The Power Glove

Nyheten har alltså slagit ner att Barenaked Ladies ena frontman Steven Page arresterats för misstanke om kokaininnehav tillsammans med sin flickvän bara förra onsdagen. Det här känns kanske inte helt som en blixt från klar himmel men nog är det förvånande alla gånger att en så till synes familjekompatibel herre dykt näsan först ner i lyxdrogernas förlovade land. Att Barenaked Ladies just nu promotar sin första barnskiva Snacktime späder såklart på den bitande surligheten i hela historien.

Det har historiskt sett varit mycket svårt för musikstjärnor att åka dit riktigt ordentligt för knarkrelaterade brott så Steven löper ingen större risk att dömas till något mer än duktiga böter och några hundra timmar samhällstjänst och förhoppningsvis så leder den här soppan inte till några större konsekvenser för bandet eller för Steven själv. Enligt uppgift från bandet så är det än så länge “business as usual” och det hoppas jag innerligt. Kanske lite drogskandal kan ge dem ett kommersiellt lyft till och med?

Vad som dock oroar mig är Steven själv och hur den här situationen kommer att påverka honom. Utan att bli för blödig kan jag konstatera att så sent som förra året genomgick han en själsmässa med sin fru sedan 15 år tillbaka med vilken han har tre barn, något som ska ha drabbat honom mycket hårt. Om den separationen berodde på ett drogmissbruk eller om kokainet kommit in i bilden efteråt kan jag enbart spekulera i, men enligt “källor” ska han just nu genomlida en kris i livet. Med lite tur kan han lyfta sig, bli frikänd från de här ganska poänglösa anklagelserna och kanalisera den här episoden in i musiken som han gjort i snart två årtionden i några av världens finaste texter.

Steven, kör hårt och låt inte the man trycka ner dig. Din talang och din uppenbarelse är världen så mycket rikare med och att mista något av det vore en sann tragedi. Jag står i vilket fall bakom dig hela vägen - hur klyschigt det än må låta.

Andra bloggar om steven page, barenaked ladies, kokain, knark, droger, narkotikabrott, musik

Av en slump så har jag återupptäckt Prime STH och deras platta Underneath The Surface, en skiva och band jag var mycket fäst vid för en massa år sedan. Den hade två halvhits i “I’m Stupid (Don’t Worry About Me)” samt den grymma “I Don’t Envy You” och dessa har jag alltså återigen bekantat mig med tillsammans med en hel del andra sköna bredbenta rocknummer. Bandet släppte sedan i 2004 en till skiva som jag aldrig gav någon större chans, men som jag nu tänker ge en ordentlig genomgång, vid namn Beautiful Awakening

Nu är det alltså fyra år senare och från Prime-lägret verkar det helt dött. Deras officiella hemsida är nere för räkning och deras sparsmakade Myspace har enbart ett blogginlägg från mitten av 2007. Inga nyheter eller annat finns att hitta någonstans så nu sänder jag ut en officiell efterlysning: var är Prime STH? Om du är med i bandet eller känner någon i bandet eller via annat håll vet vad statusen för grabbarna är så hör av er till mig. Om de dött bort som så många andra underskattade svenska band från samma tid så vore det en bloody shame.

Andra bloggar om prime sth, musik, efterlysning, bredbent

Den uppmärksamme har noterat hur jag parerar i detta inläggs titel med hjälp av en klatschig parentes. Lite fegt, men jag kan inte påstå att jag sitter på det ultimata svaret här. Det finns en hel del Tomas Ledin- och Per Gessle-material där ute och jag kan sannerligen inte hålla reda på varenda ett. Vad jag däremot ska göra är att lista ett axplock av de svenska låttexter som förbryllat mig allra mest. En uppföljare kanske kommer då det finns en hel del lyrisk avföring att plocka bland. Men nu alltså; här kommer sleven.

Katatonia - We Must Bury You

Katatonia brukar i vanliga fall skriva åtminstone dugliga texter att ackompanjera sitt domedagsmörka sound. Men den här katastrofen är ett tydligt exempel på hur mer handgripligt enkla texter ofta faller platt.

