Peter Serafinowicz kanske är den roligaste människan på jorden just nu. Hans rysligt underskattade sketchserie The Peter Serafinowicz Show har just släppts på DVD och när han inte är upptagen med att spela Paul McCartney i Robert Zemeckis Yellow Submarine remake så gör han små sketcher på Youtube. Här är den senaste.
Det är vansinnigt varmt och den överbefolkade lädersoffan hjälper knappast till. Rummet är väldigt typiskt ”gammalt” och det är egentligen bara den enorma TVn vittnar om att det tillförts något nytt till huset sen 1965. Inte ett dammkorn i sikte. Vi är fem som sitter där och delar på ungefär lika många samtal samtidigt. Det är högljutt men muntert om än väldigt andefattigt. Det är tidigare väldigt nära familjerelationer som tafatt ska återuppbyggas på ett par timmar och ingen vill egentligen öppna upp.
Ungefär en timme har gått och jag känner mig väldigt torr i munnen vid det här laget. Samtalet har styrt över till kusiners brorsdöttrars kusiner och jag lägger istället uppmärksamheten på TVn. Jag hör orden ”hanky panky” och några obekväma skratt och jag vänder mig mot flickvännen när hennes pappa, med en röst som jag något bekymrat måste kalla stolt, säger ”Yeah, these two are at it all the time”. Flickvännens faster skrattar, hennes make något mindre entusiastisk. Det hänger ett krucifix på väggen. Flickvännen skrattar obekvämt när hennes pappa lägger till den nödvändiga bilagan ”We’ve had to redo the ceiling and removed the chandelier for them”.
Det är nästan lite för bra för att vara sant – det här händer bara i sitcoms. Jag svär tyst att jag kommit in i det här ordbytet mitt i och är därför helt tappad på ord. Jag inser att det, tvärtemot vad jag först trott, inte var flickvännens pappa som initierat analysen av vårt sexliv, utan att frågan faktiskt kom ifrån flickvännens faster. Jag får senare höra att hon helt sonika frågat ”Are you sexually active?” och jag fickaldrig chansen att svara. Satan. Samtalet svänger raskt in på andra släktingar (men underligt nog inte deras sexvanor) och en timme senare är vi på väg hem. Flickvännen påpekar att kramen hon får när vi ger oss av är betydligt mer avmätt än den hon fick när vi först dök upp. En av våra egna lever i synd med en utlänning. Det här ska släkten få höra, minsann!
Apple-fans är ungefär datorbranschens version av Kent-fans. Å ena sidan så hyser de en närmast villkorslös kärlek för företaget och samtliga dess produkter, framförallt utåt, när de kan vara vidrigt självgoda och fisförnäma med sina kritvita Macbooks och dylikt. Men det finns en annan sida, den där de konstant klagar på varje ny annonsering utan förbehåll. Det här var tydligt nyligen med iPhonen och nu senast igår när Apple visade upp sin iPad. Men det här går ännu längre tillbaka, hela vägen till 2001 då Apple hade mage att visa upp sin nya, knasiga uppfinning: iPod.
Den såg ut så här, history fans.
Tack till SavageHands som tipsade mig om den här tråden på MacRumors där folk diskuterar iPoden minuter efter att den först utannonserats. Det är en guldgruva, tro mig.
”All that hype for an MP3 player? Break-thru digital device? The Reality Distiortion Field™ is starting to warp Steve’s mind if he thinks for one second that this thing is gonna take off.”
”I still can’t believe this! All this hype for something so ridiculous! Who cares about an MP3 player? I want something new! I want them to think differently!”
”Great just what the world needs, another freaking MP3 player. Go Steve!”
”The iPod is obviously alot cooler and has firewire, but it is far from revolutionary. I for one am disappointed and think that apple is making a mistake by trying to get into this market.”
Och så blev det ju!
Jag fick helt plötsligt en snilleblixt. En sån där man inte kan realisera men som är för bra för att bara låta ligga och skvala i hjärnans bakvatten i all evighet. Jag fick helt plötsligt en lysande spelidé och eftersom jag tappat bort Cliffy B’s mobilnummer så tänkte jag att jag slänger ut den här så får närmaste spelutvecklare plocka upp den och köra järnet. Allt jag kräver är en on screen credit och 250 mille.
Idén är lika simpel som den är genial. Spelet i sig kan egentligen variera, det är konceptet som är unikt. Konceptet är att du, spelaren, tar rollen som en generisk actionhjälte vilket knappast är nytt i något universum. Haken är att du kan aldrig dö. Fienden som skjuter mot dig kan aldrig träffa dig, åtminstone inte fatalt nog för att plocka ner din skylt. Oavsett vad du gör för ”misstag” så tillgodoser spelet och anpassar sig.
