövande bra, som de undergångsdoftande “Pillar” och “Portrait of a crying road”, eller min favorit “Frame by Frame”, som på ett udda och högintressant poetiskt sätt fångar den omöjliga kärlekens natur. Mycket bra!

Jag tycker om hans sätt att förmedla känslor i det han skriver. Han visar bilder med sina ord som berör, och han gör det bra.

Dikten “Omega - I Remember the bright Mornings”, vari Olsson i ett parti övergår till svenskan, blir de vackraste raderna i hela luntan. Ett effektfullt och genialt grepp, förövrigt.

Med detta i ryggen så kan ni gott ladda ner hela baletten här under som ett Word-dokument. Jag lägger upp den här för att jag liksom inte känner för att försöka få den publicerad längre och skulle någon eventuellt vilja använda något av det som finns i boken så får ni gärna göra det men då ser jag hemskt gärna att ni hör av er och sådär först. Jag äger copyrighten och kommer bli pissed om jag ser att någon annan tar åt sig äran för mina grejer hur gratis de än må vara.

1 kommentar

  1. Emma sa,

    april 26, 2008 vid 23:15

    Coolt av dom att ge dig response, konstruktiv kritik är på gott och ont, det vore kul om du känner att du kan ge dig i kast med att skriva dikter igen? :3

    Jag gillade verkligen raderna på svenska i Omega (jag suger på att ge konstruktiv kritik, så det är allt jag har att säga ;P)

Kommentera