We had you down on your knees
We were kicking you in the head
We tried to hang you from the trees
We didn’t stop until you were dead

We must bury you
We must bury you
We must bury you so deep
That no one should find you

Gyllene Tider - En Sten Vid En Sjö I En Skog

Ja, var man ska börja med Per Gessle är svårt att säga, men den här sentida dängan hör nog till en av gruppens bästa trots allt. Däremot så är den här följande trippelrimmet förbjudet i alla god smak-karantäner i hela världen. Observera att detta ingalunda är det värsta karln skitit ur sig, men det får stå som en lysande garant att Halmstads meste nödrimmare ännu håller fanan högt i topp.

Det händer alla
Det vet ju alla
Men jag trodde aldrig att jag skulle falla

Kent - Ett Tidsfördriv Att Dö För

I vanliga fall är jag ett stort Kent-fan, och Hagnesta Hill är tveklöst bandets bästa. Tur dock att skip-knappen finns så att man slipper lyssna på den här fasanfullt trista dängan som också har en av Jocke Bergs mest pinsamma texter.

Jag fick en tung roll som din clown
Charlie Chaplin, Eva Braun
En storlek ner, Gud Du är smal
Det här är början på en ny dag

Lok - Oj Oj Oj (Hej Då Klick)

Martin Westerstrand var aldrig någon stor lyriker och mycket av de originellt bajsnödiga texter han skrek ur sig var i ärlighetens namn mycket, mycket pinsamma. Han har senare följt traditionen i Lillasyster och Rallypack men den här Lok-klassikern ligger mig ändå extra nära hjärtat.

Får du aldrig nog, rinner skiten aldrig över bredden?
Du snackar om din kuk fast du kan fan aldrig ha sett den
För när andra parar Hanna och Kassandra med varandra
Och nazistiskt styr din antirasistiska anda

[...]

Oj oj oj, ett svin i en bil
Oj oj oj, en liten pedofil
Oj oj oj, en kille som fått nog
Nu blir det slakt och stryk och blod

Martin - Fiskar Som Viskar

Innan Martin Svensson startade pseudo-Ebba Grön:iga Nina Rochelle så ägnade han sig åt att ligga med Dilba och skriva en hel uppsjö löjligt catchiga hits som nästan undantagslöst var uppbyggda kring kriminellt usla texter. Det här är the motherload, damer och herrar. Det här är det hela den diskussionen om Sveriges sämsta låttext stannar. Jag kan inte göra något annat än att ge er hela härligheten då inget enskilt stycke på allvar kan frambringa den textmässiga svada den här mannen tagit i sin mun och dessutom valt att släppa som singel. Betänk i samma ögonblick som du läser den att den här mannen är aktuell med en bok, och dröm om bättre tider någon annanstans, långt bort.

La lala lala lala, la lala lala lala
Alla plockar blommor, blommorna på marken
Och alla får, lägga sig var dom vill i parken
Alla klappar takten, dansar ut på ängen
Och alla får, sjunga lalala i refrängen
Vi är som fiskar, fiskar som viskar

Vad ska vi göra?
Varför ska vi tänka?
Vi behöver bara sjunga “la lala lala lala”
Vad ska vi göra?
Varför ska vi tänka?
Vi behöver bara sjunga “la lala lala lala”

Under alla kläder, barfota i solen
Sommarvind, du är våt och jag är törstig
Vi är som fåglar, fåglar som frågar

Vad ska vi göra?
Varför ska vi tänka?
Vi behöver bara sjunga “la lala lala lala”
Vad ska vi göra?
Varför ska vi tänka?
Vi behöver bara sjunga “la lala lala lala”

Vi är som blommor, blommor som blommar
Vi är som svanar, svanar som talar
Vi är som ålar, ålar som vrålar
Vi är som fiskar, fiskar som viskar

Vad ska vi göra?
Varför ska vi tänka?
Vi behöver bara sjunga “la lala lala lala”
Vad ska vi göra?
Varför ska vi tänka?
Vi behöver bara sjunga “la lala lala lala”
La lala lala lala, la lala lala lala

Och med det sätter vi punkt för den här gången. Om jag bara orkar så kommer jag garanterat att fylla på med fler då jag, i research-fasen för detta inlägg, hittade ett dussin texter jag ville stoltsera med, men det får vara för nu. Inget kommer ändå slå “Fiskar Som Viskar” på väldigt länge.