Säg till exempel att du är inblandad i en biljakt – it happens – och du kraschar bilen innan du är framme vid din destination. Istället för att starta om vid en checkpoint så ställer AIn om och sätter dig på ett helt nytt spår istället. Tanken är att medan det inte finns någon direkt utmaning vad gäller att dö så ändras upplevelsen enligt dussintals olika spår beroende på hur du agerar och på vilket sätt du springer igenom spelet. Täk dig ett choose your own adventure-spel fast där valen är i princip osynliga och baseras helt på vilken väg du springer, vilket hus du ramlar av eller var du kraschar din helikopter. Till slut når du fram till slutet, det finns inga hinder du inte kan klara utan att bli besegrad, men du har haft jävligt roligt under turens gång.
Inspirationen ligger någonstans mellan gamla shootern Black, Mirror’s Edge och Directorn i Left 4 Dead-spelen. Idén är att spelet inte ska erbjuda någon direkt utmaning utan ska istället spela som en högoktanisk actionfilm. Vi vet att John McClane och Jack Bauer inte kan dö, men det är inte där underhållningen och spänningen ligger i, och det är den känslan det här spelet skulle försöka frambringa. Tricket är nog att göra spelet lagom långt, max 3-4 timmar, och att ständigt trycka framåt så att det inte någon dötid. Du ska ständigt röra dig framåt på något sätt, mot något mål. Om det här görs på rätt sätt så skulle man kunna spela det ett halvt dussin gånger och ha helt olika upplevelser varenda gång; en gång är det nästan enbart biljakter medan en annan session spelar som en exakt kopia av Die Hard 4. Det är många variabler som måste tweakas och synkas för att få det att funka ordentligt, men det borde knappast vara omöjligt för en kompetent utvecklare.
Genius, ain’t it? Nu måste jag bara få tag i Starbreeze så är bollen i rullning.
Om du som läser det här vet vem Chris Morris är så blir jag riktigt imponerad. Utanför de engelska gränserna så verkar han vara i princip helt okänd vilket är ett rent mysterium med tanke på att muppar som Horne & Corden har lyckats bli hyfsat välkända på svensk mark. I England är Chris Morris klassad som en av de absolut största humorlegenderna och det är inte utan anledning. Han är bland annat ansvarig för två av de bästa satiriska tv-serierna genom alla tider; The Day Today och Brass Eye, parodier på nyhetsprogram respektive sensationalistiska samhällsreportage.
Om ni inte förstått det vid det här laget så vill jag alltså att ni ska utbilda er i 100 poäng Morrisologi (pro tip: börja här) för då kommer ni förstå varför det här klippet gör mig så exalterad. Det är den första smakbiten från Morris första långfilm ”Four Lions” som har premiär på årets Sundance. Det är en komedi som har kallats ”the Spinal Tap of terrorism” och kommer säkerligen att leda till spaltmil med arga insändare och andra kontroverser i lilla arga England. När(/om) filmen går upp på bio så kommer jag dock garanterat att bidra med förstahandsintryck så ni vet vad ni ska tycka.
Nu är det alltså officiellt; jag är en bidragstagande invandrare. Iofs har jag inte fått min första utbetalning än, men jag har varit redan hunnit ha två stressande sessioner med en frustrerad handledare där vi suttit och ”diskuterat” vad för jobb jag kan ”tänkas” göra. Det har faktiskt gått bättre än förväntat dock. De har varit hjälpsamma och som om det var karma har jag faktiskt snubblat över en handfull riktigt intressanta jobb i dagarna. Bland annat så söker engelska PC Gamer skribenter och det torde ju en annan var som klippt och skuren för.
För att fira min nyvunna inkomst så har jag kastat ihop en rekorderlig Spotify-playlist. Den kan ni njuta av här och för er som inte gillar överraskningar så innehåller den:
1. Leonard Cohen – Suzanne
2. Belle & Sebastian – Step Into My Office, Baby
3. Markus Krunegård – Ge Mig Ingen Vit Skit, Ge Mig Afrobeat
4. The Big Pink – At War With The Sun
5. [ingenting] – Halleluja!
