I love The Power Glove, it’s so bad!

Hade den här recensionen lästs på en datorskärm hade den här texten flugit upp från skärmens botten till skärmens mitt till tonerna av överdådig musik. Men man kan inte få allt här i livet.

Lego Star Wars ska det handla om nu. Den våtaste drömmen av de alla för den som växte upp under det ljuva 70-talet. Ingen stor händelse i spelsammanhang kanske. Spelet har vunnit en del uppmärksamhet i vårat lilla hörn av mediakarusellen men någon stor event är det inte. Däremot är det en enorm angelägenhet om man gillar spelets två beståndsdelar – bägge omnämnda i spelets titel – vilket inräknar undertecknad. Jag var väl – och är väl – mest förtrollad i legovärlden än Star Wars, men den senare har vuxit på mig som eksem de senare åren så jag räknar mig själv som ett mer vardagligt fan. Det lär dröja innan jag klär mig i en Storm Trooper-dräkt i alla fall.

I vilket fall: spelet. Hardcore-fanet lär inte uppskatta att det endast är de tre sentida episoderna som tillhandahålls (eller så gör han – det är oftast män – det, beroende på grad av hardcore-aktighet) men så är det. Däremot slipper man det som plågat dessa episoder allra mest – dialogen. Mer om det senare dock.
Spelet är alltså en ytterst nybörjaranpassad legokloss-version av Episode I till III, samtliga helt uppbyggda av existerande legoklossar vilket skapar en oerhört lekfull känsla som är omöjlig att inte charmas av. Själva spelandet sköts mycket enkelt, vilket är ett tydligt tecken på vilken målgrupp man hoppas vinna, man styr spelet med tre knappar exklusive styrknapparna. En för att attackera och försvara, en för att hoppa och en för att använda kraften. Kraften-knappen fungerar ungefär som den sedvanliga action-knappen för att öppna dörrar, dra i spakar men också för att plocka isär föremål och bygga mer passande föremål av dem. Till exempel kan du plocka isär en barrikad och bygga om den till en bro längre fram på banan. Detta sköts automatiskt, du behöver alltså inte pilla ihop bitarna själv, men det är ändå förvånansvärt kul att göra.

Spelandet är som sagt vansinnigt linjärt och nästan provocerande enkelt men häri ligger också charmen. Detta är inte så mycket en spelupplevelse som en lek, en nostalgisk lek för de flesta. Spela lego-varianter av de roligaste scenerna i de tre nya filmerna fyllda med dråplig humor och en rejäl dos fantasirikedom och njut sedan av att spela om banorna med nya karaktärer allt eftersom. Spelet är inte så mycket ett spel som en virtuell legolåda. Därför är det lite trist att man inte utnyttjat lego-delen mer i spelet. Alla föremål och karaktärer är trogna sina plastiga förlagor men det känns inte riktigt som att man använt det så mycket som man kunnat. Varför inte till exempel lägga till möjligheten att faktiskt få bygga själv med legobitarna istället för att de automatiskt placeras rätt när man använder Kraften. Visserligen är spelet riktat till nybörjare men det hade ju inte skadat att lägga till mer för oss som faktiskt har en del spelvana. Så jobbigt kan det inte vara att lägga till svårighetsgrader trots allt. Jag hoppas på en uppföljare (som gärna får bygga på originaltrilogin också – snälla?).

Spelet är ett audiovisuellt mysmonster. Grafiken har jag nämnt redan och ljudet är i samma klass. Ingen dialog alls förvisso vilket trots allt bara är skönt med tanke på vilka lökiga repliker som levereras i de sentida filmerna. Däremot är musiken intakt och den adderar tusenfalt till känslan. Med hörlurar är det oslagbart.

För att snabbt knyta ihop påsen så är Lego Star Wars ett trevligt tidsfördriv som lyckas fånga känslan av att sitta på sitt golv med soundtracket dundrandes i stereon, en legogubbe med ett plastigt lasersvärd i vardera näve och total kontroll. Tyvärr bjuds vi inte på mer när möjligheterna var så många, och som erfaren spelare blir man nog mest trött på att klara av de löjligt simpla banorna efter ett tag. Men jag skulle ändå rekommendera Lego Star Wars, framförallt för datornovisen med en oerhörd kärlek för danska plastklossar och amerikanska kassavidunder. För dig kommer det här vara tusenfalt större än allt vad Half-Life 2 heter.