Andra bloggar om katatonia, kent, per gessle, gyllene tider, lok, lillasyster, rallypack, martin svensson, fiskar som viskar, låttexter, låtar, svenska låttexter, låtskrivare, musik

Livet utan iPod är synnerligen grått och den vinröda lilla munsbit jag fått låna som ersättning håller inte alls måttet när man vant sig vid att bära med sig ett veritabelt bibliotek av musik och film i fickan at all times. De drygt 35 låtarna jag lyckas masha in i den här plutten räcker nätt och jämnt till en cykelrunda, sen får jag reflexen att scrolla till en annan playlist eller en annan skiva och kommer då på. Min tumme har längre inte användning för den snurr-teknik som jag byggt upp de senaste åren och nu ligger den som en kall fimp i min hand.

Emma lånade ut sin gamla trasiga iPod Mini med förhoppningen att jag kanske kunde laga den, men det ser dystert ut. Jag kom på mig själv med att nästan slå in mitt eget pannben av ilska när jag insåg att min gamla iPod, liggandes i en byrålåda i Leeds, säkerligen skulle vara betydligt enklare att fixa till fast detta kom jag såklart på enbart några dagar efter att flickvännen lämnat Leeds och den är därför omöjlig att få händerna på.

Grått, alltså. Det är bara något jävligt tråkigt med att lyssna på samma bukett låtar om och om igen, och det känns näst intill omöjligt att varje dag välja ut en skara som ska bli dagens soundtrack när man tidigare bara behövde trycka på Shuffle och få vilken som helst av 8300 levererad på silverfat. En dag, när något lön eller studiebidrag trillat in, så lär jag köpa en ny, med all sannolikhet begagnad, men det kommer ändå kännas svinigt, och den dagen ligger rätt långt in i framtiden.

Japp, dagens i-landsproblem.

Läs även andra bloggares åsikter om ipod, apple, mp3-spelare, mp3, musik, låtar

Vissa nätter så känns luften så mycket tyngre, som om man befann sig i en vacuumförpackning. Alla koncept om sanning och lögn har suddats ut till en grå kludd i medvetandet och man kämpar för att se vad som är rätt och fel. I en sekund önskar man att man inte hade någón konsekvens att oroa sig för så att man kunde skrika ut sin själ och låta den studsa mellan miljonprogram-husen hela vägen ut till ingenstans. Själen bär alltid bördor, det är det den är till för. Men till och med den starkaste av själar kan ha för mycket packning, ryggsäcken spricker och allting ramlar ut för allmänhetens beskådan. Så håller nu på att hända.

Ett infall så gott som något, och jag måste bara gråta tills jag är tömd på vatten, skrika tills jag är tom på ljud, älska tills mitt hjärta är hopskrumpnat och svart som ett ruttet blåbär. Luften går att andas men den känns så blött, som att den också grät just nu. Som att hela världen delat min sorg i denna sekund - men jag bedrar mig. Ensamheten är då man kan vara fri att känna precis så som man borde känna alltid. Ibland har man lyckan att vara ensam tillsammans med någon annan i precis samma ögonblick som denne känner precis samma känsla, och då är man varandras för alltid. Men ibland måste man skiljas och då blir ögonblicken outhärdliga återigen.

Natten räddar livet på mig varje dag. Jag kanske drömmer att jag drömmer, men jag kommer nog sova gott just den här natten också om jag bara inte vore så ensam.

Det är ju typiskt, den här två bussar-grejen. Att man kan gå i flera månader och inte ha en enda idé, inte en enda tanke värd att hålla kvar i och arbeta för att skapa något i slutändan. Och sen helt plötsligt så sitter man, ironiskt nog på en buss, och har två rentav fantastiska idéer som man sedan ska försöka att balansera i huvudet och försöka göra någonting med. Jag har svårt att tro att endera kommer mynna ut i något större egentligen men jag är ändå sjukt spänd på att få sätta igång med bägge. Den ena kommer ni säkerligen få stifta bekantskap med här i bloggen inom sinom tid, det beror på hur bred vidden blir när jag väl sätter igång men i dagsläget känns den precis lagom för bloggen.

Den andra kommer vi nog aldrig få se materialiseras i verkligheten men det stoppar verkligen inte mig från att fortsätta. Bra idéer är alltid bra idéer, även om de aldrig realiseras, och bara vetskapen om att jag satt något bra till världen får duga som någon slags belöning. True artist speaking, eller vad?