6. The Raveonettes – Last Dance
7. Barenaked Ladies – Just A Toy
8. Hotel Persona – Apocalypse
9. The Cure – One Hundred Years (AOL Sessions)
10. Markus Krunegård – Natt Efter Natt
11. Kent – Ensamheten
12. Hästpojken – Medan Vi Faller
13. Jonna Lee & Ed Harcourt – And Your Love
14. Hello Saferide – Anna
15. Timo Räisänen – Spill Your Beans
Kalla mig galen, men jag hade kunnat leva utan en gritty reboot av A-Team. Det hade varit helt soft med mig om vi inte fått en överdådig, CG-packad nystart av en serie som enbart lever på att folk ser den ironiskt. Men det är knappast oväntat heller, vi har ju redan fått Knight Rider och nu kan det ju bara vara en tidsfråga innan det är dags för Airwolf och MacGyver också.
Det tråkigaste med den här trailern är dock hur totalt ansiktslös den är. Trots att filmen baseras på en ändå ganska färgstark samling karaktärer så är det knappt att man märker att det handlar om en A-Team-film, trots att Liam Neeson gör sitt bästa för att cosplaya som Hannibal. Allting går i papperspåsebrunt och grusgångsgrått och alla actionsekvenser verkar förlita fullständigt på CG, vilket gör att de känns plastiga och kraftlösa. Eller som jag gillar att kalla det; Die Hard 4-effekten. Och vem var det som slog fast att alla trailers till actionfilmer måste överanvända den där tröttsamma ”fade out to black/fade in to black”-transitionen?
Slutsats: Ett rättav episkt ”MEH”. Så fruktansvärt färglöst, på mer än ett sätt.
Nu är det väl ändå dags igen, så för att undvika att göra en alltför stor grej av min återkomst så kör vi igång med en snabb resumé av vad fan som hänt sen ni sist hörde av mig.
Sen sist så lyckades jag äntligen avsluta min treåriga mediavetar-utbildning vilket nu innebär att jag vet massvis om media. Det här har tyvärr inte inneburit att jag landat ett glassigt kontrakt med något hippt produktionsbolag eller att jag nu sitter och myser på en speltidningsredaktion nånstans. Nä, för tillfället är jag som ivrigast på jobbjakt och har varit sen augusti.
Jag har hunnit ta en sväng förbi Stockholm igen där jag såklart återbekantade mig med mina goa vänner och familj. Jag fick dessutom träffa min bästa kompis nya dam-sällskap vilket var mycket trevligt. Det känns så skönt att hur länge man än sitter och ruttnar här så kan jag alltid komma tillbaka och så känns det som att ingen tid har gått alls, fast så mycket förändrats sen sist. Det är en oerhörd glädje.
Jag har fortsatt att skriva på Audioscribbler men har nu dubblat upp mina skribent-åtaganden med den lysande engelska sidan Critical Gamer. Jag har också precis öppnat portarna för min exklusivt spel-centrerade engelskspråkiga blogg Plus Minus Zero som ni gärna får följa lika lojalt som ni följer den här.
Det där tror jag nog får räcka för nu. Mer lär komma när tiden havs. Tills nu så tackar jag er alla som orkat er tillbaka och hoppas att ni haft ett grymt 2009. Låt oss tackla 2010 hand i hand, blogg i blogg.
When I saw that Montt Mardié had done a list of the 100 best songs of the decade I felt I had to get in on the action. I promptly began work on my very own list but I soon realised that 100 was not going to be nearly enough and I couldn’t handle the pain of cutting more and more masterpieces off, so in the end 100 doubled to 200 and I also decided against ranking them in any other way than alphabetically. Call it cowardly, because that’s just what it was. But I finally managed to wilt it down to a solid 200 songs which I feel accurately represents the best of the past ten years. Inevitably, I will go back and hear new songs from this decade and want to include them and I will undoubtably have forgotten one or two gems as well. As of this very moment, however, this is as complete and conclusive a list as you’re going to get from me.
I also decided to throw together a Spotify playlist and while it doesn’t feature the entire list, it should be roughly 75% complete. I encourage you to seek out all the missing songs as well, obviously Find the list right here.
And here is the list:
30 Seconds To Mars – The Kill
65daysofstatic – Retreat! Retreat!
