I love The Power Glove, it’s so bad!

If you think I’ll sit around as the world goes by
You’re thinkin’ like a fool cause it’s a case of do or die
Out there is a fortune waitin’ to be had
You think I’ll let it go you’re mad
You’ve got another thing comin’

En genomsnittlig vecka lyssnar jag på 106.7 Rockklassiker (Vi Rrrrockar Stockholm!) någonting mellan 8 och 15 timmar. Inte trodde väl jag att det skulle vara till så stor hjälp när jag lyfter ur den svartvita och mycket fina plastgitarren ur den eldflames-beklädda låda den levereras i. Gitarren hängs över axeln lite lojt – som för att lura mig själv att jag minsann vet precis hur man hanterar en riktig gura – och sen sparkar jag ivrigt igång.

Howling In shadows
Living in a lunar spell
He finds his heaven
Spewing from the mouth of hell

Those that the beast is looking for
Listen in awe and you’ll hear him

Guitar Hero är ett tämligen unikt spel så till vida att det lyckas appeala till två ganska så skilda folkgrupper; människor som vill kunna spela gitarr och människor som kan spela gitarr. Du behöver inte ha lyft en gitarr i hela ditt liv för att lära dig spelets kontroller på dryga kvarten, men är den hyfsat rutinerad med en Gibson runt halsen så har du en klar fördel, speciellt när de riktigt snariga solona vankas senare i spelet. Kontrollen är faktiskt helt perfekt då den inte bara är snygg, lätthanterlig och enkel att lära sig, utan också cementerar den omistliga känslan som hela spelet svettas. Det är rockenroll, fullt ös – medvetslös, en explosion av klassiska rockklyschor (Don’t wear your guitar above your belt; you’re not in The Beatles). Inramningen med den läckra gitarrkontrollen, eldflammor, gitarriffände i menyerna och frossande i rockmyten skulle dock riskera att falla pladask om det inte vore för spelets mittpunkt; musiken.

She’s a killer queen, gunpowder gelatine
Dynamite with a lazer beam
Guaranteed to blow your mind
Recommended at the price
Insatiable an appetite wanna try?

Red Octane har verkligen lyckats med att fullfölja cirkeln fullt ut när det kommer till soundtracket. Förvisso är det inga originalversioner vi bjuds men i de allra flesta fall är cover-versionerna så nära sina original att man knappt märker någon skillnad. Undantagen är möjligen när det vaknas Judas Priest eller Queen då varken Rob Halford eller Freddie Mercury är särskilt lätta att imitera. Utöver det dock; väl godkänt. Låtvalet är även det imponerande med klassiker som nämnda Judas, Black Sabbath, David Bowie och Jimi Hendrix för att nämna ett axplock. Som extra krydda har man fasat in ett antal nyare kort i form av Audioslave, The Exies och Franz Ferdinand till exempel. Det blir en bra mix och över 30 låtar som alla känns klockrena när man tar sig an dem i spelet.

Ziggy played for time, jiving us that we were voodoo
The kids was just crass, he was the nazz
With God given ass
He took it all too far but boy could he play guitar.

Några skavanker finns och det är dels otympligheten. Gitarren du spelar med är förvisso mycket vacker och en gudagåva att spela med, men den tar ändå en massa plats och har du en trång tv-hörna redan nu kan det bli lite knivigt. Spelet är också en aning kort, eller snarare; mervärdet tar slut lite väl snabbt. Du klarar enkelt igenom spelets Easy-nivå på mindre än två timmar, varpå Medium inte heller är någon omöjligt bedrift. Sedan har man förmodligen hunnit låsa upp alla karaktärer, extralåtar och bonusmaterial så att enbart viljan att klara en bisarrt svår låt på Hard eller Extreme är den kvarvarande drivkraften. Lite mer godis borde det allt kunna bjudas på, eftersom båda de högre svårighetsgraderna snuddar vid löjligt svårt.

Hur bra låtlistan än är så hade man gärna fått slänga med 15-20 låtar till för min del. Många klassiker är med men dubbelt så många saknas. Var finns gitarrhjältar som Van Halen, AC/DC, Led Zeppelin, för att inte nämna Iron Maiden eller Def Leppard? Nog för att det strax kommer en uppföljare, men lite mer hade jag gärna sett redan i den här upplagan.

Dessa småfel till trots så är Guitar Hero ett sanslöst underhållande spel, speciellt om du gillar klassisk rock, gitarronani och att känna dig svincool med en bit artificiell penisförlängare på magen. Red Octane erbjuder oss att bli Gud. Det är en smula svårt att tacka nej.