Ikväll ska jag således inte göra ett skit förutom att dra mig och mitt kreativa arsle till Segeltorp och där lira Guitar Hero och förmodligen äta ruskiga mängder onyttigt skit tillsammans med Emma - nyligen hemkommen från den diffusa semesteradressen “landet”. Därför har jag egentligen inget mer av intresse att skriva.

Andra bloggar om idéer, kreativitet, skrivande, guitar hero

Åh gud, snälla låt inte det här bli en ny Hitman. Snälla, låt oss få en hygglig actionkavalkad i bästa Sin City-manér och inte ännu en utmärglad och pinsam speladaption på vita duken. Jag hoppas verkligen, jag hoppas så innerligt att den kommande Max Payne-filmen hamnar i den bra skaran av spelfilmer - Silent Hill, Doom - istället för det helveteshål där nämnda Hitman, Alone In The Dark och Dead Or Alive ligger och jäser.

Nu finns det i alla fall en trailer att fresta sina sinnen med och det är inte utan att en tunn slöja av försiktig förväntan sveper över en när man ser Marky Mark flyga genom korridorer med geväret som fastnaglat i händerna. Men frågorna kvarstår likväl; PG-13? Mila Kunis? Är inte Beau Bridges död ännu? Och en nytillkommen sådan är såklart; vad är dealen med den där svarta “ängeln” som skymtas i slutet? Det här ska onekligen bli intressant.

Andra bloggar om max payne, mark wahlberg, mila kunis, beau bridges, film, spel, video, trailer

Starring Rikard Olsson as Le Chiffre.

Läs även andra bloggares åsikter om bild, självporträtt, le chiffre, blod

*groan*

Då är det alltså återigen dags att blåsa liv i busstrejken, men denna gång verkar alltså vi utbölingar i obygden slippa undan Kommunals vrede och det är enbart innerstadsbussarna som stannar. Det här är ju precis den strategi de skulle tillämpat från första början eftersom folk i innerstan alltid kan cykla, åka tunnelbana eller transportera sig själva på andra sätt, något vi på Värmdötyresöingaröetcetera inte kan göra.

Det är dock svårt att ta hela strejken på något vidare allvar när man tänker efter. Busschaufförerna vill alltså ha högre lön och kortare arbetsdagar - något de knappast är ensamma om - och det är klart att om de vill det så ska de givetvis vädra sitt missnöje mot sina arbetsgivare. Men betänk att minimumlönen för en busschaufför är runt 22000 kronor i månaden, samt att minimumlönen för en sjuksköterska är lite dryg 18000 under samma period så kanske det sätts i något slags perspektiv. Betänk också att i det erbjudande som BuA lade fram förra veckan så hade den begärda åtgärden om förkortning av ramtiden med en halvtimme beviljats.

När sedan 17 busschaufförer i Värmdö sjukskrev sig lagom till att bussarna skulle börja rulla i fredags lägger till ett extra lager comedy på spektaklet. Oj, var det för jobbigt att sitta på en solstol och grilla korv i fyra dagar att ni måste ta det lugnt? Inga problem, vi väntar så gärna i två-tre timmar på att få åka in till stan. Ursäkta min syrliga ton, men när en strejk blåses av så i samma ögonblick samtliga strejkande återgå till arbetet - inte ta lite extra semester. Samma människor vill dessutom ha mer pengar i lön och kortare arbetsdagar. Tjenare.

Andra bloggar om busstrejk, bua, kommunal, sl, buss, kommunaltrafik

Hela kroppen värker och svider. Min nacke, mina vader, min hals, mina fingrar, varenda led jag kan komma på namnet på gör ont i varierande grader av plågsamhet. Därför tänker jag bara tipsa om ännu en sån där göra-roliga-videor-kille som jag gjort flera gånger tidigare. Den här gången är det That Guy With The Glasses som ska höjas till rampljuset. Han har gjort videor om det mesta och de allra flesta är värda all uppmärksamhet, men framför allt så är det hans 5 Second Movies och Nostalgia Critic-recensioner som bör kollas in. Några personliga favoriter ni kan inleda mer än Batman & Robin, Street Fighter, Mortal Kombat och 90’s Sports Montage.

Nu ska jag försöka döva smärtan med några hekton Ipren och ett ölglas thai-nudlar.

Andra bloggar om that guy with the glasses, nostalgia critic, video, humor, film