A Perfect Circle – The Noose
A-ha – Birthright
Alanis Morrissette – Everything
Alanis Morrissette – Still
Alphabeat – Fascination
Andrew WK – Party Hard
Angels & Airwaves – Call To Arms
Angels & Airwaves – True Love
Audioslave – Cochise
Babyshambles – UnBiloTitled
Barenaked Ladies – Bull In A China Shop
Barenaked Ladies – Half A Heart
Barenaked Ladies – Helicopters
Barenaked Ladies – Pinch Me
Barenaked Ladies – Testing 1, 2, 3
Biffy Clyro – 57
Biffy Clyro – As Dust Dances
Biffy Clyro – Mountains
Blink 182 – Stay Together For The Kids
Broder Daniel – Shoreline
Broder Daniel – When We Were Winning
By Heart – Beyond The Satellites
By Heart – Into The Arms Of Strangers
By Heart – The Astronaut
Caesars – Over ‘Fore It Started
Coldplay – Clocks
Dälek – Distorted Prose
Daft Punk – Digital Love
Dave Gahan – Kingdom
Death From Above 1979 – Romantic Rights
Defection – The Other Side
Depeche Mode – A Pain I’m Used To
Depeche Mode – John The Revelator
Depeche Mode – The Dead Of Night
Dir En Grey – Obscure
Dir En Grey – Vinushka
Does It Offend You, Yeah? – With A Heavy Heart (I Regret To Inform You)
Ed Harcourt – Beneath The Heart Of Darkness
Ed Harcourt – I Am The Drug
Ed Harcourt – Loneliness
Ed Harcourt – Rain On The Pretty Ones
Ed Harcourt – She Fell Into My Arms
Ed Harcourt – Watching The Sun Come Up
Elbow – Grounds For Divorce
Electric Six – Gay Bar
Enrioque Iglesias – Do You Know
Evanescence – Hello
Feeder – Come Back Around
Feeder – Feeling A Moment
Feeder – Just The Way I’m Feeling
Feeder – Moonshine
Fightstar – Mono
Fightstar – Tannhäuser Gate
Final Fantasy – Many Lives -> 49 MP
Final Fantasy – Song Song Song
Foals – Hummer
Foo Fighters – The Pretender
Foo Fighters – The Sign
Fort Minor – The Hard Way
Franz Ferdinand – This Fire
Froid – Airways
Get Cape. Wear Cape. Fly – Chronicles Of A Bohemian Teenager (Part Two)
Glenn Case – Conflict Approaches
Glenn Case – Pencil Me In
Godspeed You! Black Emperor – Motherfucker=Redeemer
Guillemots – Kriss Kross
Guillemots – Made Up Love Song #43
Håkan Hellström – Atombomb
Håkan Hellström – Hurricane Gilbert
Hästpojken – Caligula
Hets – Ulf
In Flames – Come Clarity
In Flames – Like You Better Dead
In Flames – Take This Life
Jay Z – 99 Problems
Jens Lekman – A Higher Power
Jens Lekman – Rocky Dennis’ Farewell Song (To The Blind Girl)
Jens Lekman – Shirin
Jens Lekman – Your Arms Around Me
Joakim Berg – Nåt För Dom Som Väntar
John Cameron Mitchell & Stephen Trask – Angry Inch
Johnny Cash – The Man Comes Around
Jonathan Coulton – Still Alive
Jonathan Coulton – I Crush Everything
José González – Heartbeats
Junior Senior – Move Your Feet
Kaiser Chiefs – Love’s Not A Competition (But I’m Winning)
Kanye West – Jesus Walks
Kanye West – Welcome To Heartbreak
Kasabian – LSF
Katatonia – Dispossession
Katatonia – For My Demons
Katatonia – Unfurl
Kent – Chans
Kent – Mannen I Den Vita Hatten (16 År Senare)
Kent – En Helt Ny Karriär II
Killswitch Engage – The End Of Heartache
Korn – Eaten Up Inside
Korn – Here To Stay
Kristian Anttila – Smutser
Laakso – England
Laakso – The Death Of Us
Laakso – Västerbron
Laibach – Tanz Mit Laibach
Lasse Lindh – Svenska Hjärtan
Lazyboy – Underwear Goes Inside The Pants
Linkin Park – Breaking The Habit
Linkin Park – Papercut
Linkin Park – The Little Things Give You Away
Lisa Miskovsky – Still Alive
LOK – Scudmissil (Den Lede Fi)
Loveninjas – I’m Really Sorry
LukHash – Organgrinder
Luna Sea – Tonight
Manic Street Preachers – The Love Of Richard Nixon
Marilyn Manson – If I Was Your Vampire
Marit Bergman – From Now On
Marit Bergman – Place Your Bets
Markus Krunegård – Den Som Dör Får Se/Markus Kyrkogård
Markus Krunegård – Jag Är En Vampyr
Markus Krunegård – Maria & Jag
Martin Grech – Guiltless
Mew – She Came Home For Christmas
Mew – The Zookeeper’s Boy
MGMT – Time To Pretend
Mono – L’America
Mono – Yearning
Montt Mardié – Come On Eileen
Montt Mardié – I Love You, Annie
Montt Mardié – Surprised (feat. Andreas Mattsson)
Montt Mardié – The Stairs Of The House That Haunted This Town (Jenny, Jenny, Jenny)
