Robots
Jag var aldrig så fascinerad av robotar när jag var liten, vilket väldigt många i min årskull var. Därför har jag inte direkt någon relation med fenomenet robotar och höjde inte heller särskilt mycket på ögonbrynen när jag fick veta att en film på temat var på väg. Ännu mindre tanke ägnade jag åt spelet. Innan jag minsann fick i uppdrag att recensera det. Jag hatar mitt jobb ibland.
Roboten Rodney är en lantis som kommer till stora stan och ska där leva ut alla sina drömmar och fantasier men saker går snett för stackarn och han tvingas bla bla bla med sina vänner bla bla bla och till slut är alla bla bla bla. Någon manus-Oscar lär det inte bli för filmen och i spelet är såklart historien spetsad med ytterligare meningslösa tillägg för att det ska ”funka som spel”. Tanken med filmen är att robotarna ska kännas mänskliga (precis som i alla datoranimerade filmer från fabrikerna Dreamworks och Disney som handlar om icke-mänskliga varelser och ting) och givetvis är det just det man misslyckas med i spelet.
I grund och botten är det här alltså ett plattformsspel i rakt nedåtstigande led från Monsters Inc, Antz och Ett Småkryps Liv. Uppdragen har i runda drag med filmen att göra men är inslängda i handlingen (som såklart berättas via trista cut-scenes) men man får då rakt inte känslan av att man är med i en film, eller ens i en historia. Det brukar röra sig om klassiska uppdrag som ”hitta 10 skruvar och kom hit sen” eller ”kan du hitta mitt kugghjul?” och sen – ny cutscene och spelet går vidare. Detta hade kunnat accepteras om uppdragen åtminstone haft ett spelvärde. Har de det? Haha, nej.
Kontrollen och grafiken är nämligen helt omöjliga att hantera. Att få Rodney att springa i en rak linje snuddar vid omöjligt uppdrag och att få honom att hoppa åt rätt håll eller ens få honom att stanna när man vill, ja det går helt enkelt inte. Detta är katastrof för ett spel där man ska hoppa och springa mycket, och ofta på smala avsatser. Bara för att klara första träningsbanan måste jag göra om flera manövrar ett flertal gånger bara för att roboten vägrar lyda mina order. Och när jag ändå snuddade vid grafiken innan: den är hemsk. Lika själlös och trött som… som en robot. Spirituellt!
Slutsats då: Robots är själva definitionen av ett tråkigt licensspel. Förmodligen har ingen ens läst hela den här recensionen och jag förstår er. Varför lägga ner mer tid än nödvändigt på ett spel som är så uppenbart själlöst och intetsägande? Och kom inte dragandes med ”men det är ju anpassat för barn” för inte ens barn är så dumma att de går på sånt här. Inte ens barn!
No trackbacks yet.