Morrissey – I Will See You In Far Off Places
Muse – Dead Star
Muse – Knights Of Cydonia
Muse – Plug In Baby
Muse – Stockholm Syndrome
My Chemical Romance – Disenchanted
My Chemical Romance – Mama
My Chemical Romance – The Ghost Of You
My Chemical Romance – Welcome To The Black Parade
Nathan Fake – You Are Here (FortDax Remix)
Nine Inch Nails – In This Twilight
Nine Inch Nails – Survivalism
Olle Ljungström – Balladen Om All Kärleks Lön
Olle Ljungström – Du Var Min Enda Drog
Olle Ljungström – Sthlm Sthlm
OneRepublic – Say (All I Need)
Outkast – BOB
Phoenix – Lizstomania
Placebo – Soulmates
Prime Sth – I Don’t Envy You
Queens Of The Stone Age – Feel Good Hit of the Summer
Robbie Williams – Let Love Be Your Energy
Robbie Williams – Radio
Robbie Williams – Your Gay Friend
Säkert! – Vi Kommer Att Dö Samtidigt
Sara Isaksson – Som Man Bäddar
Scissor Sisters – Laura
Shael Riley – Umbrella
Social Distortion – Reach For The Sky
Stakka Bo – Mute
Starship Amazing – Kill The Body, Keep The Parts
Starship Amazing – Pickles On The Floor, Pickles On Your Shoes
Starship Amazing – Start Caring
Starship Amazing – In A World Where Only The Strong Survive, Only The Strong Survive
System Of A Down – BYOB
System Of A Down – Dreaming
Taking Back Sunday – Spin
Thåström – Fanfanfan
The Ark – Let Your Body Decide
The Automatic – Raoul
The Avalanches – Frontier Psychiatrist
The Birthday Massacre – Blue
The Birthday Massacre – Red Stars
The Cure – The Perfect Boy
The Grammar Club – Bank Holiday
The Hoosiers – Worst Case Scenario
The Killers – Mr Brightside
The Motorhomes – Into The Night
The Motorhomes – The Man
The New York Fund – Parkway Nights
The Radio Dept. – The Worst Taste In Music
The Radio Dept. – We Climb The Wired Fences
The Raveonettes – Beat City
The Raveonettes – Chains
The Streets – Dry Your Eyes
The Vanity Project – Wilted Rose
Tiger Lou – Sell Out
Tim Minchin – Canvas Bags
Tim Minchin – Drowned
Timo Räisänen – Don’t Let The Devil Ruin It All
Timo Räisänen – If Only A Lifetime
Timo Räisänen – I’m Indian
Timo Räisänen – You Are Loved (Don’t Give Up)
Tool – Vicarious
U2 – The Ground Beneath Her Feet
Vapnet – Ge Dom Våld
Vapnet – Thoméegränd
I hope you enjoy!
Jag tar ytterligare en avstickare från min bloggsemester med anledning av Super PLAYs plötsliga nedläggning. Som med så mycket annat i dagens läge så läggs skulden på ”det rådande klimatet”, och innebär att Super PLAY tillsammans med Svensk Motorsport alltså tackar för sitt. Liksom gör de cirka 15 medarbetarna som också förlorar jobbet i samma veva.
Att Super PLAY går i graven idag innebär kanske inte riktigt lika mycket som det kan verka. Tidningsbranschen överhuvudtaget tappar fotfästet blad för blad och att detta skulle drabba speltidningarna är knappast någon överraskning. Det är dock svårt att bortse från det nostalgiska bagaget som namnet Super PLAY bär på sig. Tillsammans med PC Gamer så formade SP den svenska speljournalistiken till en av de bästa i världen, avlade fram flera av de bästa skribenterna i branschen och la grunden samt satte ribban för hur vi tänker, analyserar och recenserar spel.
Själv var jag med sedan nummer fyra, då tidningen hette Super Power och agerade som en mognare variant av Nintendo Magasinet. När tidningen sedan övergick till multiformat samt ändrade namn i 1996 så var det den ultimata speltidningen i landet och den skulle förbli det tills mycket långt senare då SP-avhoppare gick samman och startade Reset som senare blev Level. Idag migrerar branschen alltmer till nätet och då försvinner nyttan av tryckta tidningar alltmer. Men utan Super PLAY hade vi idag inte haft varken Level eller sidor som FZ, Level7, Gameplayer eller Loading.
Super PLAY håll standarden hela vägen till graven och därför är det på sin plats att tacka samtliga skribenter och övriga medarbetare för er medverkan i svensk speljournalistisk historia.
För den som vill läsa mer kan ni spana in Resumés artikel här eller Joakim Bennets foruminlägg.
